annelie78

Jag måste bara tjata lite mer om mina körlektioner och min körlärare, men fasen vad kul det är! Idag övade vi på körfältsbyte på motorväg, och sen körde vi bort till Sollentuna där jag kommer att köra upp senare.
Han visade lite var vi kommer att köra och berömde mig med en klapp på armen när jag gjorde något bra, som han brukar göra. Det är så löjligt, men jag blir så glad över de där klapparna på armen så att han undrade om jag inte får nåt hemma. Men det känns lite som när jag gick i skolan och fick beröm av läraren för att jag hade ritat en fin teckning eller skrivit bokstaven G extra snyggt.
Hur som helst så gick allt jättebra, jag gjorde snygga utbackningar (heter det så?)från parkeringsplatser, och var allmänt duktig, TILLS han klappade mig på armen och sa att jag gjorde en grymt snygg parkering. Då sket sig allt.
När jag skulle köra därifrån gjorde jag precis allt fel. Det här var i alltså fortfarande i Sollentuna där vi övade inför uppkörningen och där jag skulle köra som om det var en uppkörning på riktigt.
Jag glömde blinka när jag skulle svänga, jag blinkade vänster istället för höger i en rondell, jag blinkade höger istället för vänster i nästa rondell, jag bytte körfält uta att blinka överhuvbudtaget, jag körde 50 på en 30-väg, jag körde nästan 100 på en 70-väg, jag höll på att missa två avfarter, jag såg inte skyltarna jag skulle tita efter för att komma till Stockholm, jag släppte inte över gående på övergångsstället, jag körde före en bil som hade företräde osv osv. Hade det varit en uppkörning hade vägverksmänniskan lagt sig ner och gråtit och min körskollärare också (eftersom han ska vara med på uppkörningen)och sen hade jag fått hålla mig till min cykel resten av livet.

Nästa vecka ska vi träna på exakt samma saker som idag, igen. Eftersom jag blev lite "nervös" som han kallade det.