annelie78

Jag är så trött på mina barn just nu. De bara bråkar, gapar, skriker och trotsar precis hela tiden. Andreas håller på och fixar och trixar med en massa grejer här hemma så det är jag som får försöka ta hand om barnen. Jag orkar inte det just nu. Nu sa jag att jag skulle fixa med tvätten och rymde till datorn istället.
Igår skrek Neo ut över hela grannskapet -"MAMMA SLOG MIG!!!" för att jag lyfte ner honom för trappan fast han inte ville. Han sprang ut till Andreas som stod och väntade med bilen här utanför eftersom vi skulle åka till Ikea (det var ju också ett jäkla äventyr...), och gapade för full hals om att jag hade slagit honom. Säkert fyra, fem gånger så att ingen kunde undgå att höra honom. Kändes lagom kul. Speciellt eftersom grannarna fömodligen redan tror att vi spöar upp våra barn, så mycket som de gastar här hemma.

I morgon ska vi åka till Lådbilslandet och sedan direkt till ett par kompisars landställe som ligger där i närheten. Det känner jag verkligen jättemycket för. Inte.
Jag känner för att ockuppera en liten etta eller tvåa någonstans, kanske på söder, och bara vara ensam. Kanske gå ut och sätta mig på en uteservering och ta en öl om jag har lust. Köpa hem kinakäk och hyra filmer och ligga i soffan. Helt själv.
Men jag ska inte klaga. Jag har det bra ändå, såklart, men ibland kryper det i hela kroppen på mig för att jag aldrig får vara ensam.