Hamrin
Nu har jag skrivit ut skilsmässoansökan. Den ska bara fyllas i och sedan skickas in tillsammans med personbeviset som jag har skickat efter.
I samband med att vi flyttar isär kommer jag även att göra en namnändring.
Snart är jag Hamrin igen!
Förresten så känns den där skrattande bilden på mig här brevid, som ett hån ibland. Jag kanske borde byta ut den..?
I samband med att vi flyttar isär kommer jag även att göra en namnändring.
Snart är jag Hamrin igen!
Förresten så känns den där skrattande bilden på mig här brevid, som ett hån ibland. Jag kanske borde byta ut den..?
Omvisning
Jag var så fruktansvärt låg igår. Jag vet inte riktigt vad det berodde på.
Förmodligen ett flertal faktorer såsom stressen över att inte ha köpt någon lägenhet ännu, vetskapen om att vi faktiskt ska flytta från radhuset, oron över en vän som jag bryr mig väldigt mycket om och en hel del annat.
Hur som helst så känner jag mig mycket gladare idag!
Idag ska jag titta på Lägenheten igen (med stort "L") tillsammans med mamma och pappa. I morgon börjar budgivningen och i tanken har jag redan vunnit den.
Det slog mig att om jag nu skulle få just den lägenheten så behöver jag köpa en massa nya möbler. Ungefär allt. Sängar till barnen, säng till mig själv, soffa, soffbord, matta osv.
Andreas kommer att ta sängen när han flyttar, eftersom den var hans sedan innan, barnen sängar eftersom de kommer ha varsitt rum hos honom, kanske sofforna också men det får vi diskutera lite.
Det är ganska bra mellan mig och Andreas i alla fall, just nu. Vi håller sams så gott det går, och vi pratar mycket om hur det kommer bli när vi har separerat, hur vi ska göra med barnen, hur det blir när/om någon av oss träffar en ny osv. Det känns skönt att vi kan prata så där. Då känns det som om vi verkligen skulle kunna vara riktigt bra vänner även när det här är över. Jag hoppas verkligen det.
Förmodligen ett flertal faktorer såsom stressen över att inte ha köpt någon lägenhet ännu, vetskapen om att vi faktiskt ska flytta från radhuset, oron över en vän som jag bryr mig väldigt mycket om och en hel del annat.
Hur som helst så känner jag mig mycket gladare idag!
Idag ska jag titta på Lägenheten igen (med stort "L") tillsammans med mamma och pappa. I morgon börjar budgivningen och i tanken har jag redan vunnit den.
Det slog mig att om jag nu skulle få just den lägenheten så behöver jag köpa en massa nya möbler. Ungefär allt. Sängar till barnen, säng till mig själv, soffa, soffbord, matta osv.
Andreas kommer att ta sängen när han flyttar, eftersom den var hans sedan innan, barnen sängar eftersom de kommer ha varsitt rum hos honom, kanske sofforna också men det får vi diskutera lite.
Det är ganska bra mellan mig och Andreas i alla fall, just nu. Vi håller sams så gott det går, och vi pratar mycket om hur det kommer bli när vi har separerat, hur vi ska göra med barnen, hur det blir när/om någon av oss träffar en ny osv. Det känns skönt att vi kan prata så där. Då känns det som om vi verkligen skulle kunna vara riktigt bra vänner även när det här är över. Jag hoppas verkligen det.
Att förbereda sig på det värsta men hoppas på det bästa
Jag är kär! I en lägenhet jag tittade på i dag. Själva lägenheten är kanske inte så himla fantastisk, men jag fick den där Känslan man kan få när man tittar på hus eller lägenheter. Känslan av att här skulle jag verkligen kunna bo. Området var ganska mysigt, och det var en egen ingång med en liten uteplats, plus en balkong som man kunde göra större om man ville. Det var lite radhuskänsla över den och jag vill så gärna ha den!
Jag blir irriterad på mig själv för att jag vill ha den så mycket, eftersom jag har blivit besviken ett par gånger nu när det varit budgivning. Jag förväntar mig inte att det ska gå bättre den här gången heller. Men jag vill vill vill!!! Det är omvisning på tisdag, så i morgon ska jag ringa min bankkontakt och höra exakt hur mycket jag skulle kunna lägga.
