annelie78

Det händer ju inget när man är hemma! Dessutom blir man fruktansvärt lat har jag märkt. Jag sljuter upp precis allt hela tiden och tänker att jag kan göra det senare. Men det blir aldrig något "senare" Det blir snarare "aldrig". Och så blir Andreas sur och då blir jag sur eftersom han är The Master of att skjuta upp saker och jag tycker inte han ska kasta sten i glashus, och så håller vi på så där. Så båda två går onkring och är ganska griniga här hemma för tillfället.

Igår följde jag med min syster till läkaren där de lyssnade på hennes hjärta och lungor och gjorde EKG och allt möjligt. Hon skulle tillbaka idag på morgonen för att ta blodprover också.
Hon tyckte nog att det var skönt att jag var med, för jag har nog aldrig sett henne så allvarlig och sammanbiten förut. Som om hon trodde att hon var en del av en konspiration mot henne, och misstänkte allt och alla.

Läkaren verkade tro att hennes symtom (hjärtklappning, tryck över bröstet, svettningar och skakningar) var ett tecken på yttre stress. Jag tycker själv att det låter lite som ångestattacker/panikångest. Mia vet inte vad hon ska tro. Vi får se om proverna visar på något när hon får svaren om drygt en vecka.
Hur som helst var det skönt att koma iväg lite igår. Efter att vi varit hos läkaren, som låg i Axelsberg,åkte vi hem till mamma en sväng och fikade. Det var mysigt!

Jag ringde sjukgymnasten i morse, men hon hade ingen tid förrän på tisdag. Nu vet jag inte vad jag ska hitta på.

Det är lustigt, men igår eftermiddag försvann ångesten helt. Utan anledning. Jag mådde så dåligt halva dagen och ville bara gräva ner mig i en grop och dö. Allt dumt jag någonsin gjort och sagt dök upp i huvudet och det kändes som om hela världen var svart.
Men sen gick det över. Bara så där!
Ryggen är värre igen, men jag får skylla mig själv eftersom jag har avbokat sjukgymnasten två gånger på raken. Hoppas hon har en tid på fredag.
Annars längtar jag faktiskt tillbaka till jobbet. Det är tråkigt att vara hemma, och jag ser bara allt jag borde göra men inte orkar. Som det är nu sitter jag mest framför datorn eller tv:n och äter en massa skit.

Jag har drömt mardrömmar hela natten och är helt slut och ångestfylld. Jag drömde bland annat att vi upptäckte att vi hade glömt hämta Neo på dagis och klockan var så mycket att dagis var stängt. jag var i stan och kunde inte komma hem snabbt och Andreas jobbade långt bort också, och jag förstod att fröknarna hade råkat låsa in honom där. Det var fruktansvärt, och just det att jag inte kunde ta mig dit  och hämta honom var så ångestframkallande att jag vaknade och var helt svettig och bara grät.
Hela natten fortsatte på ungefär samma sätt med varierade drömmar och jag känner mig väldigt illa till mods idag.

Det var väldigt  kul i lördags! Jag och Kattis satt hemma hos henne först och sedan var det meningen att hon, jag och Annelie skulle ha ätit på East, men Annelie var så trött efter att ha jobbat hela dagen och jag och Kattis var inte speciellt hungriga så vi avbokade bordet en halvtimme innan vi skulle ha varit där.
Vi satt kvar hos henne lite längre istället och sedan åkte vi till nåt nytt ställe som hette Ambassadeur. Det var vitt, stelt och ganska folktomt. Erika kom dit och då gick vi till Solidaritet istället och hade lite roligare.
Kattis var tyvärr fortfarande sjuk så hon åkte hem lite tidigare, men jag och Erika stannade kvar och dansade ett tag.
dagen efter gick jag upp vid 9 och mådde hur bra som helst. jag åt lite frukost och gick och la mig och sov ett tag till. Sedan vaknade jag 11.30 och mådde inte alls lika toppen.... Förmodligen var jag fortfarande dragen när jag vaknade första gången.
Jag har oftast en dags fördröjning på min bakisångest, för den kommer nästan alltid smygande två dagar senare. Alltså idag.
Ååååh, vilken ångest jag har idag! Jag vet inte riktigt för vad, men jag har ungefär samma känsla som när man plötsligt kommer på att man tog av sig linnet och visade bh:n för hundra pers. Inte för att jag någonsin har gjort det alltså. Vad jag minns....

