Break down
Igår satt vi hemma och tittade på fotbollen, jag och Andreas. Och drack öl. Det var trevligt, men efter ett tag började vi småtjafsa om struntsaker och ännu en stund senare blev han sentimental och pratade om hur tråkigt det känns att behöva flytta från huset som han har renoverat själv och att han mindes precis hur det kändes att lägga in alla golv, hur roligt det var när allt började bli färdigt osv. Han blev helt tårögd.
Och jag grät. Och grät och grät. Och kunde inte sluta gråta.
Jag vet egentligen inte varför. Jag fick nog både väldigt dåligt samvete och skuldkänslor över att behöva rycka bort allt han har kämpat för, samtidigt som jag faktiskt också tycker att det känns väldigt tråkigt och jobbigt att behöva lämna vårt hus och området, men även skuldkänslor över att jag inte vill annat än att börja om med mitt eget liv.
Den här väntan, den här situationen i sig är så påfrestande att jag får såna svackor ibland och har svårt att ta mig upp igen.
Jag hoppas hoppas verkligen att det blir bra sen!
Och jag grät. Och grät och grät. Och kunde inte sluta gråta.
Jag vet egentligen inte varför. Jag fick nog både väldigt dåligt samvete och skuldkänslor över att behöva rycka bort allt han har kämpat för, samtidigt som jag faktiskt också tycker att det känns väldigt tråkigt och jobbigt att behöva lämna vårt hus och området, men även skuldkänslor över att jag inte vill annat än att börja om med mitt eget liv.
Den här väntan, den här situationen i sig är så påfrestande att jag får såna svackor ibland och har svårt att ta mig upp igen.
Jag hoppas hoppas verkligen att det blir bra sen!
Kommentarer
Trackback