Förtroende
Jag skulle hämta ut mina skor idag som har varit på omklackning. Det finns en liten skomakare på perrongen vid Karlaplan där jag har lämnat in dem en gång tidigare, och de är alltid så trevliga där.
När jag skulle hämta skorna upptäckte jag att jag inte hade tillräckligt med pengar och att de inte tar kort.
Då säger den lilla mannen (han är max 1.40 cm) -" Äh, det är lugnt! Ta skorna och betala i morgon."
Jag stirrrade på honom och frågade om han verkligen litade på mig (det rörde sig om 180:-, men ändå!), och han svarar bara -"Men det är lugnt, gumman. Ta det i morgon, inga problem".
Okej, det där med "gumman" var kanske att gå lite för långt, men jag behöver väl knappast nämna att han inte var svensk va? För svenskar litar inte på varandra så där.
Det värsta är väl egentligen att jag blev så förvånad. För att någon visade lite vanlig mänsklighet.
Jag log hela vägen hem.
När jag skulle hämta skorna upptäckte jag att jag inte hade tillräckligt med pengar och att de inte tar kort.
Då säger den lilla mannen (han är max 1.40 cm) -" Äh, det är lugnt! Ta skorna och betala i morgon."
Jag stirrrade på honom och frågade om han verkligen litade på mig (det rörde sig om 180:-, men ändå!), och han svarar bara -"Men det är lugnt, gumman. Ta det i morgon, inga problem".
Okej, det där med "gumman" var kanske att gå lite för långt, men jag behöver väl knappast nämna att han inte var svensk va? För svenskar litar inte på varandra så där.
Det värsta är väl egentligen att jag blev så förvånad. För att någon visade lite vanlig mänsklighet.
Jag log hela vägen hem.
Kommentarer
Trackback