annelie78

Fan, vad trist den här bloggen blev nu då.
Jag tror jag skriver lite om barnen istället.
Vi tvivlar starkt på artt Neo kommer att växa upp och bli en man som gillar kvinnor, eller åtminstone en man med manliga intressen. Inte för det spelar någon som helst roll, men en person med större identitestkris får man nog leta efter.
I morse till exempel, körde han ett litet dansnummer runt en av trapppelarna vi har hemma, och det var misstänkt likt ett strippdansnummer, fast utan själva avtagningen av kläder.
Efter den lilla uppvisningen slängde han sig ut på vardagsrumsgolvet och körde lite piruetter, försökte gå ner i spagat.
För någon vecka sedan gick både han och Nathalie loss på mitt smink. Neo kunde till och med själv säga, när han såg fotona efteråt, att han hade sminkat sig lite för mycket....
Han tycker även om att lukta på mina parfymer (inte Andreas parfymer) , han ger mig tips på hur jag borde färga håret (mörkt tycker han) och han njuter av vackra solupp- och nedgångar precis som jag.

Nathalie har bestämt sig för att hon vill ha barn. Nu. Hon tycker att allt är så tråkigt och att det skulle vara mycket roligare om hon fick 5-6 barn som hon kunde laga köttbullar och makaroner till. Jag frågade vilken storlek hon hade tänkt sig barnen i, om hon ville ha bebisar eller kanske 2-3 åringar. Hon tittade på mig som om jag var dum i hela huvudet och förklarade tydligt att ALLA barn är ju bebisar först.
Hon säger nästan varje dag att hon VET att hon bara är ett barn själv, men hon vill ändå ha små barn. Hon börjar nästan gråta när jag förklarar det omöjliga i det.

Om några månader kommer jag bara att få se och höra de här roliga sakerna varannan vecka...