annelie78

Neo är magsjuk. IGEN!!! Det var väl själva fan också. Det var ju bara 2 veckor sedan sist.
Han hade ont i magen igår och ville inte äta middag, och en halvtimme efter att vi lagt honom kräktes han ner hela sängen.
Men, det som var positivt (vilket känns som ett helt felaktigt ord att använda i det här sammanhanget) var att jag märkte att jag inte alls reagerade lika kraftigt den här gången som jag brukar göra.
Visst, jag fick ju hjärtklappning och händerna skakade en del när jag skulle ta bort sängkläderna för att slänga dem i tvätten, men jag bröt inte ihop och började inte gråta! Inte heller kände jag mig själv magsjuk eller svimfärdig. Bara....konstaterande.
Jag klarar fortfarande inte riktigt av att ta hand om själva personen som kräks, i det här fallet Neo, men det känns som om det inte skulle vara en omöjlighet det heller längre.
Skumt va? Är det för att det har hänt två gånger på 2 veckor? Är det någon "där uppe" som tycker att kognitiv beteendetearpi är den bästa lösningen för mig eller? Eller snarare chockterapi?
Även om det kanske verkar funka rätt bra, så föredrar jag nog att ha kvar min fobi och inte ha magsjuka hemma lika ofta... Om inte annat för stackars Neos skull.
Den här gången kan jag sätta allt jag äger och har på att vi andra inte kommer att klara oss ifrån det. Vi har haft sån tur alla andra gånger, men till slut vänder det ju. Förmodligen den här gången.
Då kan jag inte gå ut i morgon!!! Undrar och Mia och Malin går ut ändå, utan mig...?