F R E D A G!
Idag är det i alla fall fredag!
I morgon ska jag ut på krogen med en kompis, något som är planerat sedan inte mindre än 3 veckor tillbaka!
Det är så när man har barn och har kompisar som har barn. Man måste planera i tid.
Det tråkiga med att gå ut så här sällan (förutom det uppenbara förstås: att det är så sällan)är att man får så höga förväntningar på kvällen. Vi vill ju hinna med så mycket som möjligt, gå på så många ställen vi hinner och helst träffa så många av våra "gamla" kompisar som möjligt. De flesta andra gånger vi varit ute har vi haft just den ambitionen, men då slutar det oftast med att vi stannar på ett och samma ställe hela kvällen och halva natten för att sedan konstatera att det inte var så himla kul just där. Och då är de ju försent att göra något åt det. När vi går ut gången efter det, har vi oftast glömt bort att det inte var så himla kul på det stället och tänker att "vi var ju ändå där en hel kväll sist så det måste ju ha varit roligt?". Eftersom det går så lång tid mellan gångerna är det ju lätt att glömma.
MEN i morgon ska vi inte till samma gamla ställe (som jag inte ens tänker nämna vid namn eftersom det är lite pinsamt att vi brukar hänga där)utan till minst 2-3 olika. Har vi tänkt i alla fall, sen får vi se hur det blir.
I morgon ska jag ut på krogen med en kompis, något som är planerat sedan inte mindre än 3 veckor tillbaka!
Det är så när man har barn och har kompisar som har barn. Man måste planera i tid.
Det tråkiga med att gå ut så här sällan (förutom det uppenbara förstås: att det är så sällan)är att man får så höga förväntningar på kvällen. Vi vill ju hinna med så mycket som möjligt, gå på så många ställen vi hinner och helst träffa så många av våra "gamla" kompisar som möjligt. De flesta andra gånger vi varit ute har vi haft just den ambitionen, men då slutar det oftast med att vi stannar på ett och samma ställe hela kvällen och halva natten för att sedan konstatera att det inte var så himla kul just där. Och då är de ju försent att göra något åt det. När vi går ut gången efter det, har vi oftast glömt bort att det inte var så himla kul på det stället och tänker att "vi var ju ändå där en hel kväll sist så det måste ju ha varit roligt?". Eftersom det går så lång tid mellan gångerna är det ju lätt att glömma.
MEN i morgon ska vi inte till samma gamla ställe (som jag inte ens tänker nämna vid namn eftersom det är lite pinsamt att vi brukar hänga där)utan till minst 2-3 olika. Har vi tänkt i alla fall, sen får vi se hur det blir.
Dramatik
Igår ringde dagmamman till Andreas och sa att Nathalie var väldigt hängig och klagade över att hon hade ont i magen, så han åkte och hämtade barnen vid 14.00-tiden.
När han ringde mig och berättade att hon hade ont i magen började jag, i vanlig ordning, kallsvettas, må illa och hjärtat bankade som en bongotrumma på ecstasy. Det är ju min "lilla" kräkfobi som utlöser den reaktionen, och jag känner mig yr, får svårt att andas och tänka klart, och den enda tanken jag har i huvudet är "bara hon inte kräks!".
Jag skyndade mig hem och då sov hon. Varje gång jag tittade in i rummet och såg henne ligga där slog hjärtat så hårt att det kändes som om jag när som helst skulle få en hjärtinfarkt. "Bara hon inte är magsjuk"!
Hon hade lite feber och gnällde i sömnen över att hon hade ont i magen och vaknade,grät och somnade om, om vartannat. När hon vaknade till ordentligt verkade hon ha väldigt ont, mest på höger sida också, så vi ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka till Astrid Lindgrens barnsjukhus, uti fall att. Det lät lite som blindtarmsinflammation.
Andreas föräldrar kom för att passa Neo medan jag, Andreas och Nathalie åkte till sjukhuset vid 18.00-tiden. Konstigt nog piggnade hon till i bilen och sa att det bara gjorde lite ont, men vi åkte i alla fall. När vi väl kom dit ville hon leka, men vi såg att hon hade ont när hon gick och satt. Det var så många sjuka barn där och låååång väntetid fick vi höra, så vi frågade Nathalie om och om igen hur det kändes i magen, om hon inte hade ont längre. Ibland sa hon ja och ibland nej. Till slut förstod vi i alla fall att hon fortfarande hade ont men att det kanske inte var lika farligt som innan (hon hade fått alvedon också), så när det var vår tur att skriva in oss så berättade vi för sköterskan hur det låg till och att hon verkade må bättre nu och febern var borta. Hon klämde och kände lite på Nathalies mage och tyckte att vi kunde åka hem och avvakta. Nathalie ville hem och äta fil och flingor eftersom hon inte hade ätit något sedan lunch, så vi åkte hem. I bilen tjatade hon om att hon ville ha en present eftersom hon var så duktig hos doktorn och vägrade förstå att det inte fanns några "presentaffärer" som var öppna efter åtta på kvällen.
Hon hade fortfarande ont i magen när jag la henne, och jag låg på helspänn hela natten i fall hon skulle vakna och skrika till, för i så fall skulle vi åka in.
Hon sov hela natten utan att vakna, och på morgonen var hon hur pigg och glad som helst igen och magontet var borta!
Det sjukaste med det här, som visar hur pass knäpp jag egentligen är, är att när jag började förstå att det kanske inte alls rörde sig om magsjuka, utan kanske blindtarmen, så blev jag LUGNARE! Som om det var bättre och tryggare att det kanske var en blindtarmsinflammation, njursten eller till och med magcancer(hemska tanke!!!) än kräksjuka! Jag menar, hur sjuk får man bli egentligen, som blir lättad över att det inte är vanlig simpel magsjuka??? Men faktum är att efter att jag pratat med sjukvårdsrådgivningen och fått klart för mig att det förmoligen inte var magsjuka slutade hjärtat slå i 250, och illamåendet och magvärken försvann och jag blev LUGN! Jag var lugn hela tiden på sjukhuset och när vi kom hem. För att hon inte hade kräkts. För i min värld är det det absolut värsta som kan hända! Värre än allt annat.
Jag måste nog gå och söka hjälp för det här. På riktigt.
När han ringde mig och berättade att hon hade ont i magen började jag, i vanlig ordning, kallsvettas, må illa och hjärtat bankade som en bongotrumma på ecstasy. Det är ju min "lilla" kräkfobi som utlöser den reaktionen, och jag känner mig yr, får svårt att andas och tänka klart, och den enda tanken jag har i huvudet är "bara hon inte kräks!".
Jag skyndade mig hem och då sov hon. Varje gång jag tittade in i rummet och såg henne ligga där slog hjärtat så hårt att det kändes som om jag när som helst skulle få en hjärtinfarkt. "Bara hon inte är magsjuk"!
Hon hade lite feber och gnällde i sömnen över att hon hade ont i magen och vaknade,grät och somnade om, om vartannat. När hon vaknade till ordentligt verkade hon ha väldigt ont, mest på höger sida också, så vi ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka till Astrid Lindgrens barnsjukhus, uti fall att. Det lät lite som blindtarmsinflammation.
Andreas föräldrar kom för att passa Neo medan jag, Andreas och Nathalie åkte till sjukhuset vid 18.00-tiden. Konstigt nog piggnade hon till i bilen och sa att det bara gjorde lite ont, men vi åkte i alla fall. När vi väl kom dit ville hon leka, men vi såg att hon hade ont när hon gick och satt. Det var så många sjuka barn där och låååång väntetid fick vi höra, så vi frågade Nathalie om och om igen hur det kändes i magen, om hon inte hade ont längre. Ibland sa hon ja och ibland nej. Till slut förstod vi i alla fall att hon fortfarande hade ont men att det kanske inte var lika farligt som innan (hon hade fått alvedon också), så när det var vår tur att skriva in oss så berättade vi för sköterskan hur det låg till och att hon verkade må bättre nu och febern var borta. Hon klämde och kände lite på Nathalies mage och tyckte att vi kunde åka hem och avvakta. Nathalie ville hem och äta fil och flingor eftersom hon inte hade ätit något sedan lunch, så vi åkte hem. I bilen tjatade hon om att hon ville ha en present eftersom hon var så duktig hos doktorn och vägrade förstå att det inte fanns några "presentaffärer" som var öppna efter åtta på kvällen.