Klockan är 07.00, det är lördag och jag har varit uppe sedan en halvtimme tillbaka. Inte frivilligt naturligtvis. Neo tycker inte om att sova på mornarna helt enkelt.

Ikväll ska jag, Kattis och Annlie gå och äta på East! Det ska bli jättetrevligt och jag oppas jag kan sova lite i eftermiddag så att jag orkar gå vidare sedan.

Nathalie har börjat skriva! Hon är bara 4 år, så jag tycker att hon är jätteduktig. Igår skrev hon (helt själv, utan någon hjälp): RUTRATE= rymdraket, MIA, MALIN, SARA, EMMA, BIL, TAULA=tavla, NEO, BRIS=pris osv.
Det som är svårast för henne att skriva är faktiskt hennes eget namn.
Jag ångrar att vi valde att stava det som vi gjorde, för det är ju ganska omöjligt att förstå att man ska slänga in ett "h" mitt i namnet, som dessutom inte hörs, och att det sedan ska vara ett "e" på slutet är inte heller helt självklart.

Nu ska jag gå och hälla i mig min tredje kopp kaffe...

Vad tråkigt det är att vara hemma... Jag har ju ingenting att skriva om då heller. Här ränner det ju inga kändisar precis.
Jag hade barnen hemma från dagis idag för att jag tänkte att det kunde vara lite mysigt. Något jag ångrade redan en halvtimme efter att vi stigit upp i morse. Det har varit bråk och tjafs och trots halva dagen, mest från Neos sida, och jag hade god lust att slå in honom i ett paket och skicka honom till dagis i alla fall.
Nu är de ganska tysta lugna, men det är bara för att de har fått saft och lussebullar.
 
Jag längtar i alla fall till på lördag!! Då ska jag UUUUUUT!!!!!

Det känns väldigt konstigt det här, att bara vara hemma. Timmarna flyger iväg trots att jag knappt gör någonting alls. Jag städar och fixar lite, åker och handlar osv. men annars sitter jag mest här vid datorn. 
Jag funderar på att ha barnen hemma imorgon så att jag slipper ha dåligt för samvete för att jag bara är hemma. Ryggen känns jättebra nu. Inte toppen, men jämfört med för drygt en veka sedan känner jag mig som... Spiderman eller nåt, i rörlighet.
Ikväll ska jag till Kattis på Me&I-party! Det ska bli mysigt och skönt att träffa lite folk igen.

Det här är vad Andreas gör just nu:


Och det här är vad JAG gör nu:

Fredagen var ganska tråkig och händelselös.  Neo var hemma från dagis. Varför vet jag inte riktigt för jag börjar tvivla på att han verkligen var magsjuk, men han hostar en del i alla fall.
Jag var hos sjukgymnasten på eftermiddagen och kom hem vid 18-tiden. Sedan ritade vi lite med barnen och tittade på nån tecknad film innan det var läggdags.
Idag lämnade vi dem hos Andreas föräldrar på förmiddagen( de ska sova över och kommer hem i morgon eftermiddag) så att Andreas skulle kunna börja ordentligt i vår tvättstuga som behöver renoveras.
Han håller just nu på att bila upp golvbrunnen och det låter som fan. Så jag har stängt in mig sovrummet med datorn, en påse godis, några skivor och en SOLO-tidning.
Vi var på systembolaget på f.rmiddagen och då hittade jag en julcider som jag var tvungen att köpa. Det var alltså en 33cl-flaska. Den skulle smaka äpple och kanel, och det gjorde den verkligen (ja, jag har redan druckit upp den trots att klockan inte ens är två på dagen). Den smakade risgrynsgröt. Drickbar rigrynsgröt med en skvätt äppelpaj i skulle man kunna säga. Ganska god, men lite väl sliskig.
Jag håller mig nog till vin eller öl resten av dagen... Jag menar kvällen!...

Jag kände mig ganska nere igår, och drack några öl i min ensamhet när Andreas la Neo. Han somnade där och jag lät honom sova, så att jag skulle få vara ensam lite.
Konstigt nog hjälpte det inte med alkohol, visade det sig. Jag som alltid trott att det löser det mesta...

