annelie78

Nu är vi igång med allt som har med försäljningen av huset att göra. Idag kommer våra mäklare för att värdera radhuset, den 26:e april ska det fotograferas för att sedan sättats ut på internet för visning den 11:e maj.
Vi har båda börjat titta på lägenheter, jag och Andreas, och jag har till och med varit med och budat på en. Det blev ingenting med just den, men det känns ändå "bra" att vi har satt igång. Eller bra och bra, det är inte mycket som känns speciellt bra med det här, och vi tär på varandra mer och mer just nu känns det som.
Jag vet att det kommer bli bra någon gång längre fram, när allt det här är klart, och det är det som håller mig uppe just nu. Jag önskar bara att någon annan kunde kliva in och ta hand om allt det här åt mig.
Grälen ligger väldigt nära under ytan just nu, och minsta lilla grej förstoras upp oproportioneligt mycket. En reaktion på den väldigt spända och deprimerande situationen skulle jag tro. Onödigt kontrollbehov och svartsjuka från hans håll, ett behov av att få tillbaka lite av min frihet från mitt håll. Vi bråkar mycket men blir lätt sams, eftersom ingen av oss egentligen vill avsluta den här sista tiden med att gräla ännu mer, inför barnen dessutom.
Men det är svårt. Väldigt svårt.
Det här händer verkligen. Det är på riktigt nu.