annelie78

Jag trodde att Neo höll på att bli sjuk igår. Hna var jätteledsen och gnällig när jag kom, och ville knappt äta någon mat. Han blev ledsen för allt och ingenting precis hela tiden, och att Andreas skulle iväg för att titta på jobb gjorde inte saken bättre. Han ville absolut inte borsta tänderna heller och för mig var den enda tanken att han höll på att bli magsjuk. Toppen. Jag frågade honom säkert 5 gånger omn han hade ont i magen, om han mådde bra, om han kände sig dålig, tog tempen och höll.
Han grät och hostade till lite några gånger och jag ställde honom direkt framför toan ifall han skulle behöva spy, medan jag kallsvettades och kände hur mitt eget illamående och magont kom.
Han ville inte alls kräkas och blev bara ännu ledsnare för att jag envisades med att bära dit honom varje gång han hostade lite. Till slut la jag honom istället, och han fortsatte att gnälla lite.
Andreas kom hem till slut och tog över nattningen, eftersom Neo bara frågade efter honom hela tiden.
Han vaknade ett 10-tal gånger i natt och gnällde lite och varenda gång jag hörde så mycket som ett knyst från hans rum flög jag upp, knuffade på Andreas och nästan skrek -"Han kräks nog nu!"
Det gjorde han inte. Inte en enda gång.
I morse var han lika pigg och glad som vanligt. Så förmodligen var han bara väldigt trött igår kväll och lite snorig.

Varje gång det här händer, att jag totalfreakar för att jag är rädd att någon ska spy, tänker jag att nu måste jag söka hjälp. Jag har fortfarande inte gjort det, men det börjar nog bli dags. På riktigt den här gången.