Nytt år!

Vi var ju bara hemma igår och firade ensamma. Det började inte så bra, eftersom Andreas kom hem från Globen (där han hade tagit "en öl" med sina kompisar) ungefär 2 timmar senare än han sa att han skulle vara hemma. Så jag och barnen hade bara suttit , uppklädda till tänderna, och väntat på honom och jag var lagom irriterad när han väl behagade komma hem runt 17-tiden.
Då fixade jag förrätten, som var otroligt god måste jag säga, och sedan skulle Andreas helsteka oxfilén på grillen som vi skulle äta med potatisgratäng till.
Oxfilén smakade skumt så ingen av oss vågade äta mer än en tugga. Alltså åt vi potatisgratäng med rödvinssås till middag.
Barnen blev invigda i vår nyårstradition med "Grevinnan och betjänten" på tv och båda tyckte att det var jättekul och skrattade varje gång betjänten snubblade över mattan. Nathalie var lite bekymrad över att han var så "trött" och undrade om han inte borde gå och lägga sig...
Vid 23-tiden började vi spela Guitar hero, hela familjen och strax före tolv gick vi ut på baksidan för att skåla in det nya året med grannarna.
Tyvärr blev Nathalie extremt orolig och rädd för att hon skulle få raketer på sig (i munnen av alla ställen)så jag fick gå in med henne igen ungefär 20 sekunder över tolv. En klunk champagne hann jag få i mig i ala fall, och sedan fick vi beundra fyrverkerierna från insidan av huset istälet. Neo älskade smällarna och färgerna och ville aldrig gå in istället!
Vid halv ett slocknade båda barnen som små ljus i sina sängar, och då var det Guitar Hero för hela slanten för mig och Andreas.
Jag hatar att behöva erkänna det, men faan vad kul det var! Speciellt eftersom jag märkte att jag är GRYM! Eller åtminstone bättre än Andreas, vilket kanske inte säger så mycket i och för sig, eftersom jag var lite mer klar i huvudet än vad han var.
Jag gav upp gitarrspelandet vid tre-tiden och Andreas höll igång ensam ända till halv fem på morgonen.
Vi fick i alla fall sova till 10.30 i morse!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback