annelie78

Ja, just det ja, jag fyller förresten år idag.
Jag har märkt att det känns mindre och mindre roligt att fylla år för varje år som går. Idag var det inte kul alls.
Jag hade inte det där förväntansfulla pirret som man hade som liten, inte svårt att somna igår kväll, vaknade inte flera timmar innan väckarklockan ringde i morse för att jag var så spänd. Ingenting.
Jag vet att det är 29 jag fyller och inte 9, men det känns så trist att ha förlorat den där känslan. Det är en känsla av barndom, av att inte behöva bli vuxen på riktigt. Förra året fanns den kvar åtminstone litelitegrann.
Men nu är den alltså borta.
It's official: Jag har blivit gammal.

Hur kommer det då kännas nästa år, när jag fyller 30?

Anders Lundin var precis här framme vid receptionen, och var väldigt trevlig. Han höll i en bukett blommor och jag hoppades nästan att han skull ge dem till mig, lite spontant så där.
Det gjorde han inte, och dessutom hade han kommit fel. Han skulle till Dramatiska Institutet.

Idag har jag inget att skriva. Absolut ingenting. Så då gör jag nog inte det.

Vad skumt! Jag skrev ett inlägg igår hos mamma och pappa (där jag och barnen sov mellan lördagen och söndagen), men nu är det plötsligt borta!
Det var ingen speciellt inlägg alls, bara om hur det kändes som om jag blir 15 år yngre när jag är hos mamma och pappa, och att det är en mysig och välbekant känsla som jag tycker om, och att mamma pysslar om mig som om jag fortfarande bodde där trots att jag nu har egna barn osv.

Jag har varit jättehes i helgen och är fortfarande lite rosslig. Inte alls så farligt längre, men ändå.
De flesta jag känner låter lite sexiga när de är hesa.
Inte jag. Jag låter som en kråka i målbrottet. Till och med Andreas sa det igår, "Du låter förjävlig".
Jag borde kanske ha varit hemma idag, men eftersom min ena arbetskollega är ledig så var jag tvungen att pallra mig hit.

Jag måste ju bara säga att "Heroes" är det absolut bästa som går på tv nu! Desperate housewives och Grey´s anatomy är fortfarande lika bra förstås, men Heroes smäller aningens högre. Kanske för att det är en helt annan genre på själva serien än de andra två.
Jag tycker i alla fall synd om er som inte tittar på den. Ni missar verkligen något!

Jag har haft en fras i huvudet den senaste veckan. Jag vet inte var den kommer ifrån!
Det här är nästan pinsamt, för jag vet att det är en känd mening, men det står helt still i huvudet. Jag vet inte om den kommer från en film, en låt, en bok eller något helt annat.
Frasen/meningen är: All work and no play makes Jim (John? Ben?) a dull(?) boy.
Jag är ju inte ens säker på själva meningen, men faktum är att den dyker upp titt som tätt i skallen och nu kan jag inte sluta tänka på var jag hört den. Och hur den egentligen lyder....
Hjälp mig nu!

Jag skulle hämta ut mina skor idag som har varit på omklackning. Det finns en liten skomakare på perrongen vid Karlaplan där jag har lämnat in dem en gång tidigare, och de är alltid så trevliga där.
När jag skulle hämta skorna upptäckte jag att jag inte hade tillräckligt med pengar och att de inte tar kort.
Då säger den lilla mannen (han är max 1.40 cm) -" Äh, det är lugnt! Ta skorna och betala i morgon."
Jag stirrrade på honom och frågade om han verkligen litade på mig (det rörde sig om 180:-, men ändå!), och han svarar bara -"Men det är lugnt, gumman. Ta det i morgon, inga problem".
Okej, det där med "gumman" var kanske att gå lite för långt, men jag behöver väl knappast nämna att han inte var svensk va? För svenskar litar inte på varandra så där.
Det värsta är väl egentligen att jag blev så förvånad. För att någon visade lite vanlig mänsklighet.
Jag log hela vägen hem.

