Det regnar
Jag var hos läkaren igår, och det gick bra. Tror jag. Eller kan man säga att det gick bra när de inte riktigt vet vad som är fel och man fortfarande har ont? Läkaren kände på sköldkörteln och konstaterade att den var "mycket förstorad", men hon sa inte vad det kunde bero på. Sedan skickade hon iväg mig för att ta lite snabbprover, sänkan och ett streptokocktest, men båda var bra.
Jag skulle tillbaka nu i morse för att ta några fler blodprover, så jag var där halv nio och de tog 6 rör med blod! Jag kände mig helt tömd efteråt. Läkaren skulle höra av sig om de visade något, annars skulle jag ringa tillbaka om jag fortfarande hade ont och hade svårt att svälja. Idag gör det ondare än igår.
Igår åkte Andreas ut till landet direkt efter jobbet eftersom han jobbar ganska nära Brommaplan, och det skulle bli smidigare för honom att åka därifrån istället.
Jag var ensam med barnen och skulle åka hem till en kompis som har två barn i samma ålder som mina, så att barnen fick leka av sig lite. Jag har aldrig kört dit själv, men de bor också i Tyresö, inte alls så långt från oss så jag tänkte att det inte skulle vara några problem.
På vägen dit regnade det som sjutton så jag körde ganska långsamt vilket naturligtvis bidrog till att det bildades en lång kö bakom mig. Dessutom var det vägarbete, och alltså 30 på vissa sträckor så jag ville inte köra för fort.
Helt plötsligt började fönsterrutorna imma igen!
Jag hade ingen som helst aning om hur jag skulle få bort imman (jag hade i bakhuvudet att det skulle finnas någon slags fläkt vid rutan, men visste inte vilken knapp det var), och försökte torka bort den med tröjärmen. Det gick sådär. Jag fick nästan panik eftersom jag knappt såg något, det fanns ingenstans att stanna och det var flera bilar tätt bakom mig. När jag til slut svängde in på vägen mot deras hus och det bara var några hundra meter kvar, hittade jag knappen. Så klart. Imman var borta på några sekunder, precis lagom till jag hade parkerat bilen.
Hur som helst så var det kul att träffa dem!
Vi har inte träffats på ett tag och det var mysigt att sitta och prata och fika lite.
Jag skulle tillbaka nu i morse för att ta några fler blodprover, så jag var där halv nio och de tog 6 rör med blod! Jag kände mig helt tömd efteråt. Läkaren skulle höra av sig om de visade något, annars skulle jag ringa tillbaka om jag fortfarande hade ont och hade svårt att svälja. Idag gör det ondare än igår.
Igår åkte Andreas ut till landet direkt efter jobbet eftersom han jobbar ganska nära Brommaplan, och det skulle bli smidigare för honom att åka därifrån istället.
Jag var ensam med barnen och skulle åka hem till en kompis som har två barn i samma ålder som mina, så att barnen fick leka av sig lite. Jag har aldrig kört dit själv, men de bor också i Tyresö, inte alls så långt från oss så jag tänkte att det inte skulle vara några problem.
På vägen dit regnade det som sjutton så jag körde ganska långsamt vilket naturligtvis bidrog till att det bildades en lång kö bakom mig. Dessutom var det vägarbete, och alltså 30 på vissa sträckor så jag ville inte köra för fort.
Helt plötsligt började fönsterrutorna imma igen!
Jag hade ingen som helst aning om hur jag skulle få bort imman (jag hade i bakhuvudet att det skulle finnas någon slags fläkt vid rutan, men visste inte vilken knapp det var), och försökte torka bort den med tröjärmen. Det gick sådär. Jag fick nästan panik eftersom jag knappt såg något, det fanns ingenstans att stanna och det var flera bilar tätt bakom mig. När jag til slut svängde in på vägen mot deras hus och det bara var några hundra meter kvar, hittade jag knappen. Så klart. Imman var borta på några sekunder, precis lagom till jag hade parkerat bilen.
Hur som helst så var det kul att träffa dem!
Vi har inte träffats på ett tag och det var mysigt att sitta och prata och fika lite.
Kommentarer
Trackback