Hon hade fortfarande ont i magen när jag la henne, och jag låg på helspänn hela natten i fall hon skulle vakna och skrika till, för i så fall skulle vi åka in.
Hon sov hela natten utan att vakna, och på morgonen var hon hur pigg och glad som helst igen och magontet var borta!
Det sjukaste med det här, som visar hur pass knäpp jag egentligen är, är att när jag började förstå att det kanske inte alls rörde sig om magsjuka, utan kanske blindtarmen, så blev jag LUGNARE! Som om det var bättre och tryggare att det kanske var en blindtarmsinflammation, njursten eller till och med magcancer(hemska tanke!!!) än kräksjuka! Jag menar, hur sjuk får man bli egentligen, som blir lättad över att det inte är vanlig simpel magsjuka??? Men faktum är att efter att jag pratat med sjukvårdsrådgivningen och fått klart för mig att det förmoligen inte var magsjuka slutade hjärtat slå i 250, och illamåendet och magvärken försvann och jag blev LUGN! Jag var lugn hela tiden på sjukhuset och när vi kom hem. För att hon inte hade kräkts. För i min värld är det det absolut värsta som kan hända! Värre än allt annat.
Jag måste nog gå och söka hjälp för det här. På riktigt.
Nästan fredag
Jag tänkte precis skriva "DET ÄR FREDAG!!", men så kom jag på att det är det ju inte alls...
Vi grillade korv igår. Årets första grillning! Sedan firade vi Neo med våra föräldrar, och han fick en massa fina saker.
Nathalie var allmänt sur och vresig, trots att hon fick två paket hon också, och senare på kvällen när vi skulle lägga dem, grät hon. Hon grät och grät och grät. För att hon bara fick TVÅ paket och Neo fick jättemånga. Det spelade ingen roll att jag sa att det faktiskt var hans födelsedag, och att hon fick ju ändå två paket trots att det inte ens var hon som fyllde år. Och att i vanliga fall är det BARA födelsedagsbarnet som får paket. Och att jag minsann inte får några paket när Andreas fyller år. Och så vidare.
Hon fortsatte att gå på om hur orättvist det var att hon bara fick två stycken och han så många, och hon sa att när hon fyller år ska hon få en massa presenter och Neo ska inte få en enda. Jag både tyckte synd om henne för att hon var så ledsen, och blev lite sur på henne för att hon var så otacksam. I morse var det i alla fall bra igen.
Nu sitter jag på mitt jobb igen och längtar till helgen. Och till min bok."Mossviken-fruar" heter den och det är Emma Hamberg som skrivit den. Den är bra. Riktigt bra till och med! Det är en sån där bok som får mig at bli sugen på att själva skriva något. Alla skriver ju små romaner nu för tiden. Kan de så kan väl jag? Men vad skulle jag skriva om egentligen...? Körlektioner blir ju inte så spännande i längden. Fast den behöver ju förresten inte vara självbiogarfisk såklart. Men jag har ju ingen fantasi heller. Den försvann nånstans där innan tonåren tror jag.
Jag har knappt tillräckligt med fantasi för att kunna leka med barnen. Jag är pinsamt dålig på hitta på sätt att leka med tex dockor eller bilar på. Bygga tågbanor kan jag ju och läsa böcker för dem, men där tar det stopp. Så de har slutat fråga mig nu.
Vi grillade korv igår. Årets första grillning! Sedan firade vi Neo med våra föräldrar, och han fick en massa fina saker.
Nathalie var allmänt sur och vresig, trots att hon fick två paket hon också, och senare på kvällen när vi skulle lägga dem, grät hon. Hon grät och grät och grät. För att hon bara fick TVÅ paket och Neo fick jättemånga. Det spelade ingen roll att jag sa att det faktiskt var hans födelsedag, och att hon fick ju ändå två paket trots att det inte ens var hon som fyllde år. Och att i vanliga fall är det BARA födelsedagsbarnet som får paket. Och att jag minsann inte får några paket när Andreas fyller år. Och så vidare.
Hon fortsatte att gå på om hur orättvist det var att hon bara fick två stycken och han så många, och hon sa att när hon fyller år ska hon få en massa presenter och Neo ska inte få en enda. Jag både tyckte synd om henne för att hon var så ledsen, och blev lite sur på henne för att hon var så otacksam. I morse var det i alla fall bra igen.
Nu sitter jag på mitt jobb igen och längtar till helgen. Och till min bok."Mossviken-fruar" heter den och det är Emma Hamberg som skrivit den. Den är bra. Riktigt bra till och med! Det är en sån där bok som får mig at bli sugen på att själva skriva något. Alla skriver ju små romaner nu för tiden. Kan de så kan väl jag? Men vad skulle jag skriva om egentligen...? Körlektioner blir ju inte så spännande i längden. Fast den behöver ju förresten inte vara självbiogarfisk såklart. Men jag har ju ingen fantasi heller. Den försvann nånstans där innan tonåren tror jag.
Jag har knappt tillräckligt med fantasi för att kunna leka med barnen. Jag är pinsamt dålig på hitta på sätt att leka med tex dockor eller bilar på. Bygga tågbanor kan jag ju och läsa böcker för dem, men där tar det stopp. Så de har slutat fråga mig nu.
Aha!
Jag har kommit på det!
Anledningen till att jag är förvirrad, glömmer bort saker jag ska göra, upprepar mig hela tiden, blir fnissig åt ingenting, spanar in allt och alla och flirtar hej vilt år både höger och vänster emellanåt, och känner mig helt lycklig inombords, samtidigt som jag känner mig alldeles upp- och nervänd och drömmer halverotiska drömmar om arbetskompisar och körskollärare och inte vill annat än gå ut på krogen och dricka sliskiga drinkar! Jag är inte alls knäpp!
Det är ju VÅRKÄNSLOR såklart!
Anledningen till att jag är förvirrad, glömmer bort saker jag ska göra, upprepar mig hela tiden, blir fnissig åt ingenting, spanar in allt och alla och flirtar hej vilt år både höger och vänster emellanåt, och känner mig helt lycklig inombords, samtidigt som jag känner mig alldeles upp- och nervänd och drömmer halverotiska drömmar om arbetskompisar och körskollärare och inte vill annat än gå ut på krogen och dricka sliskiga drinkar! Jag är inte alls knäpp!
Det är ju VÅRKÄNSLOR såklart!
Skönsång
I natt sov jag, för första gången på säkert 3½ år, hela natten utan att vakna eller bli väckt en enda gång! Jag gick och lade mig vid tio igår kväll och sov som en stock till halv fem (bedrövligt, jag vet)i morse när klockan ringde, men ändå är jag tröttare än någonsin. Borde jag inte vara piggare när jag fått sova? Det är väl inte min grej helt enkelt, att få sova utan att bli väckt, så kroppen fick väl en chock och reagerade negativt. Jag är nog som piggast när jag sover som sämst. Kul.
Neo fyller 2 år idag. Jag, Andreas och Nathalie skulle sjunga för honom i morse och ge honom lite paket, så vi tassade in i hans rum alla tre medan han fortfarande sov. Vi ville ju inte att han skulle bli rädd eller arg (han har ett jäkla morgonhumör om han blir väckt), så vi började sjunga "ja, må han leva" lite lågt. Han vaknade inte.
Så vi tog i lite och sjöng en gång till, ganska högt den här gången. Han sov som en stock. Han snarkade till och med. Så vi sjöng en tredje gång, så högt och gällt vi kunde, samtidigt som jag ruskade honom "lite milt" för att han skulle vakna innan sången var slut. Efter fjärde omgången av "Ja, må han leva" (då var det bara jag och Andreas som sjöng då, Nathalie hade tröttnat) vaknade han äntligen till och tittade förvånat på oss. Sedan såg han paketen och bokstavligen flög upp, hoppade lite i sängen och slet upp papprena. Nathalie öppnade ungefär hälften åt honom, men han var glad ändå. Allra gladast blev han över en flaska badskum som var formad som en av bilarna i filmen "Bilar", men han förstod inte att det var just badskum utan ville köra med den, och det gick ju inte. Vi får nog hälla ut badskummet så att han kan leka med den.
