???
När jag ska hälsa på folk jag inte känner så bra, sker ett mystisk fenomen. Min röst går upp i falsett. När jag säger "hej, hej" låter jag som en 8-åring. What´s up with that?!
Men, nu i förmiddags mötte jag en av medarbetarna här på jobbet, en tjej i 35-årsåldern som jag inte känner speciellt bra. Jag hälsade på henne med ett högt och pipigt "hej, hej"(omedvetet alltså, det bara blir så). Hon hälsade tillbaka med ett lika högt och ljust "tjena"! Det är alltså inte bara jag. Det är fler som beter sig så här.
Varför gör jag/vi så? Låter som bebisar när vi hälsar på folk? För att verka gulliga kanske? Eller är det något slags omedvetet, eller kanske medvetet, sätt att visa vår ödmjukhet, att vi är underdåniga, underlägsna, eller vad handlar det om egentligen?
Det låter otroligt fånigt i alla fall.
Men, nu i förmiddags mötte jag en av medarbetarna här på jobbet, en tjej i 35-årsåldern som jag inte känner speciellt bra. Jag hälsade på henne med ett högt och pipigt "hej, hej"(omedvetet alltså, det bara blir så). Hon hälsade tillbaka med ett lika högt och ljust "tjena"! Det är alltså inte bara jag. Det är fler som beter sig så här.
Varför gör jag/vi så? Låter som bebisar när vi hälsar på folk? För att verka gulliga kanske? Eller är det något slags omedvetet, eller kanske medvetet, sätt att visa vår ödmjukhet, att vi är underdåniga, underlägsna, eller vad handlar det om egentligen?
Det låter otroligt fånigt i alla fall.
Kommentarer
Trackback