Var är Birk??
Kommer jag att dö nu?
Jag har blivit så rädd för att få cancer! Det är ju en inte helt rationell rädsla kanske, men faktum är ju att folk får cancer till både höger och vänster, och jag känner vet flera stycken som fått det i min ålder.
Så nu letar jag knölar överallt och läser på om olika symtom för olika cancerformer och alla vet ju att man i stort sett kan ha varenda dödlig sjukdom om man bara känner efter ordentligt.
Till exempel så skulle jag kunna ha lymfom, eftersom jag tycker att jag har nästan alla symtom man kan ha, speciellt om jag verkligen känner efter... Jag skulle nog till och med kunna prostatacancer!
Det här började såklart när jag fick så ont i halsen och kände att det var som en kump som satt i vägen (eller en knöl) och började söka lite på vad det kunde vara.
Naturligtvis kan det vara precis vad som helst, men det jag fick upp var olika former av cancer. Såklart.
Jag har för mig att läkaren sa att lymfkörtlarna vid halsen var lite svullna, om jag erkligen tänker efter noga...
Jag går och målar upp ett scenario för mig själv där läkaren ringer mig på måndag och ber mig komma in på en gång eftersom proverna inte ser så bra ut. Och sen sitter hon där med ledsen och beklagande blick och ger mig min dödsdom.
Förmodligen kommer hon inte ringa överhuvudtaget, det är jag nästan säker på, men ändå kan jag inte låta bli att tänka så här. Jag brukar inte hålla på så här annars.
Igår hittade jag dessutom en knöl i armhålan. Jag vill inte skrämma upp mig själv, men jag blir så klart lite orolig för det också, och jag skulle säkert kunna hitta fler knölar i typ ljumskarna om jag bara kände efter ordentligt.
Börjar jag bli knäpp på riktigt nu? Jag vill inte hålla på och tro att jag ska dö i cancer när jag förmodligen inte har något allvarligare än ett litet sår eller nåt i halsen!
Fast det är klart, jag gjorde ju det där testet på nätet, så då skulle ju inte det här stämma i så fall..
Det regnar
Jag skulle tillbaka nu i morse för att ta några fler blodprover, så jag var där halv nio och de tog 6 rör med blod! Jag kände mig helt tömd efteråt. Läkaren skulle höra av sig om de visade något, annars skulle jag ringa tillbaka om jag fortfarande hade ont och hade svårt att svälja. Idag gör det ondare än igår.
Igår åkte Andreas ut till landet direkt efter jobbet eftersom han jobbar ganska nära Brommaplan, och det skulle bli smidigare för honom att åka därifrån istället.
Jag var ensam med barnen och skulle åka hem till en kompis som har två barn i samma ålder som mina, så att barnen fick leka av sig lite. Jag har aldrig kört dit själv, men de bor också i Tyresö, inte alls så långt från oss så jag tänkte att det inte skulle vara några problem.
På vägen dit regnade det som sjutton så jag körde ganska långsamt vilket naturligtvis bidrog till att det bildades en lång kö bakom mig. Dessutom var det vägarbete, och alltså 30 på vissa sträckor så jag ville inte köra för fort.
Helt plötsligt började fönsterrutorna imma igen!
Jag hade ingen som helst aning om hur jag skulle få bort imman (jag hade i bakhuvudet att det skulle finnas någon slags fläkt vid rutan, men visste inte vilken knapp det var), och försökte torka bort den med tröjärmen. Det gick sådär. Jag fick nästan panik eftersom jag knappt såg något, det fanns ingenstans att stanna och det var flera bilar tätt bakom mig. När jag til slut svängde in på vägen mot deras hus och det bara var några hundra meter kvar, hittade jag knappen. Så klart. Imman var borta på några sekunder, precis lagom till jag hade parkerat bilen.
Hur som helst så var det kul att träffa dem!
Vi har inte träffats på ett tag och det var mysigt att sitta och prata och fika lite.
The way I are
NEEEEEEEJJJJJJJJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1103303,00.html
A trip down memory lane
Jag och Malin satte oss på Åsens krogs uteservering, där jag och Andreas satt mycket på somrarna, och beställde varsin pizza. Det var jättemysigt att sitta där, och rätt vad det var så dök en gammal pojkvän upp.
Han bodde på Åsen redan när jag bodde där, men nu hade han flyttat till en annan lägenhet mitt emot vårt gamla hus. Det var kul att se honom (jag har inte sett honom på några år) och att han var sig lik. Kanske inte så mycket till utseendet i och för sig, men han hade samma humor, samma gamla tråkiga(och näst intill sexistiska) skämt. Han var rolig och trevlig så vi pratade med honom en stund.
Sedan gick jag och Malin hem till henne och drack té och pratade om allt från svekfulla kompisar, det faktum att vår syster Mia tydligen kommer hem till Sverige före jul för att bo här i några månader utan att ha berättat något för oss (jodå, Mia. Vi vet nog;-)), gamla pojkvänner och hur det är/var att flytta in i sin allra första lägenhet.
Jag var hemma igen runt 21.30 och kände mig helt slut.
Idag ska jag till läkaren för att kolla upp min hals som har gjort ont i över 1½ månad. Jag har inte varit förkyld eller sjuk på något annat sätt så det är lite konstigt att den där smärtsamma klumpen aldrig försvinner, och desstom mår jag konstant lite illa, som om jag var åksjuk (nej, jag är inte gravid). Hur som helst ska det bli skönt att kolla upp det.
Hur kommer du dö?
Om jag inte dör av tristess på jobbet ska jag enligt testet dö i en hjärtinfarkt vid 76 års ålder.
Men för faan...
En Lisa för själen
Hon ville ha "goda råd" från en 2-barnsmamma, men jag tror snarare att jag skrämde henne mer än vad jag var till hjälp. Hur som helst var det jättekul att ses och jag är glad att jag har en så gullig arbetskamrat som föreslog att jag skulle ta ledigt resten av dagen.
Måndag igen
Hur som helst, helgen har varit lugn och skön och "familjär". Mina föräldrar kom ut till landet över midsommar för att fira Andreas födelsedag (och midsommarafton förstås), och det var skönt att träffa dem igen. Det blir tyvärr ganska sällan nu för tiden, mycket beroende på att min morfar är väldigt dålig så mamma åker dit så ofta hon kan för att hjälpa mormor.
Lördagen var ganska trist eftersom det regnade precis hela dagen. Har man dessutom inte mer än typ 25 kvm att röra sig på är det ganska lätt att man blir uttråkad till slut.
Igår åkte vi ut med båten och fiskade med barnen, men det var inte alls så uppskattat som vi hoppats på. Neo tycker att det är spännande, men Nathalie har slutat att bli imponerad av de små abborrarna vi fångar och tjatade mest om att vi skulle åka hem igen så att hon fick bada istället. När farfar visade upp sin 4,3 kilos-gädda spärrade hon dock upp ögonen, men det var mest av äckel fick jag veta sedan. För den var ju blodig och slemmig, och hon deklarare högt och tydligt att hon tänkte minsann inte äta den där äckliga blodiga fisken! Det behövde hon inte heller eftersom farfar frös ner den, men förmodligen tar de fram den nästa helg när barnen ska vara ute på landet med sin farmor och farfar, men då får hon inte veta att det är just den gäddan. Såklart.
Nu är det måndag igen och jag längtar redan till helgen!
Ojojoj!
Lyssna (och TITTA!) på den här! Det är nån kille från American Idol (tror jag) och han är grym!
Nu har jag gjort det igen..
Jag har egentligen inga pengar alls, men igår var jag bara tvungen att köpa en ny underlagskräm (som täcker fräknarna lite..). Jag gick in på Kick´s och kom ut 10 minuter senare med ett läppglans, en ögonskugga, en underlagskräm och ytterligare en kräm(den skimrade så fint!). Nästan 400:- fattigare. Men bra mycket gladare! För att inte tala om snyggare. Eller nåt.