Sedan fick jag övningsköra till dagmamman, med Andreas som satt brevid och ropade till titt som tätt("Akta diket!, Ta inte ut svängen så mycket! Sakta in lite i kurvan! Shit, vad sena vi är nu! Vi måste skynda oss lite!") och sedan frågade han om jag kände mig stressad när jag körde! Klart som fan att jag gjorde som han höll på. Den sträckan tar max 5 minuter att köra, men han hann säkert anmärka på minst 10 saker under den tiden. Han är nog hundra gånger mer spänd och nervös när jag kör än vad jag själv är. Konstigt, jag kör ju bra?!
(Jag såg Gustav Skarsgård här på jobbet igår! Han är söt!)
Neo fyller 2 år idag. Jag, Andreas och Nathalie skulle sjunga för honom i morse och ge honom lite paket, så vi tassade in i hans rum alla tre medan han fortfarande sov. Vi ville ju inte att han skulle bli rädd eller arg (han har ett jäkla morgonhumör om han blir väckt), så vi började sjunga "ja, må han leva" lite lågt. Han vaknade inte.
Så vi tog i lite och sjöng en gång till, ganska högt den här gången. Han sov som en stock. Han snarkade till och med. Så vi sjöng en tredje gång, så högt och gällt vi kunde, samtidigt som jag ruskade honom "lite milt" för att han skulle vakna innan sången var slut. Efter fjärde omgången av "Ja, må han leva" (då var det bara jag och Andreas som sjöng då, Nathalie hade tröttnat) vaknade han äntligen till och tittade förvånat på oss. Sedan såg han paketen och bokstavligen flög upp, hoppade lite i sängen och slet upp papprena. Nathalie öppnade ungefär hälften åt honom, men han var glad ändå. Allra gladast blev han över en flaska badskum som var formad som en av bilarna i filmen "Bilar", men han förstod inte att det var just badskum utan ville köra med den, och det gick ju inte. Vi får nog hälla ut badskummet så att han kan leka med den.
Sedan fick jag övningsköra till dagmamman, med Andreas som satt brevid och ropade till titt som tätt("Akta diket!, Ta inte ut svängen så mycket! Sakta in lite i kurvan! Shit, vad sena vi är nu! Vi måste skynda oss lite!") och sedan frågade han om jag kände mig stressad när jag körde! Klart som fan att jag gjorde som han höll på. Den sträckan tar max 5 minuter att köra, men han hann säkert anmärka på minst 10 saker under den tiden. Han är nog hundra gånger mer spänd och nervös när jag kör än vad jag själv är. Konstigt, jag kör ju bra?!
(Jag såg Gustav Skarsgård här på jobbet igår! Han är söt!)
Körlektionen som sket sig
Jag måste bara tjata lite mer om mina körlektioner och min körlärare, men fasen vad kul det är! Idag övade vi på körfältsbyte på motorväg, och sen körde vi bort till Sollentuna där jag kommer att köra upp senare.
Han visade lite var vi kommer att köra och berömde mig med en klapp på armen när jag gjorde något bra, som han brukar göra. Det är så löjligt, men jag blir så glad över de där klapparna på armen så att han undrade om jag inte får nåt hemma. Men det känns lite som när jag gick i skolan och fick beröm av läraren för att jag hade ritat en fin teckning eller skrivit bokstaven G extra snyggt.
Hur som helst så gick allt jättebra, jag gjorde snygga utbackningar (heter det så?)från parkeringsplatser, och var allmänt duktig, TILLS han klappade mig på armen och sa att jag gjorde en grymt snygg parkering. Då sket sig allt.
När jag skulle köra därifrån gjorde jag precis allt fel. Det här var i alltså fortfarande i Sollentuna där vi övade inför uppkörningen och där jag skulle köra som om det var en uppkörning på riktigt.
Jag glömde blinka när jag skulle svänga, jag blinkade vänster istället för höger i en rondell, jag blinkade höger istället för vänster i nästa rondell, jag bytte körfält uta att blinka överhuvbudtaget, jag körde 50 på en 30-väg, jag körde nästan 100 på en 70-väg, jag höll på att missa två avfarter, jag såg inte skyltarna jag skulle tita efter för att komma till Stockholm, jag släppte inte över gående på övergångsstället, jag körde före en bil som hade företräde osv osv. Hade det varit en uppkörning hade vägverksmänniskan lagt sig ner och gråtit och min körskollärare också (eftersom han ska vara med på uppkörningen)och sen hade jag fått hålla mig till min cykel resten av livet.
Nästa vecka ska vi träna på exakt samma saker som idag, igen. Eftersom jag blev lite "nervös" som han kallade det.
I´m old!
En äldre man på mitt jobb kom gående mot mig i receptionen häromdagen. Några meter från mig höjer han handen i en hälsning och börjar prata med mig, fortfarande gåendes mot mig. Han frågar hur det är och pratar om någon man jag inte hört namnet på tidigare och jag fattar ingenting. När han slutligen står framför mig blinkar han till och utbrister: -"Men oj! Jag trodde det var Pia!"
Missförstå mig inte nu; Pia är jättetrevlig och gullig och så, och det här hade väl varit okej om det inte var för den lilla, lilla detaljen att hon är 6 0 å r ! S e x t i o!!!
Det hade ju varit en grej om det hade varit en engångsföreteelse, att han förväxlade mig med henne (för han är rätt gammal och ser nog ganska dåligt), men det har hänt inte mindre än TRE (3!)gånger. Jag har alltså blivit förväxlad med 60-åriga Pia, som är 1, 50 cm lång (jag är nästan 1,70), har glasögon och kortklippt, pemanentat hår, T R E gånger!
Dessutom har samma man trott att jag varit Pia när han har ringt till växeln och jag har svarat, både en och två gånger. Så jag kan ju inte enbart skylla på dålig syn.
Det känns ju kul. Hade man inte åldersnoja innan så får man det garanterat efter en sån här grej.
Missförstå mig inte nu; Pia är jättetrevlig och gullig och så, och det här hade väl varit okej om det inte var för den lilla, lilla detaljen att hon är 6 0 å r ! S e x t i o!!!
Det hade ju varit en grej om det hade varit en engångsföreteelse, att han förväxlade mig med henne (för han är rätt gammal och ser nog ganska dåligt), men det har hänt inte mindre än TRE (3!)gånger. Jag har alltså blivit förväxlad med 60-åriga Pia, som är 1, 50 cm lång (jag är nästan 1,70), har glasögon och kortklippt, pemanentat hår, T R E gånger!
Dessutom har samma man trott att jag varit Pia när han har ringt till växeln och jag har svarat, både en och två gånger. Så jag kan ju inte enbart skylla på dålig syn.
Det känns ju kul. Hade man inte åldersnoja innan så får man det garanterat efter en sån här grej.
Helgen
I helgen fick jag övningsköra vår nya bil (jo, Andreas gick med på det!) och det gick ganska bra. Förutom att han klagade på att jag körde för fort, körde för långsamt, bromsade för tidigt eller för sent, inte bromsade alls, blinkade för mycket eller för lite eller inte alls, osv osv osv, men JAG tyckte att jag körde bra i alla fall.
Vi hade barnkalas för Neo igår och jag var där trots at jag inte var bjuden. Han opponerade sig i och för sig inte heller. Det var trevligt och kaosartat, ungefär som det brukar bli med en masa ungar och vuxna. Vi sjöng för Neo, men jag tror aldrig att han fattade att kalaset var för honom för han sjöng lika högt som alla andra och såg sig omkring som för att se vem det var som fyllde år egentligen. Att det var han som fick paket kopplade han nog inte till själva födelsedagsfirandet, eftersom Nathalie öppnade de flesta av dem.
Vi var helt slut när det var över och när alla hade gått hem öppnade vi varsin öl.
Vi hade barnkalas för Neo igår och jag var där trots at jag inte var bjuden. Han opponerade sig i och för sig inte heller. Det var trevligt och kaosartat, ungefär som det brukar bli med en masa ungar och vuxna. Vi sjöng för Neo, men jag tror aldrig att han fattade att kalaset var för honom för han sjöng lika högt som alla andra och såg sig omkring som för att se vem det var som fyllde år egentligen. Att det var han som fick paket kopplade han nog inte till själva födelsedagsfirandet, eftersom Nathalie öppnade de flesta av dem.
Vi var helt slut när det var över och när alla hade gått hem öppnade vi varsin öl.
De är här!