Fan, håll tummarna för mig nu, att ingen annan är speciellt intresserad eller har råd.
Jag blir irriterad på mig själv för att jag vill ha den så mycket, eftersom jag har blivit besviken ett par gånger nu när det varit budgivning. Jag förväntar mig inte att det ska gå bättre den här gången heller. Men jag vill vill vill!!! Det är omvisning på tisdag, så i morgon ska jag ringa min bankkontakt och höra exakt hur mycket jag skulle kunna lägga.
Fan, håll tummarna för mig nu, att ingen annan är speciellt intresserad eller har råd.
Och så blev det söndag igen.
Våra grannar kom över igår kväll och drack lite vin med oss. Inte de grannar vi bruka träffa, utan ett annat par. De hade med sig sin dotter som är runt 13, och hon tog hand om barnen och nattade dem åt oss. Hon fick lite pengar av mig som tack. Vi hade jättetrevligt verkligen. fasen vad jag komemr sakna alla grannar. jag kanske kan flytta in hos dem istället?
Lite vin blev förresten ganska mycket vin. Och öl. Och whisky. Jag gick ut och rökte en cigg och blev så yr i huvudet att jag var tvungen att gå och lägga mig. Kanske inte Tyresös trevligaste "värdinna"...
Idag är jag bakis och seg och ska åka iväg och titta på två lägenheter strax. Jag tror knappast att jag borde ta bilen men det är för långt att cykla. Alldeles för långt.
Okej då, jag är för lat.
Lite vin blev förresten ganska mycket vin. Och öl. Och whisky. Jag gick ut och rökte en cigg och blev så yr i huvudet att jag var tvungen att gå och lägga mig. Kanske inte Tyresös trevligaste "värdinna"...
Idag är jag bakis och seg och ska åka iväg och titta på två lägenheter strax. Jag tror knappast att jag borde ta bilen men det är för långt att cykla. Alldeles för långt.
Okej då, jag är för lat.
Trött, trött, trött
Jag gick och la mig runt 1-tiden igår kväll, och naturligtvis var det min tur att ta Neo i morse när han vaknade. Kvart över fem.
Annars är det faktiskt nästan alltid Andreas som tar honom, men han verkar börja tycka att det är lite orättvist att det alltid är han som måste gå upp halv sex varje dag, medan jag kan sova till åtta, halv nio när Nathalie vaknar. Så i morse var det min tur.
Jag fattar inte vad han ska upp så tidigt och göra!
Han har verkligen fastnat för den här låten, och har redan lyssnat på den i hörlurarna 4 gånger. Han tycker att det är en "cool" video.
Jag trodde 3-åringar tyckte om barnlåtar, eller möjligtvis Markoolio, Linda Bengtzing eller Magnus Uggla? Men mina barn är ju inte riktigt som andra barn...
Om jag ska förklara det där med husförsäljningen lite närmare, så var det så att vi egentligen skulle haft visning den 18:e maj, men vår mäklare fick nys om en kvinna som skulle gå på en "förhandsvisning" på ett annat hus i vårt område. Så hon ringde oss och frågade om vi kunde tänka oss att visa vårt hus för henne också, när hon ändå var här, eftersom hon tydligen var väldigt intresserad av att bo just i det här området.
Det kunde vi naturligtvis, så i onsdags kväll kom hon hit med vår mäklare (vi var hos grannarna och åt middag då), och gick runt och tittade i nästan en timme. Hon blev jätteintresserad och sa till mäklaren hur mycket hon var beredd att ge och vi godtog budet. Vi var helt säkra på att hon hellre skulle vilja ha det andra huset, eftersom det är en annorlunda planlösning och lite bättre utsikt osv, men hon tyckte alltså bättre om vårt.
Så igår skrev vi kontrakt och nu är det sålt. Bara sådär.
Det är otroligt skönt att slippa visningen och allt som hör till, så vi tycker att vi kom undan ganska lätt ändå. Hon flyttar in den 1:a augusti.
