annelie78

I fredags åkte jag och barnen til Mariefred och hälsade på Mia och hennes smabo och hans dotter. Vi hade picknick i hjorthagen och hade jättemysigt. Barnen lekte jättebra ihop och vädret var kanon, men ändå kände jag mig jättenere hela dagen. Jag vet egentligen inte riktigt varför, men det höll i sig dagen efter också. Då tog jag barnen och åkte till Barnadiset så att de skull få leka av sig lite, men jag kände mig jätteledsen och var på väg att börja gråta flera gånger.
Väldigt konstigt, men E muntrade upp mig och förmodligen var det just det som behövdes. Lite närhet, ömhet och omtänksamhet.
På kvällen satt jag och drack vin med pappa och Malin och hade jättemysigt.
Igår var jag,  Andreas och barnen på dop i Tyresö. Jag var jätteseg och inte alls på humör, ville hellre vara någon annanstans, men det var trevligt ändå.
Jag och Andreas tjafsade halva kvällen om allt och ingenting och jag kände mig jätteledsen. Jag åkte hem till E några timmar och pratade om precis allt, och mådde bättre.

Jag är medveten om att många tycker att det här med E verkar ha gått väldigt fort. Egentligen har det inte gått speciellt fort. Däremot är jag lite trött på att en del tror att jag inte vet vad jag gör och de tycker att jag borde vara singel osv osv. Egentligen skulle jag bara vilja säga: Jag skiter fullständigt i vad ni tror och tycker, och jag vet precis vad jag gör!
Men det säger jag inte.