annelie78

Lisa var här med sin lilla dotter idag, och barnen var ungefär lika trotsiga och gnälliga som de varit den senaste veckan. Jag är så trött på mig själv, trött på min egen röst, mitt tjat, mitt gnäll, trött på att antingen vara arg eller irriterad eller trött. Hur som helst gick vi till lekparken här i området så att Nathalie kunde leka lite medan Neo och Lisas dotter Agnens sov i vagnarna.
Nathalie ville inte låta mig och Lisa prata, utan avbröt precis hela hela tiden och tjatade om än det ena och än det andra. Sen ville hon att jag skulle göra fart när hon gungade och tjatade hela tiden att jag skulle putta hårdare och högre, medan jag försökte prata lite med Lisa. Till slut blev jag så tött på hennes tjat om att jag skulle putta (hon kan göra fart själv dessutom) så jag knuffade till gungan ordentligt för att hon skulle få hög fart så att jag skulle slippa putta på ett tag.
Då flög hon av gungan.
Som tur var hade hon cykelhjälmen på sig (hon bor nästan i den)för hon landade på rygg och slog förmodligen i huvudet. Jag blev helt förskräckt och ångestfylld. Hon blev nog mest rädd, men jag skämdes som en hund och sa förlåt tusen gånger. Hon sa att det inte gjorde något, att det inte var mitt fel. Fast det var det ju.
Jag har frågat henne en gång i minuten hur hon mår, så att hon inte har fått hjärnskakning, men hon verkade må bra efter en stund igen.
Så priset för "The worst mom ever" går alltså till mig. Jag är inte stolt över förstaplaceringen.