Beroende
När jag var yngre hade jag en period när jag samlade på urklipp och allt jag kunde hitta om Lars-Inge Svartenbrandt. Det är säkert ingen som minns honom längre. Han rånade bland annat banker vid flera tillfällen och åkte i och ut ur fängelser. Jag vet inte varför jag var så fascinerad av honom. Det verkar helt sjukt nu, men det här måste ha varit i början av 90-talet. Det blev en slags besatthet. Jag tog reda på allt om hans brott och vad han gjort och samlade urklippen i en pärm. Jag vet inte varför egentligen. Jag tror inte att jag var imponerad, han slog sin exfru och något av sina barn.
Förmodligen hade jag bara tråkigt och ville ha något att göra. Nu minns jag ingenting av allt det jag läste om honom, förutom att jag hade läst att han försökte ta livet av sig vid något tillfälle.
Jag har lätt att bli lite... jag vill inte riktigt kalla det besatt, men kanske mer beroende, av saker. Eller människor, eller låtar. Ofta är det väldigt kortvariga men intensiva "beroenden". Det kan vara att jag hör en låt och inte kan lyssna på något annat än just den låten, och gör allt för att få tag på den och för att veta allt om bandet/personen som gjort låten och bakgrunden till den. Det kanske är mer så att jag hakar upp mig på saker, och inte riktigt kan släppa dem?
Det är som om jag behöver vara besatt eller beroende av något . Kanske en gammal svit efter rökningen?
Ett tag sparade jag alla biobiljetter från filmerna jag såg på bio. Jag tror att jag har sparat precis varenda biljett jag har sedan den allra första gången jag var på bio. Då såg jag "Tre män och en baby" eller om det var "Tre män och en liten tjej". jag har forfarande kvar de där biljetterna. Ett tag låg de i min plånbok men den blev så tjock att den inte gick att stänga till slut.
Jag kan fortfarande inte slänga dem.