Personlig insikt?
Jag gjorde ett personlightestest för ett par veckor sedan. Efter att ha svarat på säkert 200 frågor om mig själv, hur jag skulle reagera i olika situationer, hur jag känner inför vissa saker osv, fick jag veta att jag skulle få en sammanfattning muntligt inom kort. Sedan glömde jag bort testet.
Igår vid 21-tiden ringde en man och presenterade sig som Åke (eller något liknande)från Skåne.
Han var utvald att ge mig utvärderingen av mitt personlighetstest tydligen.
Tyvärr pratade han väldigt bred skånska, och att han dessutom pratade extremt fort och något sluddrigt gjorde inte det hela tydligare, men annars var det... intressant. Jag önskar att jag hört lite mer av vad han sa, men det var något om att jag har svårt att säga ifrån och att jag är alldeles för snäll, har lätt för att bli förbannad (och jag fick en lång förklaring till varför jag blir det, och hade jag bara förstått vad han sa så hade jag kanske kunnat göra något åt det), att jag skulle vilja vara gladare än jag är osv.
Jag visste inte riktigt vad som förväntades av mig under det här, nästan 10 minuter långa, samtalet. Skulle jag bara sitta och nicka utan att kommentera? Skulle jag komma med protester när han sa något som inte stämde? Jag försökte mig på något slags mellanting och satt och hummade lite och la in små kommentarer om han fick in någon fullträff, och vid något tillfälle sa jag att det nog inte riktigt stämde ändå. Samtalet slutade med att han försökte pracka på mig inte mindre än två böcker och tre häften som skulle kunna hjälpa mig att bli en bättre människa. Så kallade självhjälpsböcker, tror jag det kallas. Jag mumlade något om att vi har det så otroligt dåligt ekonomiskt för tillfället men att jag kanske kunde återkomma om det senare. As if!
Igår vid 21-tiden ringde en man och presenterade sig som Åke (eller något liknande)från Skåne.
Han var utvald att ge mig utvärderingen av mitt personlighetstest tydligen.
Tyvärr pratade han väldigt bred skånska, och att han dessutom pratade extremt fort och något sluddrigt gjorde inte det hela tydligare, men annars var det... intressant. Jag önskar att jag hört lite mer av vad han sa, men det var något om att jag har svårt att säga ifrån och att jag är alldeles för snäll, har lätt för att bli förbannad (och jag fick en lång förklaring till varför jag blir det, och hade jag bara förstått vad han sa så hade jag kanske kunnat göra något åt det), att jag skulle vilja vara gladare än jag är osv.
Jag visste inte riktigt vad som förväntades av mig under det här, nästan 10 minuter långa, samtalet. Skulle jag bara sitta och nicka utan att kommentera? Skulle jag komma med protester när han sa något som inte stämde? Jag försökte mig på något slags mellanting och satt och hummade lite och la in små kommentarer om han fick in någon fullträff, och vid något tillfälle sa jag att det nog inte riktigt stämde ändå. Samtalet slutade med att han försökte pracka på mig inte mindre än två böcker och tre häften som skulle kunna hjälpa mig att bli en bättre människa. Så kallade självhjälpsböcker, tror jag det kallas. Jag mumlade något om att vi har det så otroligt dåligt ekonomiskt för tillfället men att jag kanske kunde återkomma om det senare. As if!
Kommentarer
Trackback