annelie78

Jag hade bestämt mig för att inte skriva något om mitt och Andreas förhållande här, vare sig det är bra eller dåligt, men igår blev jag så jäkla arg och ledsen på honom för att han anklagade mig för både det ena och det andra att jag bara är tvungen att avreagera mig lite. Han misstänkte en massa saker bara för att jag glömde bort att ringa upp honom när han ringde till jobbet, och för att jag inte ringde när jag var på väg hem från jobbet. Det är inte så att vi brukar prata med varandra hundra gånger om dagen annars, och det har knappast varit något "problem" förut att vi inte har hörts på några timmar. Efter långa och sura diskussioner (från min sida) bad han till slut om ursäkt när jag sa att jag inte tänker ta sånt från honom längre. När han började med anklagelserna fick jag först ont i magen och svår ångest, men sen tänkte jag "Hey, jag har ju inte gjort något fel för tusan!!!" Då blev jag förbannad istället. Men nog om det nu. Det har löst sig, åtminstone hyfsat bra.

Annars så är det jag som är en stor jäkla egoistisk idiot. Inte när det gäller Andreas utan min vän som jag skrev om tidigare. Jag beter mig väldigt hemskt mot honom ibland och jag vet inte riktigt varför. Jag försökte mig på att skriva ett förklarande och ursäktande mail i morse, men det är så svårt att få fram det man verkligen vill säga i ett mail. Jag hoppas bara att han fortfarande vill vara min vän, trots att jag nog egentligen inte riktigt förtjänar det.