The Ark är här på mitt jobb! I Filmhuset! Det är tydligen Svt som har bokat en av biograferna för att ha förhandslyssning av Eurovisionsschlagerfestivallåtarna (vilket jäkla långt ord!) och då är alltså The Ark med för att titta. Skittöntigt att bli så upphetsad över en sån grej, men jag har tydligen en liten släng av kändiskåthet som jag inte var så medveten om. Undrar om jag kan smita in i biografen för att titta lite..? Det är ju The Ark!
Fast de är inte så bra.
"Exklusivt från själva centrum av The Ark-händelsen, kan jag berätta att bandmedlemmarna äter baguetter med mozarella och tomat!
Alltså som V I A N D R A V A N L I G A D Ö D L I G A!!!!!!!!!"
Fast de är inte så bra.
"Exklusivt från själva centrum av The Ark-händelsen, kan jag berätta att bandmedlemmarna äter baguetter med mozarella och tomat!
Alltså som V I A N D R A V A N L I G A D Ö D L I G A!!!!!!!!!"
Skumpa!
Igår var det en av hyresgästerna(ett litet produktionsbolag) här på jobbet som skulle flytta härifrån och hade en liten avskedsfest i korridoren. På dörren in till korridoren satt en lapp där det stod: "Vi flyttar. Välkomna torsdag den 22:a på grädde och sprit".
Min söta arbetskamrat gick för att se vad "sprit och grädde" innebar, eftersom jag inte kunde lämna receptionen, och kom tillbaka med två glas champagne och en tallrik med ost, kex och någon slags chokladbiskvi!
Vardagslyx på jobbet! Gott var det, och jag hade gärna hällt i mig ett eller tre glas champagne till, men det hade nog varit svårt att smyga med drickandet i receptionen. Jag blir alldeles röd och fnittrig av skumpa.
Vi har köpt en ny bil! Vi ska hämta den idag, och jag sa till Andreas att jag vill övningsköra den hem sen. Jag kan få köra den sista kilometern, sa han. Men inte när barnen är med.
Jag kommer aldrig att få köra den där bilen. Kul. Tur att jag kan cykla.
Avigt
Jag hittade, genom en slump, en sida som heter www.avigsidan.com. Jag har nog aldrig läst något roligare! Igår satt jag och skrattade så att jag tappade andan och blev alldeles röd och svettig. Jag kunde knappt prata (ingen höjdare när man jobbar som telefonist)och brast ut i gapskratt flera gånger när jag svarade i telefon här på jobbet. Jag råkade till och med skratta en stackars man rakt upp i ansiktet när han kom fram till mig i receptionen för att fråga något. Jag försökte hålla mig, men jag fullkomligen explodera av skratt så fort jag skulle öppna munnen för att svara honom. Till råga på allt hade han väldigt väldigt stora och utstående öron och av hans min att döma trodde han förmodligen att det var honom jag skrattade åt. Stackarn. Jag försökte förklara mig, men det blev lite lamt och han såg mest nervös ut och gick härifrån.
Sweet dreams
I natt drömde jag att jag kramades väldigt mycket med en(manlig)arbetskamrat. En väldigt söt sådan, och jag hade absolut inget emot det i drömmen, men det kändes lite skumt när jag vaknade och inte riktigt kunde släppa det. Jag blir väldigt lätt påverkad av drömmar.
En gång drömde jag att Andreas stötte, på ett riktigt sliskigt sätt, på en av mina bästa kompisar och jag var så förbannad på honom så att jag mådde illa! Både i drömmen och när jag vaknade, och jag fortsatte att muttra, svära och titta snett på honom i flera dagar efter det.
En annan gång drömde jag att jag hade ett förhållande med Enrique Iglesias, under flera nätters tid pågick det. Vi var på Tivoli och på restauranger och han var sååå romantisk och underbar, och när jag vaknade var jag riktigt jäkla tokkär i honom. Så att det gjorde ont i magen.
Jag kom inte över honom på flera veckor, så där kan vi snacka olycklig kärlek.
Fick precis ett mail från min syster Mia som bor i Barcelona. Jag har varit så avundsjuk på henne för att de har haft så varmt där, men nu hade de bara 4 grader! Ha! (Här är det i och för sig bara typ +-0...)
Jag såg klart Djävulen bär Prada igår. Bättre sent än aldrig, som de säger. Den var ju inte så himla bra.
Inte om man har läst boken innan, som var bra mycket bättre. Så brukar det ju alltid vara, men det var så mycket onödigt som de hade ändrat på i filmen, som slutet till exempel. Ja ja, nu har jag sett den i alla fall.
En gång drömde jag att Andreas stötte, på ett riktigt sliskigt sätt, på en av mina bästa kompisar och jag var så förbannad på honom så att jag mådde illa! Både i drömmen och när jag vaknade, och jag fortsatte att muttra, svära och titta snett på honom i flera dagar efter det.
En annan gång drömde jag att jag hade ett förhållande med Enrique Iglesias, under flera nätters tid pågick det. Vi var på Tivoli och på restauranger och han var sååå romantisk och underbar, och när jag vaknade var jag riktigt jäkla tokkär i honom. Så att det gjorde ont i magen.
Jag kom inte över honom på flera veckor, så där kan vi snacka olycklig kärlek.
Fick precis ett mail från min syster Mia som bor i Barcelona. Jag har varit så avundsjuk på henne för att de har haft så varmt där, men nu hade de bara 4 grader! Ha! (Här är det i och för sig bara typ +-0...)
Jag såg klart Djävulen bär Prada igår. Bättre sent än aldrig, som de säger. Den var ju inte så himla bra.
Inte om man har läst boken innan, som var bra mycket bättre. Så brukar det ju alltid vara, men det var så mycket onödigt som de hade ändrat på i filmen, som slutet till exempel. Ja ja, nu har jag sett den i alla fall.
Lektion och smäll
Jag gjorde något så extremt klumpigt i morse. Jag drog igen skafferidörren rakt i huvudet på mig själv. När jag skulle stänga dörren hade jag alltså huvudet i vägen. Hur kan man ens lyckas med det? Andreas valde att titta bort och låtsades som ingenting (eftersom han tyckte att det var så pinsamt gjort att det inte ens var värt att kommentera)när jag stod och skrek och svor, för det gjorde ont så in i helsike. Tydligen tog jag i allt vad jag hade också. Jag fick en smickrande bula över ögonbrynet och det gör fortfarande ont när jag skrattar.
Bilkörningen gick suveränt både igår och idag, och jag är själv grymt imponerad över mina otroliga kunskaper i rondellkörning, Essingeledskörning och Klarabergstunnelkörning. Egentligen är det väl inte jag som är speciellt bra, eftersom körskolläraren säger ungefär hur jag ska göra (och dessutom fuskar jag ju som kör med automat), men lite grym är jag åtminstone. Jag har i alla fall inte krockat (än), inte kört mot rött (bara nästan, en gång) och i alla fall inte kört mot enkelriktat. Det duger bra för mig. Kanhända att de kräver lite mer än så på uppkörningen sen bara...
Igår pratade körskolläraren (för långt ord, det får bli "KL" hädanefter)om hur man bäst gjorde när man ska prata i mobilen samtidigt som man kör. När jag påpekade att han kanske egentligen borde avråda från att prata i mobil under bilkörning, KL som han är, så sa han att det vet ju både du och jag att du kommer att göra i alla fall. Rätt skön inställning tyckte jag. Vi pratade om uppblåsbara dockor, bröstvårtskräm, sjuka filmer och knarkande ungdomar. Det konstiga är att jag lär mig 10 gånger mer utav honom än jag gorde på den förra trafikskolan där körskolläraren verkligen var en K Ö R S K O L L Ä R A R E.
Jag berättade för Neo häromdagen att vi skulle ha kalas för honom på söndag. Han fyller 2 år nästa vecka, och jag förklarade att det skulle komma barn och att han skulle få äta tårta och få presenter. Han blev jätteglad och pratade en stund om sitt kalas. Men han fattar inte att det ska vara hemma hos oss, han tror att det ska vara hemma hos Cesar, en kille som fyllde år för några veckor sedan där vi var på kalas, och han pratade om att katterna ska vara med också (Cesar katter alltså).
Jag får inte vara med. Säger han. Alla får vara med på kalaset, men inte jag. Till och med Nathalies dockor får vara med. Men inte jag. Jag vet inte varför, men han var väldigt bestämd på den punkten.
