annelie78

Jag har inte riktigt förstått eller vant mig vid det här radhusfenomenet som även kan kallas "mitt-hem-är öppet-för-allmänheten,-kom-in-och-titta-när-du-vill,-helst-när-det-är-som-allra-mest-olämpligt".
Vi har bott i vårt hus sedan oktober och fortfarande blir jag lika förvånad över att folk verkar tycka att det är helt okej att bara "kika in för att se hur det ser ut". Det kan vara nio på kvällen när vi har lagt barnen och titar på tv (hände senast i måndags) eller när man står och lagar mat, eller i stort sett när sjutton som helst. Vissa kan tycka att det är trevligt med den här öppenheten, eller vad man ska kalla det, men jag får mest ångest när det kommer in grannar titt som tätt, helt oanmälda, och ska inspektera varenda vrå.
För oftast har jag inte hunnit bädda sängarna, dragit upp rullgardinerna, plockat undan disken eller dammsugit på morgonen innan jag åker till jobbet, och jag orkar sällan när jag kommer hem heller. Och det är då alla får för sig att det är okej att svänga förbi.
Igår tex kom en av de nyinflyttade grannarna förbi för att titta hur vi hade målat vår ytterdörr(?), och när han stod där i dörröppningen tyckte han att han kanske lika gärna kunde få komma in och se hur vi har det nu när vi har renoverat. Andreas bjöd glatt in honom (som han brukar göra, helt utan att bry sig om att vi har hela garderoben utspridd i huset).
Jag protesterade lite lamt och började ursäkta röran, men grannen travade bara in och öppnade alla dörrar som gick att öppna(fast jag lyckades hindra honom från att öppna dörren till tvättstugan), och sedan knatade han och Andreas upp på övervåningen eftersom han ville se vårt sovrum! Då fick jag nästan panik eftersom jag visste att det inte var bäddat, rullgardinerna fortfarande var neddragna och att det låg kläder över halva golvet.
Dessutom visste jag att det låg ett par trosor precis innanför sovrumsdörren. Ett par fula trosor med Snobben på! Jag har dem som "sovtrosor" alltså (såklart!! Jag har inget annat än skiraste sidenspetsstringtrosor på mig till vardags! Tro inget annat...!)
Skit samma, hur som helst så går de in i sovrummet och det låter som om de är där länge och väl, och jag kunde inte tänka på annat än att han ser mina Snobbentrosor på golvet! Den här grannen ser rätt bra ut också, det kanske bidrog lite till min ångest...
Jag kände att mina kinder hettade när de kom ner därifrån, och jag fortsatte att ursäkta mig för att det var så stökigt hemma. Han skrattade bara och tyckte att vi hade jättefint och snygga detaljer (det var ju inte trosorna han menade i alla fall!)och allt vad det var.
Så nu kommer jag för evigt att vara "granntjejen-med-snobbentrosorna" för honom. Det känns inte så bra.