I morgon är det midsommarafton, tillika Andreas 35-årsdag! Vi åker ut till landet i eftermiddag direkt efter jobbet och spenderar hela midsommarhelgen där med våra föräldrar och barnen.
Så nu blir det en liten bloggpaus under helgen.
Mia!

Lakritsshots?!
Sedan gick vi till Bar 54 (gamla London/New York). Jag vet inte alls vad det är för slags ställe nu för tiden på helgerna, men det var i alla fall jättemysig och fräsch inredning. Vi tog en öl var där, men blev lite sega av musiken som verkade vara "The best of Lugna favoriter" eller nåt, så vi bestämde oss för att åka hem till slut. Jag var hemma runt 22.30 tror jag. Jag önskar att vi kunde göra så här minst 2-3 gånger i veckan!
Den här låten är så skön också! Jag hörde den på radio i morse och blev helt kär!
Sommar-feelings!
Min lillasyster!

Prison break?
Min dotter är så ledsen över att jag måste jobba på dagarna istället för att vara hemma med henne. Mitt hjärta brister varje gång hon säger att hon saknar mig så mycket när jag är på jobbet. Jag vet att hon trivs jättebra hos dagmamman och hon är en riktig liten solstråle när hon är där, men igår kväll berättade hon för mig att hon har funderat på att springa ifrån Monica (dagmamman) och åka till mitt jobb istället. Jag försökte förklara för Nathalie varför det inte var något bra alternativ och jag hoppas att hon förstod, men jag bad ändå Monica att hålla ett extra öga på henne idag. Bara utifall att.
Deep talk
Det här lilla samtalet utspelade sig mellan mig och min 3½-åriga dotter häromkvällen efter att jag försökt få henne att somna i över en timme, och tröttnat rejält på att hon inte kunde sluta fråga om allting:
Jag: -Men lilla älsklingen, nu får du faktiskt försöka sova. Nu pratar vi inte mer.
Nathalie: -Men, mamma?
Jag: -Mmm? Bara en fråga till, sen måste du försöka sova!
Nathalie: -Okej, bara en. Vet du, Stina säger att bebisar kommer ut där nere där man kissar! Men det gör de väl inte?? De kommer väl ut genom magen?
Jag: (suckar lite)-Jo, gumman, Stina har faktiskt rätt. De kommer ut där nere. Sov gott nu, älskling!
Nathalie: -Men, mamma! Det låter ju inte så trevligt!
Jag: -Nej, det är det tyvärr inte heller. Nu sover vi!
Nathalie: - Men, mamma! En del barn kan väl i alla fall komma ut genom magen? Jag vill inte att mina barn ska komma ut där nere!
Jag: Jaa, en del barn kommer ut genom magen, men då får doktorn skära ut dem. Jag ville inte heller att ni skulle komma ut där nere men det gjorde ni ändå. Så är det bara. God natt.
Nathalie: (upprört) -Men, maaammaaaa! Varför skär doktorn ut bebisarna?! Det gör ju jätteont ju!
Jag: - Ja, men en del kan inte komma ut där nere, och då måste doktorn helt enkelt skära upp magen och ta ut dem den vägen. Nu räcker det med frågor! Vi får prata om det här i morgon. Sov gott nu.
Nathalie: - Okej. Sov gott, mamma. Men du...?
Jag: -Ja, lilla gumman? Vad är det nu då?
Nathalie: - Hur kom jag in i din mage då? Trollade du eller?
Det var en diskussion jag kände att jag inte var beredd att ta just då, eller överhuvudtaget inte de närmaste 2, 3 eller 15 åren. Dagen efter hade hon i alla fall glömt bort det vi hade pratat om och som jag hade lovat att vi skulle prata vidare om. Nästa gång får jag försöka vara lite mer förberedd.