Nu är det bara ett litet litet krux....
Jag måste hitta en lägenhet!
Annars är det faktiskt nästan alltid Andreas som tar honom, men han verkar börja tycka att det är lite orättvist att det alltid är han som måste gå upp halv sex varje dag, medan jag kan sova till åtta, halv nio när Nathalie vaknar. Så i morse var det min tur.
Jag fattar inte vad han ska upp så tidigt och göra!
Han har verkligen fastnat för den här låten, och har redan lyssnat på den i hörlurarna 4 gånger. Han tycker att det är en "cool" video.
Jag trodde 3-åringar tyckte om barnlåtar, eller möjligtvis Markoolio, Linda Bengtzing eller Magnus Uggla? Men mina barn är ju inte riktigt som andra barn...
Om jag ska förklara det där med husförsäljningen lite närmare, så var det så att vi egentligen skulle haft visning den 18:e maj, men vår mäklare fick nys om en kvinna som skulle gå på en "förhandsvisning" på ett annat hus i vårt område. Så hon ringde oss och frågade om vi kunde tänka oss att visa vårt hus för henne också, när hon ändå var här, eftersom hon tydligen var väldigt intresserad av att bo just i det här området.
Det kunde vi naturligtvis, så i onsdags kväll kom hon hit med vår mäklare (vi var hos grannarna och åt middag då), och gick runt och tittade i nästan en timme. Hon blev jätteintresserad och sa till mäklaren hur mycket hon var beredd att ge och vi godtog budet. Vi var helt säkra på att hon hellre skulle vilja ha det andra huset, eftersom det är en annorlunda planlösning och lite bättre utsikt osv, men hon tyckte alltså bättre om vårt.
Så igår skrev vi kontrakt och nu är det sålt. Bara sådär.
Det är otroligt skönt att slippa visningen och allt som hör till, så vi tycker att vi kom undan ganska lätt ändå. Hon flyttar in den 1:a augusti.
Nu är det bara ett litet litet krux....
Jag måste hitta en lägenhet!
Nu är det klart
Vi har sålt huset.
Jag sitter och dricker alldeles för mycket öl och mousserande rött vin(Andreas köpte fel..)och vet inte om jag ska skratta eller gråta.
jag gör inget av det. Jag känner mig mest tom på något sätt. Lättad, men tom.
Köp aldrig mousserande rött vin. Speciellt inte Deakin Estate reserve. Totalt odrickbart.
Jag sitter och dricker alldeles för mycket öl och mousserande rött vin(Andreas köpte fel..)och vet inte om jag ska skratta eller gråta.
jag gör inget av det. Jag känner mig mest tom på något sätt. Lättad, men tom.
Köp aldrig mousserande rött vin. Speciellt inte Deakin Estate reserve. Totalt odrickbart.
Fan fan fan...
Det sket sig ju totalt med lägenheten. Jag var tvungen att lägga mig när den andra tjejen hade lagt 1 150 000. Mäklaren berättade att det kommer komma fler objekt där i närheten snart, så det kändes okej ändå.
Ända fram till att vi hade lagt barnen och Andreas satt vid sin dator och gnällde över att han inte fick internet att funka. Då brast det. Jag blev så förbannad över att han satt och klagade över något så banalt, så jag vräkte ur mig att han åtminstone kunde vara glad över att han hade hittat en lägenhet, och att det förmodligen kommer sluta med att jag får hyra någons trädgårdsskjul eftersom jag aldrig kommer ha råd med en lägenhet. Sedan grät jag en skvätt och vägrade låta mig tröstas av honom, eftersom det antagligen bara skulle bli ännu värre då.
Idag känns det dock bättre igen.
Däremot gjorde jag kanske inte mitt mest intelligenta drag genom att ta bilen till jobbet i morse...
Det var fruktansvärt mycket bilar så jag både kom försent plus att jag inte fick någon parkeringsplats. Det sistnämnda ordnade sig till slut, men det faktum att jag var försenad (igen)kvarstår ju tyvärr.