Guess what? Neo är magsjuk. IGEN!!! Tredje gången på fem veckor.
Varje gång försöker jag hitta en annan orsak till kräkandet än just magsjuka. Den här gången tänkte jag att det kunde vara antingen hostmedicinen, eftersom de vanligaste biverkningarna är magont och illamående, eller att han drack sin välling alldeles för fort och kanske till och med inte tål den. Men han är nog faktiskt magsjuk. Den här gången också.
Jag har torkat golv, tvättat allt som går att tvätta men jag tycker att det luktar spya överallt i alla fall.
Andreas tycker att jag har det sååå bra som kan ligga hemma och sova hela dagarna. Nu är det väl rätt åt mig att Neo blev magsjuk.

Han är lite lustig när han är magsjuk. I morse sa han bara att han hade ont i magen, sedan kräktes han upp all välling och direkt efter det (han blev dushad först)hoppade han runt här och sjöng och ville ha mackor.
Så är han varje gång. Därför är det ju så svårt att veta om det verkligen är magsjuka.
JAG beter mig åtminstone inte så när jag är magsjuk.

Jag tänker inte tråka ut mig själv eller någon annan med en massa snack om min rygg nu, men idag är den faktiskt mycket bättre. Jag var hos sjukgymnasten och fick testa både akupunktur och TENS och det verkade funka ganska bra på mig. Fortsätter det så här kan jag lika gärna gå tillbaka och jobba igen.

Något jag däremot måste sluta med är mina "hemmafruvanor" som jag var snabb att lägga mig till med.
Så här såg min dag ut idag tex:

Frukost 8.30: Tre koppar kaffe och en halv rulle Pringles
Lunch 15.00:  En stor Sushi
Middag 18.00: Tre tuggor kyckling med lite ris och currysås, eftersom jag fortfarande var mätt efter sushin
Kvälls...snacks(?) 20.00: Resten av Pringleschipsen
- II -      - II -      20.30: Ett halvt paket glass
Antal ätna grönsaker: 0
Antal druckna vattenglas: ½
Antal koppar kaffe: 5

Antal gånger jag duschat de senaste 3 dagarna: 2
Antal gånger jag sminkat mig de senaste 3 dagarna: 1
Antal gånger jag haft på mig andra klädesplagg än morgonrock de senaste 3 dagarna: 1

Dessutom har jag gått och lagt mig och sovit mitt på dagen vid ett flertal tillfällen utan att vara sjuk. och jag skulle göra det oftare om jag inte hade sjukgymnastiken att gå till.
Fortsätter jag så här kommer jag i alla fall se sjuk ut...

Äsch, vad faan...jag har ju diskbråck. Troligtvis.

Idag känner jag mig arg, ledsen och orkeslös. Arg på mig själv för att jag har låtit det här med ryggen gå så långt, ledsen på Andreas som inte orkar köra mig till sjukgymnasten eftersom han känner sig sjuk, och orkeslös just för att jag inte kan eller orkar göra något när jag har ont. Och kommer jag inte iväg till sjukgymnasten blir det inte bättre heller.
Jag känner mig som en handikappad tant och det gör mig arg också. Jag vill inte gå omkring här hemma i tre veckor och bara äta och sova, för även om det bara har gått en dag kan jag inte tänka mig att jag kommer göra så mycket annat.
Jag ringde till röntgenavdelningen och frågade hur lång tid det brukar ta att få komma dit när de fått remissen från min läkaren, och hon sa att just nu är det så lång väntetid att det kan ta upp till 5-6 veckor! Kanske kanske i början av december sa hon sedan.
Sjukgymnasten tyckte också att det lät som om det är diskbråck jag har. Kan man ens få det när man är 29??
Jag avskyr när folk som tycker så synd om sig själva att de bara klagar hela tiden, men just nu är jag minst lika illa själv.

Vi var i Norrtälje mellan lördagen och söndagen, och hälsade på Kattis och Fredrik. Det var jättemysigt och vi åt jättgod mat och drack en massa och hade väldigt trevligt.
På söndagen hade jag väldigt ont i ryggen, troligtvis för att sängen var för mjuk, och när vi kom hem hade jag så ont att jag bara grät. jag försökte sätta mig i soffan men det gjorde så ont att jag ramlade ner på golvet och inte kunde ta mig upp igen.
Andreas gav mig Tradolan, receptbelagda tabletter som han brukar ta när han känner av sin whip-lashskada, men de hjälpte ingenting. Natten till idag sov jag inte mer än kanske 2 timmar.
I förmiddags fick jag en tid till husläkaren, och han trodde att det kunde vara diskbråck eller "Lumbago(ryggskott) Ischias" som det stod i sjukskrivningspappret.
Nu är jag sjukskriven i tre veckor och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag ska få en remiss till magnetröntgen men det kan ta ett par veckor sa han.
Imorgon ska jag tillbaka till sjulgymnasten igen (om jag kan ta mig till bussen vill säga...). jag hoppas att hon kan göra något.

