annelie78

I morse när jag stod och sminkade mig kom Neo in i badrummet. Han frågade högt och tydligt om jag hade en ny tröja på mig. Vi har lite dåligt med pengar just nu och jag vet att Andreas blir tokig när jag springer och handlar kläder hela tiden, så jag viskade ganska tyst att "ja, det har jag, men säg inget till pappa".
Då säger Neo med hög röst: "Men prata hööögre! Viska inte! HAR du en ny tröja eller?!" Jag hyssjar honom igen och säger ganska lågt igen att jag har en ny tröja men att vi inte ska säga det till pappa. Neo nästan skriker ut "Men HAAAR du en ny TRÖJA, mamma?!! Svara då!!"  
Då kommer Andreas upp på övervåningen och hörde, så det vara att erkänna. Jäkla unge.

Om 1½ timme ska jag träffa min kompis Annelie som är gravid! Jag har inte sett henne på jättelänge nu så det ska bli jättekul.

Men vilket pissjäkla astrist väder det är idag! En sån här dag ska man se till att vara sjuk så att man får ligga kvar i sängen hela dagen.
Det är totaldött här på Filmhuset idag. Kanske för att det är höstlov. Jag skulle lika gärna kunna stänga av växeln och gå hem utan att någon skulle märka det.
Björn Kjellman var här i fredags. Han såg snäll och glad ut.

Jag kan fortfarande inte fatta att vi har haft sådan tur med magsjukorna, att vi andra klarade oss IGEN!
Vilket betydde att jag gick ut med mina syrror i fredags. Vi var hos Malin innan och drack och snackade skit och sedan gick vi först till Fenix och efter det till Undici. Där mötte vi upp en killkompis och hans arbetskamrater. Väldigt trevligt!
På något konstigt sätt kom jag hem redan klockan 01.00! Det har nog aldrig hänt tidigare. Å andra sidan gick vi ut redan vid 21-tiden och det brukar jag inte heller göra, så det var nog en stor anledning.
Fick veta av min syster dagen efter att hon hade bett bartendern att göra min ena drink alkoholfri, och den andra väldigt svag. Först blev jag stött när jag hörde det, men sedan insåg jag att det nog var lika bra.

Jag mådde rätt dåligt i alla fall igår morse.
Det förtjänade jag, efter ha varit så här pinsam kvällen innan:

Hittills har vi andra i familjen klarat oss från magsjuka, men det finns ju fortfarande tid...
Neo mådde jättebra igår, förutom att han inte hade någon vidare aptit, men framåt kvällen fick han lite feber. I morse mådde han dåligt igen, men han har inte kräkts igen. Än.... Jag hatar alla jävla magsjukehelveten! Det måste väl gå att utrota på något sätt?!
Hur som helst, om varken jag eller Andreas blir sjuka går jag ut ikväll i alla fall! Blir Andreas sjuk måste jag ju stanna hemma för att ta hand om barnen.

För en stund sedan kom det fram en jättevacker tjej till mig här i receptionen. Hon berättade att de har en audition i nån studio här nere och att det kommer att komma en del folk för att fråga efter inspelningen, så jag fick hennes namn och nummer ifall det skulle uppstå några problem. Hon hette Aurora. Det är ett så vackert namn tycker jag(säkert taget...).
När jag väntade Nathalie nämnde jag det namnet för Andreas, men han fnös föraktfullt och så var det inte mer med det.

