annelie78

Jag har en fruktansvärd fobi för magsjuka. Mest vinterkräksjukan, den är värst av alla. Jag är inte rädd för att själv bli sjuk eller kräkas, utan för att folk i min närhet ska göra det. Typ mina barn, folk på tunnelbanan, i affärer, arbetskollegor osv. Mest rädd är jag att barnen ska bli magsjuka. Så fort jag läser eller hör något om vinterkräksjukan är jag bergsäker på att den kommer att drabba mig eller min familj, och så kan jag knappt sova på nätterna. Nu när det står om kräksjukan var och varannan dag är jag på gränsen till psykotisk när det gäller hygien, och tvingar mina barn och min man att tvätta händerna stup i kvarten (-"Nu ska vi äta middag, tvätta händerna först!" Barnen:-"Men mamma, vi gjorde ju det för fem minuter sedan"! Jag:-"Det spelar ingen roll. Kräkbakterierna kan ha överlevt den första tvättomgången, så nu är ni så goda och tvätta er en gång till. De där röda och fnasiga såren ni börjar få på händerna som förmodligen är ett resultat av för mycket vatten och tvål, är det bara att smörja in med en fet salva sedan, oroa er inte!")

När jag blir gammal och har barnbarn som kommer och vill veta hur det var när deras mamma var liten, kommer de att få noggranna redogörelser över magsjukor:  -"Jo, nu ska ni få höra. Jag minns särskilt vintern 2005, det var precis innan Lucia, och er morfar satt och borstade tänderna på er mamma. Då spydde hon ner hela soffan! Ja, sen var det ju en gång till där, bara ett par månader senare, då minsann kräktes hon ner sängen. Det hela var mycket traumatiskt"
Brutna ben och sådant skulle jag säkert ha glömt, men magsjukorna kommer att sitta som fastetsade ända fram till det bittra slutet.