Det ska bli spännande att se hur han lyckas blåsa upp ballongerna, städa och göra tårtan själv.
Bilkörningen gick suveränt både igår och idag, och jag är själv grymt imponerad över mina otroliga kunskaper i rondellkörning, Essingeledskörning och Klarabergstunnelkörning. Egentligen är det väl inte jag som är speciellt bra, eftersom körskolläraren säger ungefär hur jag ska göra (och dessutom fuskar jag ju som kör med automat), men lite grym är jag åtminstone. Jag har i alla fall inte krockat (än), inte kört mot rött (bara nästan, en gång) och i alla fall inte kört mot enkelriktat. Det duger bra för mig. Kanhända att de kräver lite mer än så på uppkörningen sen bara...
Igår pratade körskolläraren (för långt ord, det får bli "KL" hädanefter)om hur man bäst gjorde när man ska prata i mobilen samtidigt som man kör. När jag påpekade att han kanske egentligen borde avråda från att prata i mobil under bilkörning, KL som han är, så sa han att det vet ju både du och jag att du kommer att göra i alla fall. Rätt skön inställning tyckte jag. Vi pratade om uppblåsbara dockor, bröstvårtskräm, sjuka filmer och knarkande ungdomar. Det konstiga är att jag lär mig 10 gånger mer utav honom än jag gorde på den förra trafikskolan där körskolläraren verkligen var en K Ö R S K O L L Ä R A R E.
Jag berättade för Neo häromdagen att vi skulle ha kalas för honom på söndag. Han fyller 2 år nästa vecka, och jag förklarade att det skulle komma barn och att han skulle få äta tårta och få presenter. Han blev jätteglad och pratade en stund om sitt kalas. Men han fattar inte att det ska vara hemma hos oss, han tror att det ska vara hemma hos Cesar, en kille som fyllde år för några veckor sedan där vi var på kalas, och han pratade om att katterna ska vara med också (Cesar katter alltså).
Jag får inte vara med. Säger han. Alla får vara med på kalaset, men inte jag. Till och med Nathalies dockor får vara med. Men inte jag. Jag vet inte varför, men han var väldigt bestämd på den punkten.
Det ska bli spännande att se hur han lyckas blåsa upp ballongerna, städa och göra tårtan själv.
Kalashelg
Det snöar ute idag! Jag fattar ingenting!?! Det var ju vår för bara några dagar sedan. Vad hände?
Dessutom ska jag övningsköra idag! Lektionen kanske ställs in om det är snöstorm? Det måste ju vara livsfarligt att släppa ut någon som mig i trafiken när det snöar eller regnar så mycket att man inte ser något. Det kanske finns någon inomhusbana jag kan köra på istället? Jag är rädd!!!
För övrigt var det en riktigt kul helg! Vi var på 65-årsfest i lördags, och det var roligare än det låter eftersom det egentligen var en kombinerad 30- och 35-årsfest. Väldigt god mat och en massa dricka och roliga människor.
Vid halv tolv-tiden var jag så trött att jag bara ville åka hem trots att jag hade jättekul, men värdinnan tvingade i mig ett stort glas vin och på något magiskt sätt piggnade jag till och höll igång till fyra på morgonen(nej, jag blev inte drogad, om det var någon som trodde det)!
Dagen efter var det inte lika kul.
Vin och whisky visade sig vara en dålig kombination (chock!), och för att det ska hjälpa med vatten bör man nog dricka mer än 1 glas under kvällen.
Dessutom ska jag övningsköra idag! Lektionen kanske ställs in om det är snöstorm? Det måste ju vara livsfarligt att släppa ut någon som mig i trafiken när det snöar eller regnar så mycket att man inte ser något. Det kanske finns någon inomhusbana jag kan köra på istället? Jag är rädd!!!
För övrigt var det en riktigt kul helg! Vi var på 65-årsfest i lördags, och det var roligare än det låter eftersom det egentligen var en kombinerad 30- och 35-årsfest. Väldigt god mat och en massa dricka och roliga människor.
Vid halv tolv-tiden var jag så trött att jag bara ville åka hem trots att jag hade jättekul, men värdinnan tvingade i mig ett stort glas vin och på något magiskt sätt piggnade jag till och höll igång till fyra på morgonen(nej, jag blev inte drogad, om det var någon som trodde det)!
Dagen efter var det inte lika kul.
Vin och whisky visade sig vara en dålig kombination (chock!), och för att det ska hjälpa med vatten bör man nog dricka mer än 1 glas under kvällen.
Bröllopssnyltare och bilkörning
Vi såg "Wedding crashers" igår. Det var längesen jag skrattade så mycket! Jag skrattade så att jag grät och väckte barnen.
Sedan drömde jag konstiga drömmar hela natten, om att jag jag körde bil genom hela stan (grymt säker dessutom!) och att jag var i skogen och jagade vargar med en gammal tant (förmodligen vargarna som rymde från Kolmården, och tanten var nog farmorn i Wedding crashers).
Jag hade min andra körlektion igår (alltså, den andra på just den här trafikskolan, med automatväxlad bil) och det gick bra. Körläraren tyckte att jag ändå skulle prova att köra med manuell växel, men när han sa det blev jag så nervös att jag råkade gasa i stället för att bromsa i en tvär kurva och höll på att köra in i en mötande bil, så vi bestämde båda två gemensamt att det nog var bästa att jag höll mig till automat så länge. Han sa att han skojade när han höll med mig om automaten, men han såg lite blek ut.
Han är helt sjuk, min körskollärare! Han säger åt mig att köra fast det håller på att slå om till rött (ja, jag såg i alla fall inget gult/rött ljus, säger han), han säger åt mig att "dra på" trots att det kommer bussar från ena hållet som har företräde osv. Men kul är det i alla fall!
Sen tyckte han att jag skulle gå in på en sida som heter www.realdoll.com om jag hade tråkigt på jobbet.
Så det gjorde jag nu i morse, så snart kommer väl någon från dataavdelningen ner hit och undrar vad det är för porrsidor jag är inne på. För det första man ser när man går in på den sidan är en naken och mycket verklighetstrogen docka, som ser ut som en strippa. Alla sidor vi går in på lagras ju! Hilfe! Jag undrar vad straffet för porrsurfning på jobbet är egentligen?
Sedan drömde jag konstiga drömmar hela natten, om att jag jag körde bil genom hela stan (grymt säker dessutom!) och att jag var i skogen och jagade vargar med en gammal tant (förmodligen vargarna som rymde från Kolmården, och tanten var nog farmorn i Wedding crashers).
Jag hade min andra körlektion igår (alltså, den andra på just den här trafikskolan, med automatväxlad bil) och det gick bra. Körläraren tyckte att jag ändå skulle prova att köra med manuell växel, men när han sa det blev jag så nervös att jag råkade gasa i stället för att bromsa i en tvär kurva och höll på att köra in i en mötande bil, så vi bestämde båda två gemensamt att det nog var bästa att jag höll mig till automat så länge. Han sa att han skojade när han höll med mig om automaten, men han såg lite blek ut.
Han är helt sjuk, min körskollärare! Han säger åt mig att köra fast det håller på att slå om till rött (ja, jag såg i alla fall inget gult/rött ljus, säger han), han säger åt mig att "dra på" trots att det kommer bussar från ena hållet som har företräde osv. Men kul är det i alla fall!
Sen tyckte han att jag skulle gå in på en sida som heter www.realdoll.com om jag hade tråkigt på jobbet.
Så det gjorde jag nu i morse, så snart kommer väl någon från dataavdelningen ner hit och undrar vad det är för porrsidor jag är inne på. För det första man ser när man går in på den sidan är en naken och mycket verklighetstrogen docka, som ser ut som en strippa. Alla sidor vi går in på lagras ju! Hilfe! Jag undrar vad straffet för porrsurfning på jobbet är egentligen?
Som vuxen skulle jag däremot hellre se ut ungefär så här...
Så här hade jag velat se ut när jag var liten. Istället var jag tjock, rödhårig och såg ut som en kille.
Väldoft
Jag älskar parfymer. Jag älskar väldoftande människor. Så mycket att jag nästan kan bli förälskad i någon som bär "rätt" parfym. Det är lite läskigt ibland.
