annelie78

Min bästa kompis sa igår, när hon var här och åt lunch med mig på jobbet, att det är så lugnt och soft här att det knappt är värt att ens kallas jobb. Det är som en enda lång fikarast. En väldigt segdragen fikarast. Tiden går outhärdligt långsamt ibland, som nu när jag har suttit ensam här i receptionen sedan kl 13.00.
Men nu är den ju snart 17.00 så då får jag gå hem! Det är fredag! Nu ska jag hem och känna mig lite glamourig och hälla upp ett glas vin och sätta mig framför ett dukat bord med härlig fredagsmat (förmodligen falukorv och spaghetti, men ändå), för nu sluuuuutar jag!

Nähä, den var bara halv fyra.