Ända fram till att vi hade lagt barnen och Andreas satt vid sin dator och gnällde över att han inte fick internet att funka. Då brast det. Jag blev så förbannad över att han satt och klagade över något så banalt, så jag vräkte ur mig att han åtminstone kunde vara glad över att han hade hittat en lägenhet, och att det förmodligen kommer sluta med att jag får hyra någons trädgårdsskjul eftersom jag aldrig kommer ha råd med en lägenhet. Sedan grät jag en skvätt och vägrade låta mig tröstas av honom, eftersom det antagligen bara skulle bli ännu värre då.
Idag känns det dock bättre igen.
Däremot gjorde jag kanske inte mitt mest intelligenta drag genom att ta bilen till jobbet i morse...
Det var fruktansvärt mycket bilar så jag både kom försent plus att jag inte fick någon parkeringsplats. Det sistnämnda ordnade sig till slut, men det faktum att jag var försenad (igen)kvarstår ju tyvärr.
Fortsättningen:
Tanten/tjejen la 10 000 över mig, sen la jag 10 000 över henne. Nu la hon ytterligare 10 000 och jag 10 000. Så vi är uppe i 1 040 000 nu. Hjälp! Fan, kan hon inte bara ge sig nu? Jag behöver den här mer än vad hon gör! Det är jag helt säker på!
Nån som vill ta på sig att kanske åka till hennes jobb och hota, alternativt muta henne lite? Hon heter Eva Eriksson. Hur många kan det finnas som heter så liksom?
Nån som vill ta på sig att kanske åka till hennes jobb och hota, alternativt muta henne lite? Hon heter Eva Eriksson. Hur många kan det finnas som heter så liksom?
Budgivning
Jag håller på och budar mot nån kärring (det kan också vara en yngre tjej, men jag tror att det är en medelålders tant) och vi ska fortsätta budgivningen idag. Hon la sista budet igår och mäklaren undrade om jag ville lägga ett bud till eller om vi skulle pausa till idag, Jag sa att jag ville pausa så att jag kunde åka hem och fundera lite på hur mycket jag ville lägga. Utgångenspriset var 895 000 och vi har lagt 10 000 var hela tiden. När vi pausade igår hade tanten/tjejen lagt 990 000. Jag ska fortsätta idag och lägga 1 miljon. Sen får vi se var och hur det slutar.
Mäklaren skulle ringa idag vid halv tio, så fortsättningen följer.
Lägenhet!
Jag var och tittade på två lägenheter igår, varav jag tänkte vara med och buda på den ena. Egentligen hade jag velat ha större, men som min mamma sa så kanske det är dumt att chansa om det inte skulle dyka upp något annat sedan. Någonstans måste jag ju bo så i värsta fall får jag se det som en tillfällig lösning helt enkelt.
Nu sitter jag mest och biter på naglarna och väntar på att mäklaren ska ringa och säga vad den är uppe i och hur många som är med och budar. Jag vill gå ut och röka men har inga cigaretter kvar. Varför ringer han inte? Han borde ha ringt för länge sen!
Nu ringde han. Han hade bara fått tag i en av spekulanterna och hon var tvungen att kontakta sin bank först för att få lånelöfte. De två andra som var intresserade hade han inte fått tag i ännu, så jag fick lägga första budet. Jag accepterade alltså utgångsbudet. Nu är det bara att vänta...
Nu sitter jag mest och biter på naglarna och väntar på att mäklaren ska ringa och säga vad den är uppe i och hur många som är med och budar. Jag vill gå ut och röka men har inga cigaretter kvar. Varför ringer han inte? Han borde ha ringt för länge sen!
Nu ringde han. Han hade bara fått tag i en av spekulanterna och hon var tvungen att kontakta sin bank först för att få lånelöfte. De två andra som var intresserade hade han inte fått tag i ännu, så jag fick lägga första budet. Jag accepterade alltså utgångsbudet. Nu är det bara att vänta...
Helgen
Jag har haft en jättemysig helg verkligen!
Andreas var i Funäsdalen med sina kompisar och åkte skidor mellan torsdagen och söndagen. Det var nog ganska bra att vi var ifrån varandra några dagar. Han hade jättekul där och jag är glad att han fick något annat att tänka på i några dagar.