Min mobil har fått mig att skämmas inte mindre än 4 gånger. På två dagar.
Det är, egentligen, en bra mobil (Nokia N95), men den är lite svår att haja. Åtminstone för mig...
Som musikspelaren till exempel. Det finns ingen vettig avstängningsknapp om man bara skulle vilja stänga av musiken. Som tex när sladden till hörlurarna hoppar ur och musiken skrålar ut ur mobilen på högsta volym på bussen (hände både igår och idag). Det går inte att stänga av den snabbt! Det går att sänka ljudet men dåp måste man först hitta knapplåset och sen rätt knapp för volymen. Oftast råkar höja innan jag kommer på hur jag ska sänka. Samma sak har hänt även när mobilen har ringt samtidigt som jag lyssnar på musik. Jag vet inte hur man svarar då. Så jag drog ut sladden till hörlurarna för att försöka svara "som vanligt". Det enda som hände var att även då strömmade musiken ut ur telefonen på högsta volym. Och gick inte att stänga av.Det här blir naturligtvis väldigt jobbigt och pinsamt, speciellt eftersom den (mobilen) har fått för sig att göra så här varje gång jag har någon tung hårdrockslåt på(dock inte självvald, Andreas har råkat lägga in dem på mobilen).
Och alla vet ju hur tyst det brukar vara på bussen på morgonen...
Igår på jobbet fick jag ett sms som jag tänkte läsa samtidigt som jag svarade i växeln. Men istället för att sms:et öppnades så sattes musikspelaren på, på högsta volym. Och naturligtvis var det någon typ av hårdrock som spelades. Och naturligtvis kunde jag inte stänga av den utan fick be den stackars damen som ringde att vänta, men jag sprang omkring och svor och försökte att åtminstone sänka volymen. Det enda jag lyckades med var att byta låt, även det någon typ av hårdrock.
Till slut fick jag tyst på eländet, och kunde återgå till jobbsamtalet.

Vad ska jag göra för att undvika att det här händer igen?
Först och främst: radera alla hårdrockslåtar.
Sedan :sluta lyssna på musikspelaren helt enkelt. För om den aldrig sätts på borde den ju inte gå igång av sig själv?
Eller: läsa bruksanvisningen....

Har jag berättat att MIA KOMMER I MORGON??!! Känns som om jag nämt det, va? Då ska jag direkt hem till mamma och poappa efter jobbet och äta middag med hela familjen Hamrin. Min familj alltså. "Originalfamiljen". Mamma, pappa, jag och mina systrar Mia och Malin.
På fredag ska vi ut, jag, Mia och Malin. Det ska bli skitkul, rent ut sagt! Vi har aldrig varit ute på krogen tillsammans bara vi tre. Dels för att Malin "bara" är 21 och inte har kunnat gå ut så länge, dels för att Mia bott utomlands i snart 2 år, och dels för att jag har varit gravid och haft s,åbarn i, vad som känns som 7-8 år.
Hur som helst, så är Malin numera över 18, Mia är hemma (tillfälligt) i Sverige och jag är verkligen inte gravid så nu passar vi på!
Det blir nog på söder nånstans. Förslag mottages tacksamt!

Jag tror att jag håller på att bli förkyld. Eller, jag blir ju aldrig riktigt förkyld, jag blir bara snuvig och hängig i max en dag och sedan går det över. Jag har aldrig feber heller.
Det är lite tråkigt egentligen. Ibland skulle jag faktiskt vilja få lite feber och vara lite sjuk(inte magsjuk alltså!), bara så att jag skulle få en anledning att ligga hemma i sängen och titta på tv en hel dag utan dåligt samvete. Vad jag skulle njuta av min sjukdom!
Men istället sitter jag här och känner mig halvhängig och mosig i huvudet. Men inte tillräckligt för att gå hem.

Till något roligare:

I morgon kommer Mia hem!!!!!!!

I morse snubblade jag till i trappan i Gullmarsplan. Som tur var hann jag ta emot mig innan jag föll, men tyvärr tog jag emot mig med armbågen mot betongväggen.
Det gör så ont att jag mår illa.
Dessutom åt jag nyss en fet och flottig paj som även den gör mig illamående. Hela jag är en stor kräka.

Den här helgen har varit tuff...
I fredags satt jag och Andreas och drack öl och jäger och lyssnade på musik och pratade. I lördags mådde jag ganska hyfsat, och åkte till centrum och handlade en ny höstkappa.
På kvällen bjöd vi över grannarna på middag, och det blev.... väldigt mycket dricka. Vi åt tacos och drack öl, vin, jäger och whisky.
Vi spelade poker halva natten, men jag gav upp vid 2-tiden och gick och la mig. Grannarna stannade till 4.
När jag vaknade igår trodde jag att någon hade kört över mig med en ångvält. Jag ville bara gräva en grav och lägga mig ner för att dö. Och så kom jag på att vi skulle ha barnkalas för Nathalie. Så det var bara att pallra sig upp och börja städa. Någon bakning var inte att tänka på så Andreas fick åka och handla bullar, kakor och tårta istället.
Lyckligtvis blev det ett ganska lugnt kalas, inte så många barn och ännu färre föräldrar, så jag kunde sitta vara i bakis bäst jag ville.
Däremot såg det ut som en bombnedslag efteråt, med russin och lera precis överallt, godispapper och leksaker och gud vet vad.
Frossade i överblivet godis till middag.

