Årets kortaste dag
Den här dagen har känts pinsamt kort. Jag började 10 och jobbade till 12, då jag åt lunch med en av mina bästa kompisar (den timmen kändes som 5 minuter!) och sedan åkte jag iväg till körskolan vid 13.30 och körde en dubbellektion. Jag var tillbaka strax efter 15 och jobbar, i och för sig, till kl 18.
Körlektionen kändes ungefär som en... tjejmiddag! Fast med en kille. Och i en bil. Utan mat. Och utan alkohol. Okej, inte alls som en tjejmiddag då, men vi pratade oavbrutet om precis allt och jag skrattade nog i åtminstone 60 minuter av 80. De andra 20 minuter spenderade jag i vimsiga rondeller(eller så var det jag som var vimsig) eller med att svära grovt för att jag kört fel.
Min stackars arbetskamrat var bakfull idag, och då blev jag sådär sugen på att gå ut igen. Inte lika sugen på att vara bakis kanske. Jag bär inte upp bakisheten så där fint, så att man tycker att han är gullig för att det är lite synd om honom, som han gör. Mig tycker man nog bara synd om, helt utan gulligheten.
Körlektionen kändes ungefär som en... tjejmiddag! Fast med en kille. Och i en bil. Utan mat. Och utan alkohol. Okej, inte alls som en tjejmiddag då, men vi pratade oavbrutet om precis allt och jag skrattade nog i åtminstone 60 minuter av 80. De andra 20 minuter spenderade jag i vimsiga rondeller(eller så var det jag som var vimsig) eller med att svära grovt för att jag kört fel.
Min stackars arbetskamrat var bakfull idag, och då blev jag sådär sugen på att gå ut igen. Inte lika sugen på att vara bakis kanske. Jag bär inte upp bakisheten så där fint, så att man tycker att han är gullig för att det är lite synd om honom, som han gör. Mig tycker man nog bara synd om, helt utan gulligheten.
Kommentarer
Trackback