Men för faan...

Jag döööööööör av tristess! Jag har suttit ensam här i receptionen sedan kl 13 och  det är drygt en timme kvar och jag håller bokstavligen på att krypa ur skinnet! Jag får kanske två telefonsamtal i halvtimmen och max en besökare i timmen. Det är med andra ord hyfsat lite att göra... Flera av mina arbetskamrater har kommit hit i omgångar och snackat lite skit och det är ju jättekul, men så fort de går blir det knäpptyst. Förmodligen skulle ingen märka om jag bara stängde ner växeln och gick hem. Alla andra verkar ju ha gjort det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback