annelie78

Ibland, inte ofta men ibland, kan jag verkligen bli generad över mina barn( jag var på väg att skriva att jag skäms över dem, men så långt vill jag inte gå). Som till exempel häromdagen när jag var på väg hem med dem från dagis
och vi var på väg upp för trapporna som leder till vårt radhusområde och en äldre man gick förbi oss.
Neo tittade på honom, sen tittade han på mig och utbrast "Oj, vilken gammal tant, mamma!"
Jag försökte hysja honom och viskade att det inte var en gammal tant, utan en farbror.
Men han är som bekant halvdöv, så han hörde inte alls vad jag sa och fortsatte upprepa att det var en sååå gammal tant som gick förbi och den stackars farbrorn vände sig om flera gånger och undrade förmodligen vad exkat det var som gjorde att han såg ut som en kärring.
Precis efter det mötte vi en granne, även han en äldre man, och då ropar Neo högt "Titta mamma, där kommer ju en till gammal tant"! Den här mannen hör inte till de allra muntraste så jag drog med mig Neo därifrån så snabbt jag kunde.
För någon vecka sedan hade Nathalie gjort något liknande när hon, Neo och Andreas var och åt på en lunchrestaurang.
Då hade det kommit in ett äldre par utifrån, och när Nathalie såg gubben hade hon pekat på honom och sagt "TItta på den där gubben! Vad gammal och rutten han är!"

Jag vill bara poängtera att det inte är av mig (förmodligen inte från Andreas heller, men det kan man aldrig veta säkert)de får allt det här ifrån...