annelie78

Det är så underbart väder ute att jag blir deprimerad. För att jag måste sitta här på jobbet och mögla bort. På stället där tiden står still eftersom det inte finns något att göra. Det enda jag kan roa mig med idag är att skratta åt en kille som är extremt schizofren. Jag VET att man inte får driva med eller skratta åt sjuka människor, men med just den här killen känns det som att det är helt okej.
Han brukar komma in här på jobbet och dansa eller skuggboxas lite, sen kommer han fram till oss i receptionen och pratar en massa strunt, oftast om att han har varit med på någon filminspelning eller liknande.
Ibland är han väldigt upprörd och påstår att "de svarta männen" som jobbar i restaurangen tittar argt på honom (förmodligen för att han har sprungit in där och snott mat som han sedan har kastat på dem)och att de inte alls är att lita på, att han tycker att de är obehagliga. Ibland smyger han bara omkring här runt pelarna och försöker vara med på diverse seminarier, fikar med de andra deltagarna samtidigt som han skuttar runt och tjoar emellanåt.
Idag stod han til exempel och pratade med affischerna här i foajén och bockade och bugade sig.
DÅ får man skratta. Inte så att han ser (för jag tror att han kan bli ganska aggressiv), men det verkar inte som att han lider av det själv. Han ser ju glad ut?