annelie78

Mitt ansikte har idag en, inte så värst smickrande, nyans av mörkt rosa.
Eftersom jag nästan har blivit bländad när jag har sett mig i spegeln på sista tiden, bestämde jag mig för att sola solarium igår.
Jag har inte solat på kanske två veckor, och rören var nya i solariet, men jag ville ju inte riskera att gå därifrån lika blek som när jag kom dit så jag låg under den stekvarma ansiktskanonen tiden ut, till jag nästan kunde ana doften av grillat kött.
Eftersom jag dessutom blir väldigt fräknig när jag solar, och i stort sett aldrig någonsin blir brun hur mycket jag än ligger och pressar, kan man ju fråga sig varför jag självmant väljer att  bli ceriserosa och prickig som en flugsvamp.
När alternativet är att gå omkring och skrämma folk med mörka ögonhålor och en ansiktsfärg som smälter samman med min vita polotröja, känns valet ändå ganska enkelt. Jag känner mig åtminstone lite, lite, lite fräschare som (sol)bränd/röd, än som "så-blek-att-man-kan-tro-att-jag-har-lunginflammation-och-grav-brist-på-allt-vad-pigment-heter".