annelie78

Vi som var så överens och sams. Nu är varken det ena eller det andra. Allt är så otroligt infekterat, vi vill olika saker, tycker olika om precis allt, pratar över huvudet på varandra, hör bara det vi vill höra, anklagelserna flyger i luften. Ett försök att lägga skulden på den andre eller helst någon helt utomstående, tvivel, beslutsamhet och framförallt en hel drös skuldkänslor och ångest.
Ingen har sagt att det är lätt att separera, men jag trodde nog att vi skulle kunna klara av att sköta det här smidigt, värdigt och på vuxet sätt och kanske till och med komma ur det här som ännu bättre vänner.
Så naiv jag har varit.