En gång när jag var på krogen med en av mina bästa kompisar, stod jag och pratade i flera timmar med en medelålders liten man med stort krulligt hår, enbart för att han luktade så otroligt gott och manligt! Vi dansade till och med bugg(!) och hela tiden försökte jag dra in så mycket av hans doft i näsan som möjligt. Han doftade så underbart att det hade kunnat sluta illa. Jag minns inte ett ord av vad vi pratade om, men jagminns att han sa sa att parfymen hette Bvlgvri i alla fall.
En annan gång, när vi fortfarande bodde i lägenhet, var det en väldoftande brevbärare som gick förbi mig i porten när jag var på väg in. Jag var en hundradels sekund från att rusa efter honom för att få lukta lite på honom, men när han vände sig om och jag såg att han förmodligen inte var äldre än 16 år, var jag tvungen att lägga band på mig.
Ytterligare en gång cyklade en svettig, överviktig man i 50-årsåldern förbi mig i bar överkropp , och jäklar vad han luktade gott (om man bortser från svettlukten)! Han susade förbi en väldig fart, men det hann jag känna i alla fall.
Jag brukar även ställa mig nära de människor på tunnelbanan som luktar gott, om jag är tvungen att trängas.
Igår var det en man på bussen som luktade som min 31-åriga bilskollärare. Honom ska jag köra med idag. Undrar om han har samma parfym?
En gång när jag var på krogen med en av mina bästa kompisar, stod jag och pratade i flera timmar med en medelålders liten man med stort krulligt hår, enbart för att han luktade så otroligt gott och manligt! Vi dansade till och med bugg(!) och hela tiden försökte jag dra in så mycket av hans doft i näsan som möjligt. Han doftade så underbart att det hade kunnat sluta illa. Jag minns inte ett ord av vad vi pratade om, men jagminns att han sa sa att parfymen hette Bvlgvri i alla fall.
En annan gång, när vi fortfarande bodde i lägenhet, var det en väldoftande brevbärare som gick förbi mig i porten när jag var på väg in. Jag var en hundradels sekund från att rusa efter honom för att få lukta lite på honom, men när han vände sig om och jag såg att han förmodligen inte var äldre än 16 år, var jag tvungen att lägga band på mig.
Ytterligare en gång cyklade en svettig, överviktig man i 50-årsåldern förbi mig i bar överkropp , och jäklar vad han luktade gott (om man bortser från svettlukten)! Han susade förbi en väldig fart, men det hann jag känna i alla fall.
Jag brukar även ställa mig nära de människor på tunnelbanan som luktar gott, om jag är tvungen att trängas.
Igår var det en man på bussen som luktade som min 31-åriga bilskollärare. Honom ska jag köra med idag. Undrar om han har samma parfym?
Boxaren
Det är så underbart väder ute att jag blir deprimerad. För att jag måste sitta här på jobbet och mögla bort. På stället där tiden står still eftersom det inte finns något att göra. Det enda jag kan roa mig med idag är att skratta åt en kille som är extremt schizofren. Jag VET att man inte får driva med eller skratta åt sjuka människor, men med just den här killen känns det som att det är helt okej.
Han brukar komma in här på jobbet och dansa eller skuggboxas lite, sen kommer han fram till oss i receptionen och pratar en massa strunt, oftast om att han har varit med på någon filminspelning eller liknande.
Ibland är han väldigt upprörd och påstår att "de svarta männen" som jobbar i restaurangen tittar argt på honom (förmodligen för att han har sprungit in där och snott mat som han sedan har kastat på dem)och att de inte alls är att lita på, att han tycker att de är obehagliga. Ibland smyger han bara omkring här runt pelarna och försöker vara med på diverse seminarier, fikar med de andra deltagarna samtidigt som han skuttar runt och tjoar emellanåt.
Idag stod han til exempel och pratade med affischerna här i foajén och bockade och bugade sig.
DÅ får man skratta. Inte så att han ser (för jag tror att han kan bli ganska aggressiv), men det verkar inte som att han lider av det själv. Han ser ju glad ut?
Han brukar komma in här på jobbet och dansa eller skuggboxas lite, sen kommer han fram till oss i receptionen och pratar en massa strunt, oftast om att han har varit med på någon filminspelning eller liknande.
Ibland är han väldigt upprörd och påstår att "de svarta männen" som jobbar i restaurangen tittar argt på honom (förmodligen för att han har sprungit in där och snott mat som han sedan har kastat på dem)och att de inte alls är att lita på, att han tycker att de är obehagliga. Ibland smyger han bara omkring här runt pelarna och försöker vara med på diverse seminarier, fikar med de andra deltagarna samtidigt som han skuttar runt och tjoar emellanåt.
Idag stod han til exempel och pratade med affischerna här i foajén och bockade och bugade sig.
DÅ får man skratta. Inte så att han ser (för jag tror att han kan bli ganska aggressiv), men det verkar inte som att han lider av det själv. Han ser ju glad ut?
Ågren hälsar på
Den här helgen har vi spenderat med våra bästa vänner i Norrtälje. Vi åt och drack och hade jättemysigt, och naturligtvis tittade vi också på melodifestivalen. Vi delade till och med upp oss i lag, jag och Kattis mot Andreas och Fredrik, och slog vad om vem som skulle komma 1:a, 2:a, 3:a och 4:a.
Vinnaren skulle bjuda det andra laget på en flaska vin på Sturehofs uteservering i sommar. Vi hade samma slags vadslagning för ett par år sedan, och då förlorade jag och Kattis. Vi är fortfarande skyldiga den där vinflaskan, och efter den här helgen blev det en till. Om man ska räkna med inflationen och räntan är vi väl uppe i en fyra-fem flaskor vid det här laget.
Det är lustigt hur man, efter några (typ 7)glas vin, kan tycka att alla andra håller samma takt i vindrickandet som en själv. Fast det kanske inte alls är så. I lördags var det tydligen inte alls så.
Jag tyckte att vi drack lika mycket allihop, men dagen efter fick jag höra att de andra slutade dricka ungefär när melodifestivalen började. Alla utom jag. Jag körde på.
Jag öppnade till och med en av vinflaskorna vi hade med oss som "present" till kattis och Fredrik. Och drack upp den själv. Jag minns att The Ark vann, men fråga mig inte hur det gick för resten av deltagarna.
Igår kväll gick jag och la mig 20.15.
Liar liar
Jag försöker lära mina barn att det är fult och hemskt att ljuga och att det alltid är det bästa att tala sanning. I och för sig är de bara 2 och 3½ år, och vet inte ens vad ordet ljuga betyder, eller hur man gör när man ljuger heller för delen. Än. Men jag försöker ändå lägga vikten vid hur viktigt det är att alltid säga som det är.
Ändå ljuger jag själv för dem. Hela dagarna.
-"Ät inte snö för då får ni mask i magen" (Jag tror fortfarande lite att det kanske faktiskt är så)
-" Drick inte varmvatten för då blir ni magsjuka och kräks"
- "Drick framförallt inte badvattnet om ni har kissat i det för då blir ni så sjuka att ni nästan dör"
-" Om ni inte äter upp maten kommer de stackars fattiga barnen i Africa bli ännu hungrigare" (Helt logiskt)
-"Om ni inte är snälla får ni inga julklappar av Tomten" (Funkar hela året)
-"Slösa inte på vattnet för då tar det slut. För alltid." (Samma sak med elen. Naturligtvis.)
-"Om ni inte klär på er overallerna nu så kommer vi försent till dagmamman, och då kommer mamma försent till jobbet eftersom jag kommer att missa den absolut sista bussen och tunnelbanan för dagen"
"Om ni inte gör som vi säger slänger vi tv:n och alla era leksaker, böcker och kläder" (Vi skulle aldrig slänga tv:n!)
Tunnelbanespärrar from hell 2
Om tunnelbanespärrar kunde prata skulle det nog låta nånting så här:
-"Hörru, högerdörr! Här kommer hon! Ser du den nervösa uppsynen och den flackande blicken? Nu skyndar hon på stegen för att vara säker på att komma igenom! Nu börjar hon nästan småspringa. Ha! Nu ska vi jäklas!
-"Ja! En meter kvar nu! Vi slår ihop på tre! Ett... Två... Tre! Pang!
-"Ha ha, nu är hon fast"
-"Hörru, högerdörr! Här kommer hon! Ser du den nervösa uppsynen och den flackande blicken? Nu skyndar hon på stegen för att vara säker på att komma igenom! Nu börjar hon nästan småspringa. Ha! Nu ska vi jäklas!