Don´t Panic
Idioter upphöjt till 2
Jag hade bestämt mig för att inte skriva något om mitt och Andreas förhållande här, vare sig det är bra eller dåligt, men igår blev jag så jäkla arg och ledsen på honom för att han anklagade mig för både det ena och det andra att jag bara är tvungen att avreagera mig lite. Han misstänkte en massa saker bara för att jag glömde bort att ringa upp honom när han ringde till jobbet, och för att jag inte ringde när jag var på väg hem från jobbet. Det är inte så att vi brukar prata med varandra hundra gånger om dagen annars, och det har knappast varit något "problem" förut att vi inte har hörts på några timmar. Efter långa och sura diskussioner (från min sida) bad han till slut om ursäkt när jag sa att jag inte tänker ta sånt från honom längre. När han började med anklagelserna fick jag först ont i magen och svår ångest, men sen tänkte jag "Hey, jag har ju inte gjort något fel för tusan!!!" Då blev jag förbannad istället. Men nog om det nu. Det har löst sig, åtminstone hyfsat bra.
Annars så är det jag som är en stor jäkla egoistisk idiot. Inte när det gäller Andreas utan min vän som jag skrev om tidigare. Jag beter mig väldigt hemskt mot honom ibland och jag vet inte riktigt varför. Jag försökte mig på att skriva ett förklarande och ursäktande mail i morse, men det är så svårt att få fram det man verkligen vill säga i ett mail. Jag hoppas bara att han fortfarande vill vara min vän, trots att jag nog egentligen inte riktigt förtjänar det.
Hoppsan då!
Snö?
Dude, where´s my car?
Det finns en stad i södra turkiet som heter Batman! Det var det roligaste jag hört, men så är jag också väldigt trött... Jag fattar inte, jag sov jättebra i natt men är tröttare idag än vad jag var igår och mår nästan lika dåligt fortfarande.
Igår hittade jag knappt bilen på parkeringen vid bussen, eftersom jag inte hade något som helst minne av var jag hade ställt den. Ett tag trodde jag att jag inte ens hade tagit bilen på morgonen, att jag bara hade drömt, men sedan hittade jag den till slut. Jag ska aldrig mer ta bilen "dagen efter" så där.
Jag har även ågren för...
Och för att jag tog bilen i morse(bara en kilometer till bussen i och för sig), fast jag fortfarande förmodligen var onykter.
Personalfesten
Det var riktigt roligt igår i alla fall, så det är nästan värt att jag var på väg att kräkas i bussen i morse, och höll på att somna vid växelbordet när jag kom hit.
Självklart har jag bakisågren som vanligt. Ågren för att jag drog upp vissa personer på dansgolvet. Ågren för att jag dansade som en tok halva kvällen (jag kan verkligen inte dansa!). Ågren för att jag drack för mycket. Ågren för att jag tog taxi hem och gjorde av med pengar som jag egentligen inte har.
Men jag är glad över att jag fick chansen att prata med folk som jag har velat prata med tidigare men inte haft möjlighet eller vågat prata med.
God damn vad bakis jag är!!!
Bad hairday! Eller hairperiod snarare!
By the way... Mitt hår ser helt horribelt ut! Jag färgade utväxten i söndags, och helt plötsligt ser jag så gammal ut. Kanske för att håret är typ vitt! Med nyanser av gult.
Det är lite "lustigt" också när folk frågar mig om jag har gjort något med håret och jag svarar att ja, jag har bara färgat utväxten lite, och så svarar de "-Jaha." Och inget mer.
Det är samma sak som att säga -"Ja, jag ser det. Vad fult det blev". Det skulle nästan vara bättre om de säger så, för jag vet ju själv att det ser ut som en gul hjälm, och då kan jag bespara mig/oss den pinsamma tystnad som uppstår efteråt när ingen av oss vet vad vi ska säga.
Men säger de att tja, det blev ju inte så lyckat, så kan vi i alla fall skratta åt det.(och så kan jag gå undan och gråta en skvätt sen).
Jag funderar nästannästannästannästan på att färga håret ljusbrunt istället. Men jag är för feg.
Dessutom är jag så fräknig nu efter att ha solat hela helgen att jag ser skitig ut på håll. På nära håll också förresten. Åh, vad det är synd om mig!
Fantasilöst
Jag har drömt att jag har hånglat med en massa olika människor, men det blir aldrig mer än så.