I torsdags hamnade jag och barnen hos grannarna, där vi åt middag och drack ett par öl. Vi vuxna altså.
I fredags tog jag ledigt från jobbet och var hemma för att städa. Grannen ringde på morgonen och frågade om jag ville komma över och fika med honom och hans arbetskompis, så jag gick över dit och drack kaffe och åt bullar i solen. Sedan gick jag hem och städade och fixade inför tjejmiddagen innan jag hämtade barnen på dagis.
På lördagen lämnade jag barnen hos Andreas föräldrar på dagen, åkte och solade, fixade maten och mig själv och sedan kom tjejerna vid halv sju ungefär.
Vi drack en massa vin och åt och hade verkligen jättetrevligt. Vi satt hos mig till halv ett ungefär och sedan tog vi taxi till Metro vid Skanstull.
Hur som helst så var det väldigt kul och jag var bra seg igår.
Grannarna ringde på eftermiddagen igår och undrade om jag ville komma över med barnen och grilla, så vi gick dit och satt på deras altan i solen och åt middag.
Idag ska jag titta på ett par lägenheter. Jag vill bara hitta nåt nu så jag kan börja planera lite!
Andreas var i Funäsdalen med sina kompisar och åkte skidor mellan torsdagen och söndagen. Det var nog ganska bra att vi var ifrån varandra några dagar. Han hade jättekul där och jag är glad att han fick något annat att tänka på i några dagar.
I torsdags hamnade jag och barnen hos grannarna, där vi åt middag och drack ett par öl. Vi vuxna altså.
I fredags tog jag ledigt från jobbet och var hemma för att städa. Grannen ringde på morgonen och frågade om jag ville komma över och fika med honom och hans arbetskompis, så jag gick över dit och drack kaffe och åt bullar i solen. Sedan gick jag hem och städade och fixade inför tjejmiddagen innan jag hämtade barnen på dagis.
På lördagen lämnade jag barnen hos Andreas föräldrar på dagen, åkte och solade, fixade maten och mig själv och sedan kom tjejerna vid halv sju ungefär.
Vi drack en massa vin och åt och hade verkligen jättetrevligt. Vi satt hos mig till halv ett ungefär och sedan tog vi taxi till Metro vid Skanstull.
Hur som helst så var det väldigt kul och jag var bra seg igår.
Grannarna ringde på eftermiddagen igår och undrade om jag ville komma över med barnen och grilla, så vi gick dit och satt på deras altan i solen och åt middag.
Idag ska jag titta på ett par lägenheter. Jag vill bara hitta nåt nu så jag kan börja planera lite!
Separationsångest
Vilken berg-och dalbana det här är. Jag pendlar hela tiden mellan skratt och gråt, ångest och lugn, tvivel och beslutsamhet, har vi gjort rätt eller fel osv.
Den sista veckan har jag knappt kunnat gå in i vårt radhusområde utan att få den där klumpen i magen av insikten att vi snart måste flytta därifrån.
Jag älskar vårt hus! Efetr allt vi fixat med det är det verkligen vårt hus, precis som vi vill ha det. Jag älskar hela området, med den lilla lekparken, gångvägarna där det är idealiskt för barn att lära sig cykla, grannarna, gemenskapen, den obeskrivliga känslan av att kunna sitta på sin egen altan i solen med en öl och känna att det här är vårt, vårt eget lilla hus, vår egen lilla altan och vår egen pyttelilla gräsplätt, våra egna vissna plantor, vårt odödliga ogräs.
Barnen vet fortfarande ingenting. De kommer avsky oss för resten av livet när de får veta att de måste lämna vårt älskade radhus. Speciellt Nathalie, eftersom hon har sagt flera gånger att hon älskar vårt hus och vill bo där jämt med mamma och pappa.
Jag känner mig som den mest egoistiska och själviska människan på jorden som gör så här mot dem.
Jag vet innnerst inne att det verkligen är det bästa, för alla. Det är bara det att det där "innerst inne" sitter väldigt långt inne ibland...