Så här fin var min lilla "stora" tjej igår när våra föräldrar var här och firade henne:

Jag köpte upp halva Tyresö centrum igår när jag skulle handla till Nathalie. Hon fick öppna tre paket i morse (hon öppnade dem i sömnen) eftersom vi skulle vara på dagis så tidigt och hon inte skulle hinna öppna fler. Hon fick en sänghimmel som hon har tjatat om ett tag, en klänning med strumpbyxor till som hon fick ha på sig på dagis idag, samt två My little ponys. Hon blev jätteglad, och för säkerhets skull fick även Neo ett paket, innehållande 7 stycken små katter som han kunde leka med. Han blev också jätteglad, men tyckte att det var lite orättvist att inte han också fick fylla år idag, och tyckte att jag var dum för det.
Idag kommer våra föräldrar hem till oss på middag och tårta/glass, så jag ska gå tidigare från jobbet för att röja upp lite.
I morgon är jag ledig eftersom barnens dagis har stängt! Så för mig är det fredag redan idag.

Pontus Gårdinger var här igår. Med grånade tinningar såg jag. Han såg faktiskt inte så himla bra ut som jag trott. Men han var trevlig i alla fall, och det smäller väl lite högre kanske.
Däremot hade vi en annan tv-personlighet här igår som var lite mindre trevlig. Per Moberg, i en stor rosa tröja och någon slags halv-back-slick. 
Han var dryg och betedde sig som om han var ... Zlatan. Han var tydligen grinig för att han inte fick tag i ett speciellt produktionsbolag som håller till här i huset och ingen hade någon som helst information om vilket bolag det var och hur han skulle få tag i det. Till slut kom min kollega på var han skulle, och han tackade "allra ödmjukast".
Efter en stund kom han ner igen när jag stod och pratade med min kollega, och bad lite spydigt om ursäkt för att han störde i vårt samtal.
I don´t like.

Nu är det väl ändå höst ute? Jag har slutat hoppas på vädermeterologernas löften om att "värmen kommer tillbaka". Hösten är egentligen underbar om man bortser från regnet och blåsten som tyvärr är ett av de strötsa kännetecknen för just den årstiden.
Nu kan man äntligen börja tända ljus, gå mysiga höstpromenader, se årest vackraste solnedgångar (jag är en sucker för solned- och uppgångar),äta kantarellmackor och dricka varmchoklad.

Nathalie fyller år i morgon och jag har fortfarande inte köpt en enda present (jo, tre par strumpor, men jag har en känsla av hon skulle bli något besviken om det är det enda hon får..)så jag ska iväg idag efter jobbet och shoppa.
Synd bara att jag glömde ta med mig pengar...

Jag trodde att Neo höll på att bli sjuk igår. Hna var jätteledsen och gnällig när jag kom, och ville knappt äta någon mat. Han blev ledsen för allt och ingenting precis hela tiden, och att Andreas skulle iväg för att titta på jobb gjorde inte saken bättre. Han ville absolut inte borsta tänderna heller och för mig var den enda tanken att han höll på att bli magsjuk. Toppen. Jag frågade honom säkert 5 gånger omn han hade ont i magen, om han mådde bra, om han kände sig dålig, tog tempen och höll.
Han grät och hostade till lite några gånger och jag ställde honom direkt framför toan ifall han skulle behöva spy, medan jag kallsvettades och kände hur mitt eget illamående och magont kom.
Han ville inte alls kräkas och blev bara ännu ledsnare för att jag envisades med att bära dit honom varje gång han hostade lite. Till slut la jag honom istället, och han fortsatte att gnälla lite.
Andreas kom hem till slut och tog över nattningen, eftersom Neo bara frågade efter honom hela tiden.
Han vaknade ett 10-tal gånger i natt och gnällde lite och varenda gång jag hörde så mycket som ett knyst från hans rum flög jag upp, knuffade på Andreas och nästan skrek -"Han kräks nog nu!"
Det gjorde han inte. Inte en enda gång.
I morse var han lika pigg och glad som vanligt. Så förmodligen var han bara väldigt trött igår kväll och lite snorig.

Varje gång det här händer, att jag totalfreakar för att jag är rädd att någon ska spy, tänker jag att nu måste jag söka hjälp. Jag har fortfarande inte gjort det, men det börjar nog bli dags. På riktigt den här gången.

Det finns inte så mycket att skriva om den här helgen för det har inte hänt så mycket. Jätteskönt egentligen.
För en gångs skull har vi kunnat vara inne hela helgen och fixa, städa och måla om, utan att ha dåligt samvete.
För det får man göra när det regnar ute.
Det är synd bara att det dåliga vädret fortsatte.
Det är trist och dött på jobbet och jag vill bara åka hem.

