annelie78

Det känns som om att det kanske kan bli bra nu ändå. Åtminstone bättre. Det har varit en bra helg, så nu har jag fått nytt hopp igen! Det har gått upp och ner ganska ordentligt ett bra tag, mest ner faktiskt, men det kan nog vara på väg upp igen.
Jag hoppas verkligen, verkligen det, för jag var bara sekunder från att ge upp.

Jag har slutat skriva här. Kanske är det bara tillfälligt, kanske skriver jag aldrig mer igen. Det känns som om mitt liv håller på att falla samman, som ett korthus. Eller så är det jag som faller.
Det är det enda jag tänker på just nu, och det enda jag inte vill skriva om.
Därför skriver jag inte mer nu.

Jag har helt tappat sugen att skriva den här bloggen. Bland annat. Jag vet inte vad det är, förmodligen för att det finns så mycket jag inte kan skriva om, och som påverkar min vardag och mitt liv.

Jag har varit hemma med barnen några dagar eftersom Neo varit sjuk igen. Eller är fortfarande.
Han har hostat så mycket och har alla möjliga olika krämpor. Det dyker upp nya saker hela tiden känns det som.
Vi ska träffa en läkare den 15:e för att göra allergitester eftersom han ofta klagar över magont och sväller upp som en ballong ibland. Jag har varit där två gånger på kort tid nu för hans förkylning, och nu har vi även precis upptäckt att han blir blå om läpparna ibland. Det har förmodligen något samband med hostan (förkylningsastma eller bronkit tex har de symtomen) eftersom det har varit det senaste veckan bara, men jag ska nog ringa läkaren om det också.
Snart är vi stammisar där.

Se där, jag skrev ju nåt i alla fall!

Jag avger aldrig några nyårslöften, eftersom jag ändå aldrig skulle kunna hålla dem. Men i år har jag faktiskt gjort ett undantag.

Det sägs ju att vi själva är ansvariga för vår egen lycka.
Alltså ska jag försöka sluta gnälla och klaga mindre på att jag är missnöjd med saker i mitt liv, och se till att göra något åt det istället.
Ta ansvar för min egen lycka helt enkelt.
Men det blir nog inte så enkelt...