annelie78

...of my bilkörning: Det tar ju aldrig slut! Jag kör och kör och kommer ingen vart. En lektion här och en lektion där, och det känns som om jag inte blir bättre. Jag har fått en ny tid för UBK (utbildningskontroll=låtsasuppkörning)i alla fall, den 21:a maj. Men det är ju evigheter dit. Dessutom finns det inga uppkörningstider förrän i juli, så det känns nästan som om det kvittar om jag klarar UBK:n eller inte. Ååååh, vad positiv jag är!
Det lilla, lilla mikroskopiska kruxet är bara att jag måste köra upp innan den 27:e juni! Eftersom jag skrev teoriprovet den 27:e juni förra året. Och jag vill inte skriva om det för jag skulle aldrig någonsin klara det igen!

Barnen är prickigare än prickigast och Nathalie mådde nog inte så bra i natt för hon ville absolut inte sova ensam och låg och gnällde en hel del hela natten. Neo vaknade också några gånger och hostade så att han nästan kräktes. Jag känner mig helt slutkörd idag. Helst skulle jag bara vilja vara hemma med barnen.

Det här inlägget blev ju allt annat än glatt, men jag läste precis min arbetskamrats blogg och hon är så fruktansvärt ledsen och bär på en så stor sorg att det gör ont i hjärtat.  Jag kom på mig själv att stirra ner i tagnentbordet med tom blick efter att ha läst klart hennes senaste inlägg. Jag önskar att det fanns något sätt att hjälpa henne på.