annelie78

Igår gjorde jag bort mig så mycket att jag bara ville dö.
Jag skulle åka till centrum en snabbis för att köpa en sista-minuten-tomtedräkt till Neo och sen skulle jag passa på att handla lite mat. Jag visste att jag inte hade så mycket pengar på kortet, men jag var ganska säker på att jag hade åtminstone 200:-, så jag stoppade ner det jag behövde i korgen, såsom bröd, mjölk och bullar till Luciafikandet som skulle vara idag på dagis samt en middagsrätt till mig.
När jag kom till kassan gick det på 174.50 (eller nåt liknande) och jag drog mitt kort som vanligt.
Och det stod "Medges ej".  Det finns nog inga ord som jag tycker mer illa om än just dessa i betalsammanhang...
Jag blev lite förbryllad men tänkte att jag får väl ta bort min middag då, om det nu var så att det fattades några kronor.
Men jag försäkrade kassörskan om att jag faktiskt hade pengar på kortet men att jag måste ha räknat lite fel. Kassörskan drog av middagsmaten från kvittot och den nya summan blev 140-nånting.
Jag drog kortet på nytt. Ännu en gång stod det "medges ej" och jag kände hur jag började svettas och att rodnaden spred sig över hela ansiktet.
På det här sättet fortsatte jag med två-tre varor till, en i taget, men den visade samma sak fortfarande.
Jag lät kunderna bakom gå före mig medan jag gjorde allt för att jorden skulle öppna sig under mina fötter. Jag sa till kassörskan att jag skulle ringa min man och be honom föra över pengar till mitt konto (det går på någon minut). Naturligtvis var batterierna slut så telefonen var stendöd.
Det kändes som ett stort skämt när jag var tvungen att berätta det för henne. Kassörskan var så snäll och gullig att hon till och med stängde kassan för att jag skulle slippa bli stressad, och sedan föreslog hon att jag skulle försöka ta ut pengar i automaten som låg vid ingången, eftersom jag försäkrade henne om att jag verkligen hade pengar på kortet.
Jag sprang bort till automaten och fumlade in koden så fort jag kunde, men då fick jag beskedet att det var ett tekniskt fel och att jag skulle försöka senare. Jag trodde att jag skulle börja gråta! Hade det inte varit för att klockan var 18.45 och för att jag verkligen behövde mjölken, brödet och det där jäkla fikabrödet till dagis så hade jag skitit i alltihop och smygit iväg.
Men jag gick min "walk of shame" tillbaka till den snälla kassörskan (som förmodligen satt och svor över mig..)och förberedde mig på att berätta om min absoluta pengabrist, när jag helt plötsligt tittar ner i plånboken och ser att jag har kontanter!
Så jag är tvungen att säga att jag hittade pengar (hon trodde nog att jag snodde dem av någon) och att hon kunde lägga på ett par av varorna hon hade dragit av. Så hon la på en efter en till jag sa stopp, eller rättare sagt till plånboken sa stopp. Allt det här tog säkert en kvart, men det kändes som om jag stod i den där kassan med den där kassörskan och skämdes och skämdes i flera timmar. Jag stammade fram ett tusen tack för att hon hade varit så hjälpsam och en massa ursäkter och sprang därifrån det fortaste jag kunde.