annelie78

En äldre man på mitt jobb kom gående mot mig i receptionen häromdagen. Några meter från mig höjer han handen i en hälsning och börjar prata med mig, fortfarande gåendes mot mig. Han frågar hur det är och pratar om någon man jag inte hört namnet på tidigare och jag fattar ingenting. När han slutligen står framför mig blinkar han till och utbrister: -"Men oj! Jag trodde det var Pia!"
Missförstå mig inte nu; Pia är jättetrevlig och gullig och så, och det här hade väl varit okej om det inte var för den lilla, lilla detaljen att hon är 6 0  å r ! S e x t i o!!!
Det hade ju varit en grej om det hade varit en engångsföreteelse, att han förväxlade mig med henne (för han är rätt gammal och ser nog ganska dåligt), men det har hänt inte mindre än TRE (3!)gånger. Jag har alltså blivit förväxlad med 60-åriga Pia, som är 1, 50 cm lång (jag är nästan 1,70), har glasögon och kortklippt, pemanentat hår, T R E gånger!
Dessutom har samma man trott att jag varit Pia när han har ringt till växeln och jag har svarat, både en och två gånger. Så jag kan ju inte enbart skylla på dålig syn.
Det känns ju kul. Hade man inte åldersnoja innan så får man det garanterat efter en sån här grej.