Jag är bakis idag... Vår granne hjälpte Andreas att bära in vår svintunga nya varmvattenberedare, och när de var klara fick han en öl och Andreas drack vin. Så jag tyckte att jag lika gärna kunde dricka lite vin också. Tre glas närmare bestämt.
Men det är ju så trevligt!
Jag glömde ställa väckarklockan, men som tur var lyckades jag vakna av mig själv precis innan den ringde i morse.
Men jag var tvungen att gå och lägga mig och vila i 20 minuter innan jag kunde ta mig iväg till jobbet...

Jag tror att det var bra att jag gick till sjukgymnasten igår. Om inte annat för att få veta att det inte är jag som överdriver. Hon kom fram till att det var en av diskarna mellan ett par av kotorna som hade tryckts ut och åt sidan en bit, och att det hade blivit väldigt irriterat runt hela det området, och att disken kanske hade börjat få lite sprickor också. Och att jag är alldeles för ung för att få så.
Hon visade lite övningar som jag ska göra en gång i timmen(!) och så ska jag komma tillbaka på tisdag igen. Hon skulle prova lite olika smärtlindringar då för att se hur jag svarar på dem.

Jag lurade i Andreas att sjukgymnasten sagt att jag absolut inte ska dammsuga och behöva böja mig ner för plocka upp saker från golvet nu.

Jäklar vad det har stormat och regnat i natt! Neo har vaknat till flera gånger och yrat i sömnen, förmodligen har han drömt lite mardrömmar på grund av blåsten eftersom han ropade "HJÄLP!!" flera gånger och en gång sa han att han ville ha medicin.
Idag ska jag till någon slags sjukgymnast för att äntligen kolla upp ryggen. Jag har haft så ont på sistone att jag drömmer om det på nätterna och vaknar varje gång jag ska byta ställning.
Jag vet inte om jag är inne i någon slags mild höstdepression eller något liknande, men jag känner mig så låg nu. Jag orkar inte med barnen, blir ledsen och bryter ihop för småsaker, känner mig sur och grinig så fort jag kommer hem och får nästan panik så fort Andreas måste åka iväg så att jag måste ta hand om barnen ensam. Det kanske har med ryggen att göra, för jag känner mig ganska begränsad och irriterad när det gör ont hela tiden. Hoppas det går över snart, annars kommer väl barnen begära skilsmässa från mig.

Nästa gång du äter kaviar till frukost precis innan du ska ge dig ut i den värsta rusningstrafiken i tunnelbanan, var vänlig vidta följande åtgärder:

Tvätta ansiktet och händerna ordentligt. Gärna flera gånger.
Borsta tänderna. Många gånger!
Tugga även gärna tuggummi under själva tunnelbaneåkturen.
Om möjligt: Ät inte kaviar alls. Över huvudtaget.

Tack på förhand.

Barnen har höstdisco idag på dagis, istället för Haloween-utklädande (Utklädslande? Utklädselnande?!Utklädning?!). Jag hade bestämt innan vad barnen skulle ha på sig, men jag var inte tillräckligt snabb med att lägga fram kläderna till idag, så Nathalie hade plockat ihop en passande "disco-outfit" helt själv.
Den bestod av en vit, långärmad tröja med tillhörande permanenta fläckar, en utsliten, blommig kjol som trådar sig hela tiden och till det ett par brun- och rosarandiga strumpbyxor. Hon var väldigt nöjd med kombinationen och försökte övertyga mig om och om igen att det faktiskt verkligen var snyggt.
Neo ville ha strumpbyxor och kortärmad pikétröja. Bara.
Jag glömde fota dem i morse, men jag lägger in en bild i eftermiddag. För självklart fick de ha på sig vad de ville.
Men jag var snabb med att berätta för dagispersonalen att de hade valt kläderna själva.