Jag är så kass på att komma på rubriker till den här bloggen...
Det gick inte att komma in på bloggen på hela dagen igår, och jag hade självklart hur mycket som helst att skriva just då!
Just nu känns det som att allting virvlar på i en rasande fart, mestadels på ett väldigt bra sätt eftersom det borde betyda att flytten närmar sig mer och mer.
Gårdagen var otroligt ångestfylld och jag tror att jag aldrig varit så nervös och orolig över någon annan på väldigt länge som jag var då, och har varit den senaste veckan.
Att vänta på ett provsvar från läkaren för att få veta om den man tycker om möjligtvis behöver opereras eller har cancer(igen) eller inte, kan ha den effekten. Har jag märkt.
Vi satt på varsitt håll igår och var två nervvrak under den största delen av dagen i väntan på att läkaren skulle ringa.
När hon väl ringde hade hon ett väldigt glädjande besked och jag tror inte att någon var så glad som jag (jo, självklart han själv)just då! Det kändes som om 50 kilo lättade från mina axlar och bröst vid det tillfället.
Resten av eftermiddagen/kvällen spenderade vi med att fika, äta och snacka skit och bara njuta av att allt är så jäkla bra! Så bra som det kan bli åtminstone, just nu.
Många tycker nog att jag och Andreas har ett väldigt underligt förhållande just nu, och jag kan bara instämma.
Men det funkar!
Vi bor fortfarande ihop, i väntan på tillträde till lägenheterna, men bara som kompisar. Okej, kompisar som bråkar lite mer än vad andra kompisar gör kanske, men vi kan ändå umgås och prata om nästan allt nu och vi är båda öppna med vad som händer i våra respektive liv. För vi lever våra egna liv nu, trots att vi fortfarande bor tillsammans.
Det är en ganska konstig situation trots allt, när jag kommer hem efter att ha träffat E en hel kväll (vilket han naturligtvis vet om), och han sitter och snackar i telefon med en tjej, och jag bara "Tjena, hur är det? Jag går och slaggar nu, glöm inte att släcka efter dig! Hälsa förresten!"
Men för oss funkar det här!
Det känns bättre för båda att vi är öppna med att vi "träffar andra" än att vi smyger med det. Eftersom båda ändå hade anat vad den andra gjorde, hade det bara blivit extremt konstig stämning mellan oss om vi hade ljugit och smusslat.
Båda är glada och nöjda och det är huvudsaken!
Just nu känns det som att allting virvlar på i en rasande fart, mestadels på ett väldigt bra sätt eftersom det borde betyda att flytten närmar sig mer och mer.
Gårdagen var otroligt ångestfylld och jag tror att jag aldrig varit så nervös och orolig över någon annan på väldigt länge som jag var då, och har varit den senaste veckan.
Att vänta på ett provsvar från läkaren för att få veta om den man tycker om möjligtvis behöver opereras eller har cancer(igen) eller inte, kan ha den effekten. Har jag märkt.
Vi satt på varsitt håll igår och var två nervvrak under den största delen av dagen i väntan på att läkaren skulle ringa.
När hon väl ringde hade hon ett väldigt glädjande besked och jag tror inte att någon var så glad som jag (jo, självklart han själv)just då! Det kändes som om 50 kilo lättade från mina axlar och bröst vid det tillfället.
Resten av eftermiddagen/kvällen spenderade vi med att fika, äta och snacka skit och bara njuta av att allt är så jäkla bra! Så bra som det kan bli åtminstone, just nu.
Många tycker nog att jag och Andreas har ett väldigt underligt förhållande just nu, och jag kan bara instämma.
Men det funkar!
Vi bor fortfarande ihop, i väntan på tillträde till lägenheterna, men bara som kompisar. Okej, kompisar som bråkar lite mer än vad andra kompisar gör kanske, men vi kan ändå umgås och prata om nästan allt nu och vi är båda öppna med vad som händer i våra respektive liv. För vi lever våra egna liv nu, trots att vi fortfarande bor tillsammans.
Det är en ganska konstig situation trots allt, när jag kommer hem efter att ha träffat E en hel kväll (vilket han naturligtvis vet om), och han sitter och snackar i telefon med en tjej, och jag bara "Tjena, hur är det? Jag går och slaggar nu, glöm inte att släcka efter dig! Hälsa förresten!"
Men för oss funkar det här!
Det känns bättre för båda att vi är öppna med att vi "träffar andra" än att vi smyger med det. Eftersom båda ändå hade anat vad den andra gjorde, hade det bara blivit extremt konstig stämning mellan oss om vi hade ljugit och smusslat.
Båda är glada och nöjda och det är huvudsaken!
Kommentarer
Trackback