Neo är magsjuk. IGEN!!! Det var väl själva fan också. Det var ju bara 2 veckor sedan sist.
Han hade ont i magen igår och ville inte äta middag, och en halvtimme efter att vi lagt honom kräktes han ner hela sängen.
Men, det som var positivt (vilket känns som ett helt felaktigt ord att använda i det här sammanhanget) var att jag märkte att jag inte alls reagerade lika kraftigt den här gången som jag brukar göra.
Visst, jag fick ju hjärtklappning och händerna skakade en del när jag skulle ta bort sängkläderna för att slänga dem i tvätten, men jag bröt inte ihop och började inte gråta! Inte heller kände jag mig själv magsjuk eller svimfärdig. Bara....konstaterande.
Jag klarar fortfarande inte riktigt av att ta hand om själva personen som kräks, i det här fallet Neo, men det känns som om det inte skulle vara en omöjlighet det heller längre.
Skumt va? Är det för att det har hänt två gånger på 2 veckor? Är det någon "där uppe" som tycker att kognitiv beteendetearpi är den bästa lösningen för mig eller? Eller snarare chockterapi?
Även om det kanske verkar funka rätt bra, så föredrar jag nog att ha kvar min fobi och inte ha magsjuka hemma lika ofta... Om inte annat för stackars Neos skull.
Den här gången kan jag sätta allt jag äger och har på att vi andra inte kommer att klara oss ifrån det. Vi har haft sån tur alla andra gånger, men till slut vänder det ju. Förmodligen den här gången.
Då kan jag inte gå ut i morgon!!! Undrar och Mia och Malin går ut ändå, utan mig...?

Min syster är ju i Sverige igen. Det var meningen att hon kanske skulle stanna kvar här trots allt, om allt hade fungerat med killen som jag skrev om tidigare. Nu gjorde det inte det av olika anledningar, (eller egentligen EN anledningen, men skriver jag det här kommer jag bli så inihelvete förbannad att jag kanske har sönder datorn. Dessutom vet jag att han har läst min bloggt ididgare, annars hade jag gladeligen lagt ut en bild på fanskapet och satt skottpengar på honom...typ...)så som det ser ut nu flyttar hon till Oslo vid årsskiftet. Ingen är ledsnare för det än jag, tror jag.
Hon ska på en arbetsintervju nu i eftermiddage, så min förhoppning är såklart att hon får jobbet, att de vill att hon ska vara kvar, att hon trivs så bra där att hon stannar kvar i Sverige, hittar lägenhet och kille och skaffar barn och hela faderullan.
Låter väl rimligt? Det kan väl hända?

Min mamma har skaffat Facebook. Jag såg att hon var online och skrev ett meddelande till henne och frågade: "Har inte du några barn att passa?" (hon är dagmamma). Då svarar hon tillbaka: "Joooo, har inte du ett jobb att sköta?"
Det tyckte jag var kul!

Så var det måndag igen. Och med besked också... det här är en riktigt måndagsmåndag.  Skitväder ute, segt på jobbet osv.
Jag ska i alla fall möta upp Mia efter jobbet idag och så följer hon med mig för att hämta barnen på dagis. De kommer bli överlyckliga! Och de kommer kräva att vi ska spela Memory... Jag har spelat Memory med dem hela helgen och jag börjar så smått avsky det där spelet. Dessutom fuskar ju ungarna! Fan, jag får ju aldrig vinna!

På fredag ska vi ut igen, Mia, jag och Malin! Jag vill bara att den här veckan ska svischa förbi.

En kort uppdatering av helgen:
I fredags ringde grannarna och frågade om vi ville komma över och äta middag. Det ville vi så det gjorde vi. Det blev ganska sent och mycket vin.
Igår kom Mia över när Andreas var på landet för att ta upp båten. Vi gick till en lekpark med barnen och lekte och fotade lite.
Idag träffade vi kattis och Fredrik i Tyresö centrum och åt lunch och fikade. Jätemysigt!

Igår var jag hos frisören och nu är jag blond igen. Och jättenöjd den här gången! Och sugen på att gå ut på krogen.

När jag gick på bussen i morse slog en extremt stark parfymdoft emot mig. ´Tydligen var det inte bara jag som reagerade på den, utan två eller tre kvinnor gaddade ihop sig och nästan flög på den stackars parfymöverdoserande yngre kvinnan, och berättade för henne exakt hur otäck hennes parfym var.
Den ena kvinnan satte demonstrativt upp sin halsduk över näsan och munnen för att riktigt visa hur läskig den var.
Jag kunde i och för sig hålla med dem (tyst) för hon stank verkligen, och det var en sån där riktigt damig, dammig och tung parfym, som luktar som sådana där tvålar som brukar vara inslagna i skrynkligt papper(gärna svart och rött), och som äldre damer så gärna har inne på toaletten.
Jag var mest glad över att ingen klagade på min parfym också...

Ikväll ska jag gå på mitt livs första föräldrarmöte! Det känns läskigt. Jag tycker inte om att gå själv på såna här saker.

Idag är jag på jobbet igen. Det är ganska skönt att vara här. Som att sitta hemma och surfa men få betalt för det, typ.
Nu är det en massa jobbiga ungar här i 12-årsåldern som ska se på film eller nåt. Jag vill bara be dem att hålla klaffen, så att jag kan lyssna på musik.

Inte magsjuk lyckligtvis. Men när jag vaknade imorse hade jag väldigt svårt att ta mig upp och mådde konstigt.
När jag kollade hade jag lite feber. Inte alls mycket, men tydligen är jag så klen att jag blir helt däckad ändå.
Andreas skulle jobba hela dagen och kvällen idag och jag visste inte hur jag skulle klara av att ta hand om barnen själv, så jag bröt ihop några gånger (för att jag var så trött och fick dåligt samvete för att de fick frukost så sent), men sen pratade jag med mamma och då sa hon att de kunde komma och hämta barnen så att jag fick vila!
Det var så otroligt skönt,och jag gick och la mig så fort de åkt härifrån och sov i nästan 4 timmar!
De kommer hem igen om en stund och jag känner mig fortfarande lika hängig och har lite ont i kroppen och huvudet, men det får gå på något sätt.
Kom på att jag inte har äit något på hela dagen. Det kanske jag borde göra?

Jag och Nathalie var på bio idag för första gången. Första gången för henne alltså.
Vi såg förhandsvisningen av Råttatouile.
Man fick gratis godispåsar, dricka och popcorn innan, men det visste ju inte jag så jag köpte godis och dricka för nästan 100:- på Pressbyrån istället.
Nathalie tyckte att filmen var alldeles för lång och ganska tråkig, så hon låg och halvsov i min famn halva filmen. Jag tror inte jag hörde henne skratt en enda gång, trots att hela salongen gjorde det vid ett flertal tillfällen.
Jag tyckte att den var helt okej. Det var i alla fall mysigt att få sitta och gosa med henne om inte annat.

Så här roar vi oss här hemma när barnen är sjuka:

Min lilla prins(-essa...)

Papperspåsbarn...

...men det verkar som om vi andra klarade oss ifrån magsjuka! Neo kräktes sist i tisdags kväll. Då borde jag väl kunna slappna av snart..? Jag har inte pussat mina barn sedan i måndags och jag saknar det ordentligt nu!

Jag och min nya bästa kompis:

Synd bara att det ser ut som jag ska börja gråta på bilden...

Vi gick på konserten igår trots allt! Andreas föräldrar tog barnen över natten. De är helt underbara och ställer alltid upp så ofta de kan.
De ringde Andreas från Warner music och sa att om vi ville kunde vi få träffa James Blunt innan spelningen, och fota lite. Det ville vi såklart, så vi skyndade oss in till stan, slängde i oss världens dyraste pasta på en restaurang och gick till hotellobbyn dör det stor lite pressfolk och några andra "vinnare" som skulle få träffa honom.
Sedan blev vi visade till ett rum där  vi fick prata en snabbis med honom samt fota om vi ville.
Jag lyckades inte få ur mig mer än "Nice to meet you", men han verkade trevlig.
Sedan fick vi gå in på Berns och vänta till spelningen skulle börja Där träffade vi ett annat par som också hade vunnit sina biljetter på RixFM. De var väldigt trevliga och vi hade riktigt kul med dem.
Vi drack drinkar som om det inte fanns någon morgondag.
Speciellt Andreas verkade helt förtränga att han skulle upp och jobba dagen efter.
Spelningen var otroligt bra och nu är jag nästan kär i James Blunt. Min nya vän.