Inte ens i drömmen har jag någon fantasi!
Det är nog den här dystra betongbunkern som kallas Filmhuset som är den avgörande faktorn. Eller snarare avtrubbande faktorn. Jag kan vara på sprudlande humör på morgonen, men efter en halvtimme i den här receptionen med nedvevade persienner känner jag mig mest just avtrubbad och närmast känslolös.
Men så fort jag går härifrån efter en arbetsdag kommer humöret tillbaka igen, och tur är väl det. Synd bara att det inte smittar av sig lite på fantasin och drömmarna.
Tjafs
Nationaldagen?
Jag åkte till Tyresö centrum med barnen en sväng för att handla lite kläder till dem, och där stod det klungor med idrottsföreningar och delade ut godis och små svenska flaggor. Det kändes som om ingen riktigt visste vad som väntades av dem. Ett 20-tal tappra människor hade spökat ut sig i nationaldräkter och marscherade fram och tillbaka i centrum och såg allmänt förvirrade ut, samtidigt som en blåsorkester förde oväsen på en scen.
Det var skoj. Inte.
Såpbubblor!

Ja, det är en vante hon har på sig....
To whom it may concern
Jag är hemma med barnen idag också. Neo har haft ögoninflammation hela veckan som vägrar ge med sig. Det beror mest på att han vägrar ta ögondropparna. Igår var även Nathalie röd och kladdig i ögonen, men hon gick åtminstone med på att ta ögondroppar så hon är bättre redan idag. Dock hade hon ont i halsen igår, så förmodligen måste de vara hemma i morgon också.
Det är ju tur att det är så fint väder, för det känns ju inte direkt jobbigt att vara hemma! Jag sitter mest och solar, och barnen leker. Rena semestern! Jag vet inte om jag har nämt det redan(ironi!), men jag har ju körkort nu, så vi kan åka precis var vi vill på dagarna!
Ikväll ska vi ha någon slags sommaravslutningsmiddag med vår avdelning på jobbet tillsammans med vår avdelningschef. Jag vet inte var vi ska, men det ska bli kul att komma iväg lite.
Sommartider hej hej!
Så de blev ju kul till slut ändå.
I lördags åkte vi med barnen till friluftsgården som ligger här i Tyresö och tittade på djuren, matade fåglarna (i typ 5 minuter för det blåste så jäkligt) och sedan grillade vi korv. Vi hade jättemysigt! När vi kom hem tog vi fram fotbollen och spelade lite med barnen och var ute hela kvällen till de skulle gå och lägga sig. Sedan drack vi några öl och jäger och tittade på halva fotbollsmatchen (Sverige-Danmark). Jag som egentligen inte kan någonting om fotboll, var den hetsigaste och mest upprörd av oss två och skrek ut fotbollstermer till höger och vänster. Och det var ju tur att vi såg matchen eftersom det gick som det gick, och alla pratar om den nu.
Igår åkte vi till Kungsan där "Smaka på Stockholm" hölls, och åt lite mat och köpte ballonger och glass till barnen. Det var fruktansvärt mycket folk men mysigt ändå. Neo var mest imponerd av tunnelbanan som vi åkte dit och hem med.
Idag är jag hemma med barnen igen. Neo har ögoninflammation. Det känns som om jag är hemma med sjuka barn minst två dagar i veckan nu för tiden. Vi åkte till doktorn på morgonen och fick recept på ögondroppar, sedan åkte vi en sväng till parken och efter det till Apoteket för att hämta ut ögondropparna. Just det, nämde jag att jag har körkort nu? Jäklar vad skönt det är att kunna köra överallt! Det känns nästan overkligt, som om jag gör något olagligt. Men jag är förmodligen den enda som kör helt lagligt i Tyresö... Än så länge i alla fall!
Youtube is the sh-t!
Måste dela med mig av en grej som min körskollärare (åh, vad jag saknar mina körlektioner ibland!) tipsade mig om också. Den blir ganska rolig efter ett tag, så kolla in den högra tjejen. Hon freakar verkligen!