annelie78

Det händer ju inget när man är hemma! Dessutom blir man fruktansvärt lat har jag märkt. Jag sljuter upp precis allt hela tiden och tänker att jag kan göra det senare. Men det blir aldrig något "senare" Det blir snarare "aldrig". Och så blir Andreas sur och då blir jag sur eftersom han är The Master of att skjuta upp saker och jag tycker inte han ska kasta sten i glashus, och så håller vi på så där. Så båda två går onkring och är ganska griniga här hemma för tillfället.

Igår följde jag med min syster till läkaren där de lyssnade på hennes hjärta och lungor och gjorde EKG och allt möjligt. Hon skulle tillbaka idag på morgonen för att ta blodprover också.
Hon tyckte nog att det var skönt att jag var med, för jag har nog aldrig sett henne så allvarlig och sammanbiten förut. Som om hon trodde att hon var en del av en konspiration mot henne, och misstänkte allt och alla.

Läkaren verkade tro att hennes symtom (hjärtklappning, tryck över bröstet, svettningar och skakningar) var ett tecken på yttre stress. Jag tycker själv att det låter lite som ångestattacker/panikångest. Mia vet inte vad hon ska tro. Vi får se om proverna visar på något när hon får svaren om drygt en vecka.
Hur som helst var det skönt att koma iväg lite igår. Efter att vi varit hos läkaren, som låg i Axelsberg,åkte vi hem till mamma en sväng och fikade. Det var mysigt!

Jag ringde sjukgymnasten i morse, men hon hade ingen tid förrän på tisdag. Nu vet jag inte vad jag ska hitta på.