Nu är jag 100% säker. Neo är magsjuk! När Nathalie och Andreas var på gympa ringde Andreas pappa, som passade Neo, och sa att han hade spytt ner hela honom och hela soffan.
Jag skyndade mig inte direkt hem, kan jag säga. Jag har knappt kunnat titta på honom sedan jag kom hem. Helst ville jag inte att han skulle äta något, men när Nathalie skulle äta middag ville han också ha, så han fick lite pannkaka. Snart väller väl det upp också. Och sen blir Nathalie, Andreas och jag dåliga.
Nu sitter de och leker med tågbanan på vadagsrumsgolvet, och jag säger hela tiden åt Nathalie att hon inte ska vara så nära Neo...
Jag är helt knäpp, och jag vet om det, men ändå kan jag inte göra något åt det.
Jag höll på att börja lipa när Andreas sa att han var tvungen att åka och titta på jobb, och skulle lämna mig ensam med barnen.
Usch, jag ser inte fram emot den här natten, som förmodligen kommer vara totalt sömnlös för min del, och inte att vara hemma i morgon med barnen och gå på helspänn och leta signaler på att något är på gång.
Inte heller ser jag fram emot att sitta hemma i morgon kväll istället för att gå på James Blunts konsert på Berns.

Stellan Skarsgård kom in alldeles nyss! Han skulle upp till ett företag som heter Europa Sound production och frågade efter vägen dit. Jag var cool som få och förklarade lite kort hur nan skulle gå. Låtsades som om jag inte hade en aning om vem han var, och kunde inte låta bli att bli lite besviken över hur gammal han såg ut.

Idag ska vi på Oktoberfest! Eller Oktoberfestival! Jag är lite osäker på den rätta termen... Det spelar ingen roll, det ska bli kul hur som helst.
Det är restaurangen där jag jobbade som ung och (relativt) oförstörd, som har oktoberfest varje vår och höst. Andreas och hans kompisar går varje år, det var för övrigt på det sättet vi träffades, och jag har följt med flera gånger. Men de senaste åren har jag antingen varit gravid, haft bebis eller varit hemma med sjukt barn och alltså inte kunnat följa med.
Men idag ska jag med minsann!
Vi ska dricka öl, jägermesiter och äta schweinshaxe med knödel och surkål och skråla till österrikiska snapsvisor. Jag ska nog förresten äta fisk, men allt det andra är jag helt med på! Kanske lägger in lite bilder i natt....

Häromveckan fick jag hem ett inplastat reklamblad. Vi får så mycket sånt, så jag brydde mig inte ens om att titta efter vad det var för något.
Men när jag sedan skulle rensa lite bland posten kastade jag ett öga på reklambladet och fick se att det stod:
"Till målsman för Annelie Hammerschmid"
Målsman?? För mig???
Andreas sneglade över min axel, roffade åt sig reklamen och sa med myndig röst: -"Den där ska nog jag ta hand om i så fall." Sen gick han fnissande därifrån.
Det var reklam från McDonalds. Om att Happy Meal numera alltid innehåller frukt eller grönt, eller nåt sånt skit.

Nej, nu lägger jag in lite bilder på mina härliga ungar istället!

I fredags hade jag planerat att spela X-box (Halo3) och supa mig full. Så blev det inte. Jo, jag söp mig full, men jag spelade inget.
Våra grannar (såklart!) frågade om vi hade lust att komma över på ett glas vin efter middagen, och det var faktiskt precis vad jag kände för just då, så vi gick dit.
Jag hade bara sovit 4-5 timmar natten innan och dessutom glömde jag äta middag, så det där glas vinet (som egentligen var både öl, vin, whisky och champagne) slog rejält.
Jag satt och småsurade och muttrade över min tidiga 30-årskris, och ville knappt skåla när de höjde champagneglasen.
Vi var hemma redan 22, men sista timmen är fortfarande väldigt  väldigt otydlig i minnet. För att inte säga nästan obefintlig.

I lördags kom våra föräldrar och mina systrar hem till oss för att äta tårta och fira mig lite, och jag fick jättemycket fina presenter! Då kom lite av den där barndomskänslan tillbaka igen. Om jag fortfarande får en massa fina paket av mina föräldrar kan jag ju inte vara så fruktansvärt gammal i alla fall.
Däremot ringde min mormor och gick på om hur jag inte var någon ungdom längre, att jag började komma upp i åren och klassades som en mogen kvinna nu. Jag hade lust att be henne hålla truten, men höll med henne istället.
På kvällen spelade vi äntligen Halo 3 som vi har gått och väntat på i nästan ett halvår, men jag var så trött att jag gav upp efter bara nån timme. Nykter var jag också dessutom. Jag tror jag spelar sämre när jag är nykter!