Foajén här i Filmhuset är fylld av testosteronstinna skräniga män från FMV. Tyvärr är de flesta i medelåldern så det är inte mycket att spana in. Förutom alla de goda baguetterna med brieost och salami som tydligen är deras. Hoppas det blir någon över!
Ikväll blir det lugnt. Grannarna är borta (tur det, annars hade vi väl varit tvugna att grilla och dricka en massa vin igen)så vi ska väl försöka umgås, bara familjen.

Jag vet inte om jägarna hittade räven igår, och om den är skjuten eller inte. Hoppas att den kände på sig att det var fara å färde (sjysst nytt uttryck)och sprang till skogs för att aldrig mer återkomma. Tänk om den har ungar? Det har den förmodligen eftersom den verkar vara ute för att leta mat. Jag får höra efter med grannarna när jag kommer hem. Det är alltid någon som vet något.

Till något helt annat:
Neo fick en fondtapet när han fyllde år i mars. En jättefin tapet med fiskar och delfiner på, men den kanske var lite mörk. I början var han ganska förtjust i den. Sedan blev han rädd för den. Sista veckorna vägrade han sova i sitt eget rum eftersom han tyckte att den var så läskig (och så gillade han inte mörkret i taket..). Situationen blev ju ohållbar till slut, när jag varje kväll blev förpassad till hans säng eftersom han skulle sova i min, brevid Andreas.
Så vi har målat över den nu. Hela väggen.
Tapeten kostade runt 1300:-.
Fast det var mamma och pappa som betalade.

Så här såg den ut: Det är väl inget läskigt med den?

I morse fick vi en lapp i brevlådan. Där stod följande: "OBS! OBS! Ikväll klockan 19.00 kommer två jägare från Tyresö kommun att skjuta räven/rävarna som cirkulerar här i området. Om ni ser räven så ring oss på blablabla"
De ska skjuta min räv! I och för sig var den kanske lite väl närgången, och det är ju inte roligt om den ska hålla på och sno skor hur som helst, men ändå! Kan de inte fånga in den och köra ut den i skogen? Eller är rävar lite grann som katter, som hittar tillbaka var man än släpper dem?

Igår hade vi vår höstsamling med jobbet. Det som från början skulle vara en kick-of.
Det var först lunch på Elverket, och det var väldigt gott och mysigt, och sedan skulle vi samlas i hörsalen på Historiska muséet.
Sedan var det ett fem timmar långt möte, i stort sett. Först pratade vår VD en stund (jag nickade till säkert 10 gånger under den tiden) och sedan hade vi en talare, som i och för sig var ganska underhållande, men eftersom jag var så trött av VD:ns prat nickade jag till även när han pratade.
Sedan skulle alla avdelningschefer presentera sina avdelningar, varje person, och vad de sysslar med. Det var så urbota tråkigt och jag kände mig som en liten 5-åring där jag satt och vred på mig och suckade högt och vickade med fötterna.
Visst var det kanske lite intressant ibland också, men de stunderna var korta och överskuggades tyvärr av all den ointressanta information som de flesta envisades med att ha med.

Efteråt blev det lite champagne och snittar, men då kände jag mig så körd i huvudet att jag bara ville bort därifrån fortast möjligt. Jag svepte ett glas champagne och tryckte i mig 4 snittar och sedan åkte jag hem. Jag var hemma runt 19, och det kändes lagom.

På kvällen tog jag ett allvarligt snack med Andreas eftersom vår situtation hemnma börjar kännas ohållbar.
Vi kom överenes om att göra något åt det och att vi båda ska anstränga oss lite mer för varandra. Det känns bra!

Den här helgen har varit jättetrevlig, men intensiv. I fredags var vi hemma hos ett par av grannarna och grillade och drack öl och vin. Vi var hemma runt 02.00. Räven smyg sig in på deras tomt och sprang iväg med en av mina skor. Jag hittade den dag efter inne i "skogen" bakom våra hus.
I lördags var jag hur seg som helst, och då kom båda granntjejerna hit, så det att försöka vila var ju helt kört.
På kvällen hade vi bestämt att vi skulle vara hemma och ta det lugnt och hyra film. Då frågade ett annat granpar om vi inte ville komma dit påmiddag. Vi tackade faktiskt nej, och åt middag hemma, men sedan ringde de och tyckte att vi skulle komma över i alla fall så vi gick dit ändå. Jag tog det jättelugnt (kunde inte få ner något alkoholhaltigt i alla fall...) och gick hem vid 23.30 med Nathalie eftersom hon ville gå hem och sova då. Andreas stannade kvar till 01.00.
Idag var vi på kalas på eftermiddagen,och barnen hade jättekul. Andreas skulle spela innebandy vid 18.00 så han drog tidigare medan jag och barnen stannade kvar.
Nu sitter de framför tv:n och tittar på film för att jag skulle få lite lugn och ro.
Jag är helt slut!