-"Ja! En meter kvar nu! Vi slår ihop på tre! Ett... Två... Tre! Pang!
-"Ha ha, nu är hon fast"
Mina småttingar
Polispådrag (typ)
ÅÅÅÅÅÅÅH, vad jag gjorde bort mig i morse! Det är kappt så att jag vågar skriva det här. Men jag gör det ändå.
Jag öppnade receptionen klockan 8 i morse som vanligt, och kände mig irriterad eftersom det inte fanns något kaffe (och för att jag fastnade i spärrarna i Gullmarsplan). Efter några minuter hör jag ett pipande och letar runt i repan för att lokalisera var det kan komma från. Efter ca 10 minuter av pipande och letande lyckas jag klura ut att det kommer från ett av skåpen som våra securitasväktare använder. Väktarna sitter här i receptionen mellan 18.00 och 00.00 på natten och den väktare som jobbade natten till i morse hade tydligen inte stängt av sin kom-radio (eller vad det nu heter, den där stora saken som ser ut som en gammal telefon). Det var alltså den som låg och pep, och jag bestämmer mig för att stänga av den för att få tyst på det irriterande ljudet.
Högst upp på radion/telefongrejen ser jag en röd knapp, och alla vet ju att man stänger av manicker av olika slag på de röda knapparna.
Så jag trycker in den röda knappen (hårt och länge) och radion/telefonen blippar till en stund för att sedan tystna. Nöjd med min insats lägger jag tillbaka radion/telefonen i skåpet igen och sätter mig för att jobba (surfa på nätet).
En kvart senare kommer en kvinnlig väktare in genom ytterdörrarna och går fram till mig i receptionen och frågar med halvt orolig, halvt myndig röst: -"Hur var det här då"?
"-Jotack, det är så bra så", kvittrar jag glatt och fattar noll. Efter en hundradels sekund kommer jag att tänka på radion/telefonen och en snabb tanke om att det kanske kunde gälla den, flyger genom mitt huvud.
Mycket riktigt så var det därför hon var där. Knappen jag hade tryckt in för att få tyst på grunkan var tydligen ett överfallslarm!
Jag berättar som det är, att jag bara ville att radion/telefonen skulle tystna och att jag därför hade tryckt ner den knapp som jag bedömde vara den mest troliga avstängningsknappen.
Hon berättar då att polisen är på väg och att det var tur att hon var i närheten och kunde kolla upp larmet innan polisen hann hit. Hon berättar också att polisen tar mycket allvarligt på överfallslarm och att de ibland skickar upp till tre patruller.
Högröd i ansiktet ber jag tusen gånger om ursäkt för att jag var så klantig, och hon säger att nästa gång kan jag ju ringa till Securitas istället. Eftersom jag inte ska hålla på och peta på deras apparater. Jag vill nästan gråta.
Jag ber henne ringa polispatrullen som är på väg, och berätta att det inte var något överfall och sen ber jag om ursäkt några gånger till, för säkerhets skull. Och lägger till att det var väldigt pinsamt. Om hon inte förstod det.
När jag berättade för Alexandra, min arbetskamrat, skrattade hon så att hon grät.
Jag öppnade receptionen klockan 8 i morse som vanligt, och kände mig irriterad eftersom det inte fanns något kaffe (och för att jag fastnade i spärrarna i Gullmarsplan). Efter några minuter hör jag ett pipande och letar runt i repan för att lokalisera var det kan komma från. Efter ca 10 minuter av pipande och letande lyckas jag klura ut att det kommer från ett av skåpen som våra securitasväktare använder. Väktarna sitter här i receptionen mellan 18.00 och 00.00 på natten och den väktare som jobbade natten till i morse hade tydligen inte stängt av sin kom-radio (eller vad det nu heter, den där stora saken som ser ut som en gammal telefon). Det var alltså den som låg och pep, och jag bestämmer mig för att stänga av den för att få tyst på det irriterande ljudet.
Högst upp på radion/telefongrejen ser jag en röd knapp, och alla vet ju att man stänger av manicker av olika slag på de röda knapparna.
Så jag trycker in den röda knappen (hårt och länge) och radion/telefonen blippar till en stund för att sedan tystna. Nöjd med min insats lägger jag tillbaka radion/telefonen i skåpet igen och sätter mig för att jobba (surfa på nätet).
En kvart senare kommer en kvinnlig väktare in genom ytterdörrarna och går fram till mig i receptionen och frågar med halvt orolig, halvt myndig röst: -"Hur var det här då"?
"-Jotack, det är så bra så", kvittrar jag glatt och fattar noll. Efter en hundradels sekund kommer jag att tänka på radion/telefonen och en snabb tanke om att det kanske kunde gälla den, flyger genom mitt huvud.
Mycket riktigt så var det därför hon var där. Knappen jag hade tryckt in för att få tyst på grunkan var tydligen ett överfallslarm!
Jag berättar som det är, att jag bara ville att radion/telefonen skulle tystna och att jag därför hade tryckt ner den knapp som jag bedömde vara den mest troliga avstängningsknappen.
Hon berättar då att polisen är på väg och att det var tur att hon var i närheten och kunde kolla upp larmet innan polisen hann hit. Hon berättar också att polisen tar mycket allvarligt på överfallslarm och att de ibland skickar upp till tre patruller.
Högröd i ansiktet ber jag tusen gånger om ursäkt för att jag var så klantig, och hon säger att nästa gång kan jag ju ringa till Securitas istället. Eftersom jag inte ska hålla på och peta på deras apparater. Jag vill nästan gråta.
Jag ber henne ringa polispatrullen som är på väg, och berätta att det inte var något överfall och sen ber jag om ursäkt några gånger till, för säkerhets skull. Och lägger till att det var väldigt pinsamt. Om hon inte förstod det.
När jag berättade för Alexandra, min arbetskamrat, skrattade hon så att hon grät.
Tunnelbanespärrar from hell
Jag har aldrig hört talas om att någon har klämt sig eller fastnat i spärrarna till tunnelbanan, de här nya i något slags plexiglasaktigt material, som öppnas och stängs automatiskt när man ska gå igenom. Jag har aldrig sett att de varit på väg att stängas när någon stackare försökt ta sig igenom. Inte en enda gång. Ändå har jag drabbats inte mindre än tre gånger!
Jag tycker att de är väldigt obehagliga att gå ut eller in genom, men eftersom det är enda sättet att ta sig ner till perrongen eller upp från den så har jag ju inget val. Jag brukar försöka att gå så nära personen framför som det bara går utan att det ska verka som om jag försöker råna honom eller henne, bara för att hinna igenom spärrarna innan de slår igen. Det här är när jag ska ut genom dem, in är det oftast inget problem eftersom man då drar sitt kort och de öppnas och stängs i "lagom" takt.
I morse blev jag alltså klämd för tredje gången (trots att jag hade dragit mitt kort!) , rakt över armarna, och det gjorde ont! Spärrarna öppnas ju såklart igen på en gång, men jag blir lika rädd varje gång. Tänk om jag skulle fastna där. Alltså fastna helt, om spärrarna inte skulle öppnas igen och jag satt fast där med armarma längs sidorna, helt oförmögen att röra mig! Nu vågar jag knappt gå igenom dem och försöker komma på alternativa resvägar. Buss är ju trevligt. Jag måste i och för sig gå från Gullmarsplan till Slussen först, men det gör ju inget,. Det är bara bra med motion.
Jag tycker att de är väldigt obehagliga att gå ut eller in genom, men eftersom det är enda sättet att ta sig ner till perrongen eller upp från den så har jag ju inget val. Jag brukar försöka att gå så nära personen framför som det bara går utan att det ska verka som om jag försöker råna honom eller henne, bara för att hinna igenom spärrarna innan de slår igen. Det här är när jag ska ut genom dem, in är det oftast inget problem eftersom man då drar sitt kort och de öppnas och stängs i "lagom" takt.
I morse blev jag alltså klämd för tredje gången (trots att jag hade dragit mitt kort!) , rakt över armarna, och det gjorde ont! Spärrarna öppnas ju såklart igen på en gång, men jag blir lika rädd varje gång. Tänk om jag skulle fastna där. Alltså fastna helt, om spärrarna inte skulle öppnas igen och jag satt fast där med armarma längs sidorna, helt oförmögen att röra mig! Nu vågar jag knappt gå igenom dem och försöker komma på alternativa resvägar. Buss är ju trevligt. Jag måste i och för sig gå från Gullmarsplan till Slussen först, men det gör ju inget,. Det är bara bra med motion.
