annelie78

Så var det måndag igen.
I lördags åkte vi ut till landet. Vi hade pratat med barnen om det ganska länge, och Nathalie som är så pass stor att hon kommer ihåg hur det ser ut där, såg fram emot att åka dit. Hela morgonen tjatade hon oavbrutet: "Ska vi åka nu? Ska vi åka till båten nu? Jag vill åka NU! Men varför åååååker vi iiiiinte?!?"
När vi väl kom till landet (som ligger ca 45 minuters bilresa bort) gnällde hon om att hon ville åka hem igen. Hon tyckte att det så trååååkigt på landet, tråkigt att gunga, tråkigt att leka med alla leksakerna, tråkigt att sparka boll, tråkigt att slå ihjäl flugor med flugsmällan (mest för att hon inte hittade några flugor), allt var bara så otroligt tråkigt.
Men när jag sen sa att vi skulle åka hem och äta middag så skulle hon absolut inte åka hem. Hon skulle äta middag på landet för det var så tråkigt att äta hemma.

Igår övningskörde jag med Andreas nästa hela dagen, så vi fick njuta av solen från insidan av vår bil. Som åtminstone har sollucka i taket.
Jag såg världens töntigaste film igår. "The Fog" från 2004. Anledningen till att jag ville se den var att jag och min syrra såg orginalet som är från -80, någon gång när vi var yngre (jag var väl kanske runt 6-7) och den filmen var grunden till min dimskräck.
Ända sedan jag såg den filmen har jag tyckt att det är otroligt obehagligt med dimma. Jag kan till exempel inte sitta på en brygga vid vattnet och se på när dimman rullar in. Det är så läskigt! Eller när man är ute och åker bil tidigt på morgonen och dimman ligger över ängarna, nästan vid marken. Nej tack! En del verkar ju tycka att det är vackert. Jag håller mig inomhus helt enkelt när det är dimmigt ute, om det går.
Hur som helst så bestämde jag mig för att se nyproduktionen av "The Fog", för att jag var lite nyfiken på om den var lika läskig som jag tyckte att orginalet var (som egentligen var jäkligt töntig den också egentligen, och inte speciellt bra gjord med tanke på att den är över 20 år gammal). Den var i och för sig ganska läskig, men det berodde nog mer på min dimfobi än på själva handlingen. Det hade kunnat handla om Bambi och hans vänner, jag hade tyckt att den var obehaglig ändå om det hade varit dimma inblandat.
Det jag vill få fram är, att min dimskräck är inte mindre trots att filmen var ruggigt dålig och löjlig. Se den inte.