annelie78

Idag åkte vi till våra nya lägenheter och visade barnen var vi kommer att bo(bara på utsidan eftersom de inte är tomma än), och fick båda en smärre chock när vi insåg hur väldigt nära varandra de faktiskt låg. Förhoppningsvis blir det bra i alla fall(så länge båda är överens om att vi verkligen håller på vårt respektive privatliv), och det var skönt att kunna visa barnen att vi kommer bo nära varandra ändå.
Nathalie har varit ganska grinig, surar mycket och blir lätt ledsen idag, vilket naturligtvis är en reaktion på separationen. Neo kör på som vanligt.
Jag har haft huvudvärk och känt mig lite deppig idag, vilket säkert beror på spänningen efter att ha berättat för barnen, i kombination med vädret bland annat.

Annars är det egentligen en hel del som hänt den senaste veckan, som har kommit att ändra på det mesta i mitt och Andreas sk förhållande. Det mesta på ett bra sätt, måste jag ändå säga, trots omständigheterna. Kort sagt skulle man kunna säga att det har visat sig att han inte alls har varit så ensam som jag trott och att jag inte haft någon som helst anledning att oroa mig över huruvida han kommer att träffa någon framöver eller inte.
Det kändes lite konstigt när han berättade samtidigt som det var en otrolig lättnad. Av flera olika anledningar. Eftersom jag inte heller har varit helt ensam är det skönt att det är på samma vilkor, och att vi kan prata om det.
Vi har kunnat vara mycket mer öppna mot varandra sedan det här kom fram, och jag hoppas det fortsätter så.

Jag vill bara poängtera att anledningen till att vi separerar absolut inte har något med det här att göra. Det är inga yttre faktorer (eller personer) som har påverkat våra beslut. I fall någon trodde det.

Jag är medveten om att det kommer bli en hel del frågetecken nu från vissa håll...