annelie78

Jag har avslutat den här bloggen och startat en ny, men eftersom jag inte vill att vem som helst ska läsa den får ni helt enkelt fråga mig om adressen till den om ni vill läsa.

Idag tog jag flyttledigt för att kunna åka till lägenheten och börja packa upp lite kartonger. Den har blivit jättefin nu när den är färdigmålad!
Jag tog med några kökskartonger, och medan jag väntade på att Klara skulle komma plockade jag in lite i skåpen, småpratade med gubbarna som kom med soffan och bara njöt av att det är den var min och att det är jag som bestämmer var allt ska vara, hur jag vill ha det osv.
Jag satte mig på balkongen och rökte säkert 4 gånger, bara för att jag kunde (förlåt, mamma och pappa...), och såg förmodligen ut som a crazy person när jag gick omkring och flinade i lägenheten.
Sen åkte jag till Tyresö centrum, mötte Klara, handlade lite och sedan åt vi lunch där innan vi åkte tillbaka till lägenheten.
Hon hjälpte mig att packa upp, och medan jag åkte tillbaka till radhuset för att hämta fler kartonger satte hon igång och dammsög och torkade mitt och barnens sovrum.  Jag blev verkligen jätteglad, och det var jättemysigt att ha henne där.

Det här är sista kvällen i radhuset. Sista natten tillsammans alla fyra. Andreas jobbar i sin lägenhet ikväll och kommer inte komma hem förrän sent ikväll, vilket känns ganska skönt på ett sätt eftersom det kanske inte kommer kännas lika vemodigt att äta den där sista middagen här då.

Okej, jättetråkigt att läsa kanske, men här följer ett enda långt tacktal (ungefär som om mitt liv vore en (ganska dålig) film, haha...):

Jag vill tacka följande:

Mamma och pappa, för att de alltid ställer upp när man behöver dem, på alla sätt de kan. Det finns inga bättre föräldrar!

Mina systrar Mia och Malin, för att även de alltid ställer upp, kommer över och passar barnen eller bara gör mig sällskap när jag har tråkigt. Och för att de alltid hänger med mig ut när jag blir "krogsugen"!

Kattis, för att hon är min allra bästa vän, och för att hon fick mig att förstå att jag verkligen gjorde rätt i allt det här, för att hon alltid får mig att se allting positivt, alltid är beredd att lyssna och för att hon stöttar mig i allt jag gör.

Klara, för att hon hjälpte mig idag och packade upp och städade åt mig, för att hon kommer med goda råd och för att hon alltid är beredd att lyssna och hjälpa till när man behöver henne. Alla skulle ha en vän som hon!

Björn, (i förskott) för att han hjälper mig att flytta i morgon! Tusen, tusen tack!

Alla övriga vänner, som bryr sig och frågar hur jag mår, om jag behöver hjälp med något, och som ger mig goda råd och delar med sig av egna erfarenheter.

Sist men absolut inte minst:
E, för att han har fått mig att hålla huvudet över ytan under den här tiden, alltid stöttar mig, får mig på bra humör hur ledsen jag än är, för att han är så otroligt omtänksam, hjälpsam och helt fantastisk på alla sätt.

I morgon ska jag även tacka Andreas för de här 9 åren tillsammans och för att han har gett mig två underbara ungar. Det kommer nog att bli ganska tufft... 

Här slutar mitt "gamla liv".
Egentligen borde jag sluta bloggen här.
För gott alltså.

Jag vill bara att skriva att jag verkligen älskar mina föräldrar över allt annat, för att de ställer upp så mycket som de gör, när de kan, och för att de alltid får mig att tro att allt kommer ordna sig!

(Usch, nu gråter jag igen...)

Ibland, inte ofta men ibland, kan jag verkligen bli generad över mina barn( jag var på väg att skriva att jag skäms över dem, men så långt vill jag inte gå). Som till exempel häromdagen när jag var på väg hem med dem från dagis
och vi var på väg upp för trapporna som leder till vårt radhusområde och en äldre man gick förbi oss.
Neo tittade på honom, sen tittade han på mig och utbrast "Oj, vilken gammal tant, mamma!"
Jag försökte hysja honom och viskade att det inte var en gammal tant, utan en farbror.
Men han är som bekant halvdöv, så han hörde inte alls vad jag sa och fortsatte upprepa att det var en sååå gammal tant som gick förbi och den stackars farbrorn vände sig om flera gånger och undrade förmodligen vad exkat det var som gjorde att han såg ut som en kärring.
Precis efter det mötte vi en granne, även han en äldre man, och då ropar Neo högt "Titta mamma, där kommer ju en till gammal tant"! Den här mannen hör inte till de allra muntraste så jag drog med mig Neo därifrån så snabbt jag kunde.
För någon vecka sedan hade Nathalie gjort något liknande när hon, Neo och Andreas var och åt på en lunchrestaurang.
Då hade det kommit in ett äldre par utifrån, och när Nathalie såg gubben hade hon pekat på honom och sagt "TItta på den där gubben! Vad gammal och rutten han är!"

Jag vill bara poängtera att det inte är av mig (förmodligen inte från Andreas heller, men det kan man aldrig veta säkert)de får allt det här ifrån...

Nu är det bara två dagar kvar och jag känner mig helt sönderstressad.
Jag har massor kvar att packa, men eftersom jag har barnen hela tiden (som naturligtvis är extra krävande nu) så hinner jag inte med något alls.
I morgon är jag ledig men då måste jag sitta och vänta på att soffan kommer mellan 9-12, och jag har verkligen inte tid med det egntligen!
Jag ska i alla fall försöka få med mig ett lass flyttkartonger dit och börja packa upp lite när jag ändå måste sitta där. Klara kommer dit och gört mig sällskap och det känns jätteskönt! När soffan har kommit måste jag till systemet och handla öl och vin för pengar jag inte har, mat till helgen, tvättmedel, sköljmedel, diskmedel och såna tråkiga men tyvärr nödvändiga saker, även det för pengar som egentligen inte finns och jag har sån jäkla ångest över alla utgifter jag har nu att jag får magsår, men ändå är jag jätteglad!
Jag känner mig ännu mer stressad över att sitta på jobbet där det inte finns ett dugg att göra när jag vet att jag borde vara hemma och packa.
Det ska bli så otroligt skönt när allt det här är över!

Idag mötte jag upp Mia i Östermalmstorg och gick till nån typ av Mongolian Barbeque och åt sushibuffé. 
Absolut inget ställe jag rekommenderar, men det var mysigt att åka iväg sådär på lunchen.
Nu sitter jag på jobbet igen, på stället som Gud glömde och alla andra glömde ringa till, och vill bara att tiden ska gå så jag får gå hem.
Annars så känner jag mig bara jätteglad och lycklig idag! Jag flyttar på lördag, E kom äntligen hem igår (med 3 parfymer till mig! Jag älskar verkligen parfymer!) och det ser äntligen ut att bli riktig sommar! Det kan inte bli mycket bättre just nu.
Jo, alla mina saker hade kunnat vara nerpackade och klara i och för sig...