Den sista veckan har jag knappt kunnat gå in i vårt radhusområde utan att få den där klumpen i magen av insikten att vi snart måste flytta därifrån.
Jag älskar vårt hus! Efetr allt vi fixat med det är det verkligen vårt hus, precis som vi vill ha det. Jag älskar hela området, med den lilla lekparken, gångvägarna där det är idealiskt för barn att lära sig cykla, grannarna, gemenskapen, den obeskrivliga känslan av att kunna sitta på sin egen altan i solen med en öl och känna att det här är vårt, vårt eget lilla hus, vår egen lilla altan och vår egen pyttelilla gräsplätt, våra egna vissna plantor, vårt odödliga ogräs.
Barnen vet fortfarande ingenting. De kommer avsky oss för resten av livet när de får veta att de måste lämna vårt älskade radhus. Speciellt Nathalie, eftersom hon har sagt flera gånger att hon älskar vårt hus och vill bo där jämt med mamma och pappa.
Jag känner mig som den mest egoistiska och själviska människan på jorden som gör så här mot dem.
Jag vet innnerst inne att det verkligen är det bästa, för alla. Det är bara det att det där "innerst inne" sitter väldigt långt inne ibland...
Parasiten
I morgon åker Andreas till Funäsdalen och kommer tillbaka på söndag igen. Jag tror att det är jättebra att vi är ifrån varandra några dagar nu. Det har varit väldigt mycket tjafs de senaste dagarna och vi har mått otroligt dåligt båda två.
Jag vill inte gå in på vad det handlar om, förutom att det har att göra med misstänksamhet och svartsjuka.
Svartsjuka är ett fruktansvärt tillstånd, eller jag skulle nästan vilja kalla det en sjukdom, en parasit som livnär sig på misstankar och osäkerhet. Som kan förmörka och äta sig igenom sinnet på en människa på nolltid, och som fyller tomrummet efter sig med en kvävande svart, oljig känsla av ett behov och begär av att ha full och total kontroll. Den tär och sliter och kan få en människa att begå de allra konstigaste handlingar, gå över alla gränser för vad som är okej när det gäller andra människors integritet och som får näring och förökar sig ju mer den får grepp.
Just idag har det ändå varit en bra dag. Vi har kunnat föra normala samtal om vardagliga saker, som hans skidresa och min tjejmiddag i helgen.
Jag har sagt att vi kanske inte borde prata med varandra så mycket i helgen, att vi koncentrerar oss på att ha roligt på varsitt håll utan att tänka så mycket på vad den andra kanske har för sig.
För det är ju faktiskt varken hans eller min ensak nu längre.
Jag vill inte gå in på vad det handlar om, förutom att det har att göra med misstänksamhet och svartsjuka.
Svartsjuka är ett fruktansvärt tillstånd, eller jag skulle nästan vilja kalla det en sjukdom, en parasit som livnär sig på misstankar och osäkerhet. Som kan förmörka och äta sig igenom sinnet på en människa på nolltid, och som fyller tomrummet efter sig med en kvävande svart, oljig känsla av ett behov och begär av att ha full och total kontroll. Den tär och sliter och kan få en människa att begå de allra konstigaste handlingar, gå över alla gränser för vad som är okej när det gäller andra människors integritet och som får näring och förökar sig ju mer den får grepp.
Just idag har det ändå varit en bra dag. Vi har kunnat föra normala samtal om vardagliga saker, som hans skidresa och min tjejmiddag i helgen.
Jag har sagt att vi kanske inte borde prata med varandra så mycket i helgen, att vi koncentrerar oss på att ha roligt på varsitt håll utan att tänka så mycket på vad den andra kanske har för sig.
För det är ju faktiskt varken hans eller min ensak nu längre.
Det blir bara värre framåt natten...
Igår var det personalfest här på jobbet. Det var jättetrevligt, verkligen. God mat och välplanerat och trevliga människor. Jag drack inte så mycket men rökte desto mer, så jag har fått tillbaka min gamla rökhosta. Härligt.