"Spring lilla grisen"
Mitt ansikte har idag en, inte så värst smickrande, nyans av mörkt rosa.
Eftersom jag nästan har blivit bländad när jag har sett mig i spegeln på sista tiden, bestämde jag mig för att sola solarium igår.
Jag har inte solat på kanske två veckor, och rören var nya i solariet, men jag ville ju inte riskera att gå därifrån lika blek som när jag kom dit så jag låg under den stekvarma ansiktskanonen tiden ut, till jag nästan kunde ana doften av grillat kött.
Eftersom jag dessutom blir väldigt fräknig när jag solar, och i stort sett aldrig någonsin blir brun hur mycket jag än ligger och pressar, kan man ju fråga sig varför jag självmant väljer att bli ceriserosa och prickig som en flugsvamp.
När alternativet är att gå omkring och skrämma folk med mörka ögonhålor och en ansiktsfärg som smälter samman med min vita polotröja, känns valet ändå ganska enkelt. Jag känner mig åtminstone lite, lite, lite fräschare som (sol)bränd/röd, än som "så-blek-att-man-kan-tro-att-jag-har-lunginflammation-och-grav-brist-på-allt-vad-pigment-heter".
Eftersom jag nästan har blivit bländad när jag har sett mig i spegeln på sista tiden, bestämde jag mig för att sola solarium igår.
Jag har inte solat på kanske två veckor, och rören var nya i solariet, men jag ville ju inte riskera att gå därifrån lika blek som när jag kom dit så jag låg under den stekvarma ansiktskanonen tiden ut, till jag nästan kunde ana doften av grillat kött.
Eftersom jag dessutom blir väldigt fräknig när jag solar, och i stort sett aldrig någonsin blir brun hur mycket jag än ligger och pressar, kan man ju fråga sig varför jag självmant väljer att bli ceriserosa och prickig som en flugsvamp.
När alternativet är att gå omkring och skrämma folk med mörka ögonhålor och en ansiktsfärg som smälter samman med min vita polotröja, känns valet ändå ganska enkelt. Jag känner mig åtminstone lite, lite, lite fräschare som (sol)bränd/röd, än som "så-blek-att-man-kan-tro-att-jag-har-lunginflammation-och-grav-brist-på-allt-vad-pigment-heter".
Fredagsslask!
Eftersom jag inte tycker om vintern (kräksjukans favoritårstid!), är jag överlycklig nu när det är plusgrader ute. Jag bryr mig inte om att mina ganska nya svarta stövlar blir totalförstörda av slasksnön, eller att det droppar ner stora vattenansamlingar rakt i ansiktet på mig (och smetar ut mina ögonbryn)varje gång jag passerar ett träd.Jag är kanske den enda som bara flinar lite förnöjt när bussen bromsar in och stänker ner kläderna med flera liter skitigt vatten ur de enorma vattenpölar som samlats på gatorna nu när snömassorna smälter. För det måste ju betyda att våren är på väg!? Eller? För det är väl mars nu? Nu kommer det väl inte mer snö? Nu är det väl slut på minusgraderna för i år? För de närmaste 8-9 månaderna i alla fall? Väl?
The end of the day
Min bästa kompis sa igår, när hon var här och åt lunch med mig på jobbet, att det är så lugnt och soft här att det knappt är värt att ens kallas jobb. Det är som en enda lång fikarast. En väldigt segdragen fikarast. Tiden går outhärdligt långsamt ibland, som nu när jag har suttit ensam här i receptionen sedan kl 13.00.
Men nu är den ju snart 17.00 så då får jag gå hem! Det är fredag! Nu ska jag hem och känna mig lite glamourig och hälla upp ett glas vin och sätta mig framför ett dukat bord med härlig fredagsmat (förmodligen falukorv och spaghetti, men ändå), för nu sluuuuutar jag!
Nähä, den var bara halv fyra.
Men nu är den ju snart 17.00 så då får jag gå hem! Det är fredag! Nu ska jag hem och känna mig lite glamourig och hälla upp ett glas vin och sätta mig framför ett dukat bord med härlig fredagsmat (förmodligen falukorv och spaghetti, men ändå), för nu sluuuuutar jag!
Nähä, den var bara halv fyra.
Kräksjukan
Jag har en fruktansvärd fobi för magsjuka. Mest vinterkräksjukan, den är värst av alla. Jag är inte rädd för att själv bli sjuk eller kräkas, utan för att folk i min närhet ska göra det. Typ mina barn, folk på tunnelbanan, i affärer, arbetskollegor osv. Mest rädd är jag att barnen ska bli magsjuka. Så fort jag läser eller hör något om vinterkräksjukan är jag bergsäker på att den kommer att drabba mig eller min familj, och så kan jag knappt sova på nätterna. Nu när det står om kräksjukan var och varannan dag är jag på gränsen till psykotisk när det gäller hygien, och tvingar mina barn och min man att tvätta händerna stup i kvarten (-"Nu ska vi äta middag, tvätta händerna först!" Barnen:-"Men mamma, vi gjorde ju det för fem minuter sedan"! Jag:-"Det spelar ingen roll. Kräkbakterierna kan ha överlevt den första tvättomgången, så nu är ni så goda och tvätta er en gång till. De där röda och fnasiga såren ni börjar få på händerna som förmodligen är ett resultat av för mycket vatten och tvål, är det bara att smörja in med en fet salva sedan, oroa er inte!")
När jag blir gammal och har barnbarn som kommer och vill veta hur det var när deras mamma var liten, kommer de att få noggranna redogörelser över magsjukor: -"Jo, nu ska ni få höra. Jag minns särskilt vintern 2005, det var precis innan Lucia, och er morfar satt och borstade tänderna på er mamma. Då spydde hon ner hela soffan! Ja, sen var det ju en gång till där, bara ett par månader senare, då minsann kräktes hon ner sängen. Det hela var mycket traumatiskt"
Brutna ben och sådant skulle jag säkert ha glömt, men magsjukorna kommer att sitta som fastetsade ända fram till det bittra slutet.
När jag blir gammal och har barnbarn som kommer och vill veta hur det var när deras mamma var liten, kommer de att få noggranna redogörelser över magsjukor: -"Jo, nu ska ni få höra. Jag minns särskilt vintern 2005, det var precis innan Lucia, och er morfar satt och borstade tänderna på er mamma. Då spydde hon ner hela soffan! Ja, sen var det ju en gång till där, bara ett par månader senare, då minsann kräktes hon ner sängen. Det hela var mycket traumatiskt"
Brutna ben och sådant skulle jag säkert ha glömt, men magsjukorna kommer att sitta som fastetsade ända fram till det bittra slutet.
Lyxåk
Jag tog taxi med barnen till dagmamman idag. Det har snöat hela natten och vägarna i Tyresö var inte plogade så min man föreslog att jag skulle ta taxi. Det kändes oerhört lyxigt när jag satt där och pratade med telefonisten för att förboka bilen, och jag försökte förbereda barnen i god tid så att de skulle vara påklädda och klara så fort bilen kom (8.15). Klockan 8.05 ser jag att taxinbilen svänger in på vår lilla väg och stannar utanför vårt hus, så jag gapar och tjatar och sliter till slut ner barnen från soffan, kastar in dem i overallerna, slänger ner mössor, vantar, tröjor och regnkläder i en kasse, drar på mig jackan och hoppar ut i snön med en stövel på foten och den andra i handen. Jag tar Neo under andra armen och väskan och barnens klädpåse i handen och baxar mig in i bilen, försöker krångla på Neo bältet (det tar hela taxiresan innan jag kommer på att jag har snurrat bältet och försöker knäppa fast spännet uppochner)och svettas som en finsk bastubadare brevid Nathalie som, efter en massa tjat och gnäll till slut hoppat in i bilen och satt sig på bälteskudden, har fått hjälp av taxichauffören att bli fastspänd.
"Det här var väl skönt? Tänk om vi kunde ta taxi till dagmamman varje dag" säger jag till barnen och får sura blickar tillbaka.
Jag måste ta körkort.
"Det här var väl skönt? Tänk om vi kunde ta taxi till dagmamman varje dag" säger jag till barnen och får sura blickar tillbaka.
Jag måste ta körkort.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!