annelie78

Jag gjorde något så extremt klumpigt i morse. Jag drog igen skafferidörren rakt i huvudet på mig själv. När jag skulle stänga dörren hade jag alltså huvudet i vägen. Hur kan man ens lyckas med det? Andreas valde att titta bort och låtsades som ingenting (eftersom han tyckte att det var så pinsamt gjort att det inte ens var värt att kommentera)när jag stod och skrek och svor, för det gjorde ont så in i helsike. Tydligen tog jag i allt vad jag hade också. Jag fick en smickrande bula över ögonbrynet och det gör fortfarande ont när jag skrattar.

Bilkörningen gick suveränt både igår och idag, och jag är själv grymt imponerad över mina otroliga kunskaper i rondellkörning, Essingeledskörning och Klarabergstunnelkörning. Egentligen är det väl inte jag som är speciellt bra, eftersom körskolläraren säger ungefär hur jag ska göra (och dessutom fuskar jag ju som kör med automat), men lite grym är jag åtminstone. Jag har i alla fall inte krockat (än), inte kört mot rött (bara nästan, en gång) och i alla fall inte kört mot enkelriktat. Det duger bra för mig. Kanhända att de kräver lite mer än så på uppkörningen sen bara...
Igår pratade körskolläraren (för långt ord, det får bli "KL" hädanefter)om hur man bäst gjorde när man ska prata i mobilen samtidigt som man kör. När jag påpekade att han kanske egentligen borde avråda från att prata i mobil under bilkörning, KL som han är, så sa han att det vet ju både du och jag att du kommer att göra i alla fall. Rätt skön inställning tyckte jag. Vi pratade om uppblåsbara dockor, bröstvårtskräm, sjuka filmer och knarkande ungdomar. Det konstiga är att jag lär mig 10 gånger mer utav honom än jag gorde på den förra trafikskolan där körskolläraren verkligen var en K Ö R S K O L L Ä R A R E.

Jag berättade för Neo häromdagen att vi skulle ha kalas för honom på söndag. Han fyller 2 år nästa vecka, och jag förklarade att det skulle komma barn och att han skulle få äta tårta och få presenter. Han blev jätteglad och pratade en stund om sitt kalas. Men han fattar inte att det ska vara hemma hos oss, han tror att det ska vara hemma hos Cesar, en kille som fyllde år för några veckor sedan där vi var på kalas, och han pratade om att katterna ska vara med också (Cesar katter alltså).
Jag får inte vara med. Säger han. Alla får vara med på kalaset, men inte jag. Till och med Nathalies dockor får vara med. Men inte jag. Jag vet inte varför, men han var väldigt bestämd på den punkten.
Det ska bli spännande att se hur han lyckas blåsa upp ballongerna, städa och göra tårtan själv.