Från äktenskap till separation
När skrev jag senast egentligen..? Kan det ha varit två månader sedan? Det har hänt obeskrivligt mycket sedan dess, och det mesta tänker jag inte skriva ner här.
Det viktigaste, mest omtumlande och sorgliga som hänt är i alla fall att jag och Andreas har beslutat oss för att separera. Eller diskuterat det. Nej, vi har nog beslutat oss för det. Det hände i torsdags, och dagarna sedan dess har varit jobbiga, underliga, ledsamma och ganska fruktansvärda men vi har kommit varandra närmare än vi varit på flera år och vi är helt överens och väldigt sams. Vi pratar hela tiden om hur vi känner, allt det praktiska som hör till en separation och framförallt är vi nog ärligare mot varandra än vi varit på länge.
Det kommer säkert att ta flera månader innan vi kan sälja huset, innan vi hittar lägenheter osv, och fram till dess får vi göra det bästa av situationen. Vi kommer förmodligen kunna vara jättebra vänner, och vi vill båda sätta barnen främst, no matter what.
Jag har nog aldrig varit så ledsen som jag varit de senaste dagarna, men det är mest för barnens skull. Men jag måste våga hoppas på att allt komemr bli bra i slutändan och att de kommer få det bra igen.
Nu blir jag lite ledsen igen, och klockan är för mycket för att jag ska orka skriva mer. Dags att gå och sova.
Det viktigaste, mest omtumlande och sorgliga som hänt är i alla fall att jag och Andreas har beslutat oss för att separera. Eller diskuterat det. Nej, vi har nog beslutat oss för det. Det hände i torsdags, och dagarna sedan dess har varit jobbiga, underliga, ledsamma och ganska fruktansvärda men vi har kommit varandra närmare än vi varit på flera år och vi är helt överens och väldigt sams. Vi pratar hela tiden om hur vi känner, allt det praktiska som hör till en separation och framförallt är vi nog ärligare mot varandra än vi varit på länge.
Det kommer säkert att ta flera månader innan vi kan sälja huset, innan vi hittar lägenheter osv, och fram till dess får vi göra det bästa av situationen. Vi kommer förmodligen kunna vara jättebra vänner, och vi vill båda sätta barnen främst, no matter what.
Jag har nog aldrig varit så ledsen som jag varit de senaste dagarna, men det är mest för barnens skull. Men jag måste våga hoppas på att allt komemr bli bra i slutändan och att de kommer få det bra igen.
Nu blir jag lite ledsen igen, och klockan är för mycket för att jag ska orka skriva mer. Dags att gå och sova.
Kommentarer
Trackback