Nästan fredag
Jag tänkte precis skriva "DET ÄR FREDAG!!", men så kom jag på att det är det ju inte alls...
Vi grillade korv igår. Årets första grillning! Sedan firade vi Neo med våra föräldrar, och han fick en massa fina saker.
Nathalie var allmänt sur och vresig, trots att hon fick två paket hon också, och senare på kvällen när vi skulle lägga dem, grät hon. Hon grät och grät och grät. För att hon bara fick TVÅ paket och Neo fick jättemånga. Det spelade ingen roll att jag sa att det faktiskt var hans födelsedag, och att hon fick ju ändå två paket trots att det inte ens var hon som fyllde år. Och att i vanliga fall är det BARA födelsedagsbarnet som får paket. Och att jag minsann inte får några paket när Andreas fyller år. Och så vidare.
Hon fortsatte att gå på om hur orättvist det var att hon bara fick två stycken och han så många, och hon sa att när hon fyller år ska hon få en massa presenter och Neo ska inte få en enda. Jag både tyckte synd om henne för att hon var så ledsen, och blev lite sur på henne för att hon var så otacksam. I morse var det i alla fall bra igen.
Nu sitter jag på mitt jobb igen och längtar till helgen. Och till min bok."Mossviken-fruar" heter den och det är Emma Hamberg som skrivit den. Den är bra. Riktigt bra till och med! Det är en sån där bok som får mig at bli sugen på att själva skriva något. Alla skriver ju små romaner nu för tiden. Kan de så kan väl jag? Men vad skulle jag skriva om egentligen...? Körlektioner blir ju inte så spännande i längden. Fast den behöver ju förresten inte vara självbiogarfisk såklart. Men jag har ju ingen fantasi heller. Den försvann nånstans där innan tonåren tror jag.
Jag har knappt tillräckligt med fantasi för att kunna leka med barnen. Jag är pinsamt dålig på hitta på sätt att leka med tex dockor eller bilar på. Bygga tågbanor kan jag ju och läsa böcker för dem, men där tar det stopp. Så de har slutat fråga mig nu.
Vi grillade korv igår. Årets första grillning! Sedan firade vi Neo med våra föräldrar, och han fick en massa fina saker.
Nathalie var allmänt sur och vresig, trots att hon fick två paket hon också, och senare på kvällen när vi skulle lägga dem, grät hon. Hon grät och grät och grät. För att hon bara fick TVÅ paket och Neo fick jättemånga. Det spelade ingen roll att jag sa att det faktiskt var hans födelsedag, och att hon fick ju ändå två paket trots att det inte ens var hon som fyllde år. Och att i vanliga fall är det BARA födelsedagsbarnet som får paket. Och att jag minsann inte får några paket när Andreas fyller år. Och så vidare.
Hon fortsatte att gå på om hur orättvist det var att hon bara fick två stycken och han så många, och hon sa att när hon fyller år ska hon få en massa presenter och Neo ska inte få en enda. Jag både tyckte synd om henne för att hon var så ledsen, och blev lite sur på henne för att hon var så otacksam. I morse var det i alla fall bra igen.
Nu sitter jag på mitt jobb igen och längtar till helgen. Och till min bok."Mossviken-fruar" heter den och det är Emma Hamberg som skrivit den. Den är bra. Riktigt bra till och med! Det är en sån där bok som får mig at bli sugen på att själva skriva något. Alla skriver ju små romaner nu för tiden. Kan de så kan väl jag? Men vad skulle jag skriva om egentligen...? Körlektioner blir ju inte så spännande i längden. Fast den behöver ju förresten inte vara självbiogarfisk såklart. Men jag har ju ingen fantasi heller. Den försvann nånstans där innan tonåren tror jag.
Jag har knappt tillräckligt med fantasi för att kunna leka med barnen. Jag är pinsamt dålig på hitta på sätt att leka med tex dockor eller bilar på. Bygga tågbanor kan jag ju och läsa böcker för dem, men där tar det stopp. Så de har slutat fråga mig nu.
Kommentarer
Trackback