annelie78

I morgon åker Andreas till Funäsdalen och kommer tillbaka på söndag igen. Jag tror att det är jättebra att vi är ifrån varandra några dagar nu. Det har varit väldigt mycket tjafs de senaste dagarna och vi har mått otroligt dåligt båda två.
Jag vill inte gå in på vad det handlar om, förutom att det har att göra med misstänksamhet och svartsjuka.
Svartsjuka är ett fruktansvärt tillstånd, eller jag skulle nästan vilja kalla det en sjukdom, en parasit som livnär sig på misstankar och osäkerhet. Som kan förmörka och äta sig igenom sinnet på en människa på nolltid, och som fyller tomrummet efter sig med en kvävande svart, oljig känsla av ett behov och begär av att ha full och total kontroll. Den tär och sliter och kan få en människa att begå de allra konstigaste handlingar, gå över alla gränser för vad som är okej när det gäller andra människors integritet och som får näring och förökar sig ju mer den får grepp.
Just idag har det ändå varit en bra dag. Vi har kunnat föra normala samtal om vardagliga saker, som hans skidresa och min tjejmiddag i helgen.
Jag har sagt att vi kanske inte borde prata med varandra så mycket i helgen, att vi koncentrerar oss på att ha roligt på varsitt håll utan att tänka så mycket på vad den andra kanske har för sig.
För det är ju faktiskt varken hans eller min ensak nu längre.