När jag kom hem blev det tjafs. Jag blev verkligen påhoppad för allt och ingenting och svartsjukan visste inga gränser. Jag vill inte "hänga ut" honom här genom att skriva detaljerat om det vi bråkade om, men jag kan säga så mycket som att jag nog inte sov mer än 2 timmar i natt. Han har bett om ursäkt flera gånger nu, men jag orkar inte riktigt ta till mig det längre. Jag vill bara att det här ska vara över just nu.
När jag kom hem blev det tjafs. Jag blev verkligen påhoppad för allt och ingenting och svartsjukan visste inga gränser. Jag vill inte "hänga ut" honom här genom att skriva detaljerat om det vi bråkade om, men jag kan säga så mycket som att jag nog inte sov mer än 2 timmar i natt. Han har bett om ursäkt flera gånger nu, men jag orkar inte riktigt ta till mig det längre. Jag vill bara att det här ska vara över just nu.
Ett steg avklarat!
Andreas var med och budade på en till lägenhet idag (han fick inte den förra eftersom den gick upp för mycket) och han vann! Eller alltså, han fick lägenheten! Han ska skriva kontrakt i morgon kväll. Det känns både bra, skönt och lite konstigt. Det sa han också, att han var jätteglad över att han fick den, men egentligen inte eftersom han helst inte vill flytta alls.
Nu är det bara jag kvar. Men jag ska nog hitta något jag också. Andreas föreslog att jag skulle flytta in hos honom annars. Ha ha!
Nu är det bara jag kvar. Men jag ska nog hitta något jag också. Andreas föreslog att jag skulle flytta in hos honom annars. Ha ha!
Allvaret
Vi som var så överens och sams. Nu är varken det ena eller det andra. Allt är så otroligt infekterat, vi vill olika saker, tycker olika om precis allt, pratar över huvudet på varandra, hör bara det vi vill höra, anklagelserna flyger i luften. Ett försök att lägga skulden på den andre eller helst någon helt utomstående, tvivel, beslutsamhet och framförallt en hel drös skuldkänslor och ångest.
Ingen har sagt att det är lätt att separera, men jag trodde nog att vi skulle kunna klara av att sköta det här smidigt, värdigt och på vuxet sätt och kanske till och med komma ur det här som ännu bättre vänner.
Så naiv jag har varit.
Ingen har sagt att det är lätt att separera, men jag trodde nog att vi skulle kunna klara av att sköta det här smidigt, värdigt och på vuxet sätt och kanske till och med komma ur det här som ännu bättre vänner.
Så naiv jag har varit.
Bröllopsvinet
Nu ska jag och Andreas dela på en av våra bröllopsviner. Vi fick 10 flaskor vin i bröllopspresent när vi gifte oss, en för varje år med tryckta etiketter så att vi skulle veta vilken som skulle drickas vilket år och vad de olika åren stod för. Vad som var Bomullsbröllop, pappersbröllop osv.
Nu delar vi alltså på årets flaska, den som vi skulle druckit på vår bröllopsdag i juli.
Det är väl ett bevis om något på att det verkligen är The Real Deal? This is it liksom.
Gott var det i alla fall.
Nu delar vi alltså på årets flaska, den som vi skulle druckit på vår bröllopsdag i juli.
Det är väl ett bevis om något på att det verkligen är The Real Deal? This is it liksom.
Gott var det i alla fall.
FICK EN UTMANING...
TRE namn jag går under:
* Mamma
* Mongo
* Annie
TRE saker som skrämmer mig:
* Övernaturliga saker
* Dimma
* Magsjuka
TRE saker jag har på mig:
* Jeans
* Tjock tröja
* Parfymen Romance by Ralph Laurent
TRE sanningar:
* Jag är en språknazist (tydligen)
* Jag äter hellre chips eller choklad än mat till middag
* Jag är helt talanglös när det gäller att hålla i pengarna
TRE saker jag verkligen vill ha:
* En egen stor lägenhet till ett bra pris
* Mycket pengar
* Lyckliga barn
TRE personer jag utmanar:
* Mia http://mhamrin.blogg.se
* Sanna Jirback
* äsch, det får räcka med de två
Sjukhusbesök, ångest och Björn
Det har varit en omtumlande helg på alla sätt. Jag skulle kunna berätta om hur mysigt det var att äta middag, dricka vin och snacka hemma hos Kattis med barnen i fredags, eller hur roligt vi hade på 40-årsfesten i lördags (där jag för övrigt stod på dansgolvet i säkert 7 timmar sträck, och dessutom hade träningsvärk i benen dagen efter..)eller hur traumatiskt det var dagen efter när Andreas åkte in till akuten efter något som han trodde var en hjärtinfarkt, men som visade sig vara en kombination av för mycket alkohol dagen innan, förkylning och ett hårt bandypass (tillsammans med ångest över separationen..). Jag skulle också kunna berätta om lägenheten som Andreas tittade på i söndags och förmodligen kommer att bjuda på idag, eller om hur dåligt jag mådde igår över hela den här situationen med separationen, hans sjukhusbesök, skuldkänslor och dåligt samvete över att vara den drivande i allt det här, att jag bröt ihop flera gånger och till slut fick åka hem från jobbet för att jag inte kunde sluta gråta.
Men jag väljer istället att berätta att jag alldeles nyss, för 10 minuter sedan, sa några ord till.....
BJÖRN GUSTAVSSON!!!!
Okej, det kan hända att ni inte blir riktigt lika imponerade som jag blev, men ååååååååååååååååååååh vad söt han är den där lilla pojken!
Men jag väljer istället att berätta att jag alldeles nyss, för 10 minuter sedan, sa några ord till.....
BJÖRN GUSTAVSSON!!!!
Okej, det kan hända att ni inte blir riktigt lika imponerade som jag blev, men ååååååååååååååååååååh vad söt han är den där lilla pojken!
Utvecklingen
Nu är vi igång med allt som har med försäljningen av huset att göra. Idag kommer våra mäklare för att värdera radhuset, den 26:e april ska det fotograferas för att sedan sättats ut på internet för visning den 11:e maj.
Vi har båda börjat titta på lägenheter, jag och Andreas, och jag har till och med varit med och budat på en. Det blev ingenting med just den, men det känns ändå "bra" att vi har satt igång. Eller bra och bra, det är inte mycket som känns speciellt bra med det här, och vi tär på varandra mer och mer just nu känns det som.
Jag vet att det kommer bli bra någon gång längre fram, när allt det här är klart, och det är det som håller mig uppe just nu. Jag önskar bara att någon annan kunde kliva in och ta hand om allt det här åt mig.
Grälen ligger väldigt nära under ytan just nu, och minsta lilla grej förstoras upp oproportioneligt mycket. En reaktion på den väldigt spända och deprimerande situationen skulle jag tro. Onödigt kontrollbehov och svartsjuka från hans håll, ett behov av att få tillbaka lite av min frihet från mitt håll. Vi bråkar mycket men blir lätt sams, eftersom ingen av oss egentligen vill avsluta den här sista tiden med att gräla ännu mer, inför barnen dessutom.
Men det är svårt. Väldigt svårt.
Det här händer verkligen. Det är på riktigt nu.
Vi har båda börjat titta på lägenheter, jag och Andreas, och jag har till och med varit med och budat på en. Det blev ingenting med just den, men det känns ändå "bra" att vi har satt igång. Eller bra och bra, det är inte mycket som känns speciellt bra med det här, och vi tär på varandra mer och mer just nu känns det som.
Jag vet att det kommer bli bra någon gång längre fram, när allt det här är klart, och det är det som håller mig uppe just nu. Jag önskar bara att någon annan kunde kliva in och ta hand om allt det här åt mig.
Grälen ligger väldigt nära under ytan just nu, och minsta lilla grej förstoras upp oproportioneligt mycket. En reaktion på den väldigt spända och deprimerande situationen skulle jag tro. Onödigt kontrollbehov och svartsjuka från hans håll, ett behov av att få tillbaka lite av min frihet från mitt håll. Vi bråkar mycket men blir lätt sams, eftersom ingen av oss egentligen vill avsluta den här sista tiden med att gräla ännu mer, inför barnen dessutom.
Men det är svårt. Väldigt svårt.
Det här händer verkligen. Det är på riktigt nu.