Söndags- och måndagsångest!
Jag skulle vilja skriva så här om lördagen:
Annelie kom hem till mig vid halv sju på lördagen, och sedan satt vi och pratade och drack vin. Måttliga mängder naturligtvis, högst två-tre glas var, samt minst fyra glas vatten. Runt 22.00 tog vi bussen in till stan där vi mötte en killkompis och tillsammans gick vi till Solidaritet. Väl där inne mötte vi upp resten av killkompisarna och pratade och hade jättetrevligt. Naturligtvis drack vi endast tre glas vin var som vi varvade med vatten, och vi var självklart bara lite berusade. Så där charmigt glada och talförda som man blir när man är lite salongsberusad. Vi stod och dansade lite snyggt och diskret i ett hörn och så fort någon kille ens tittade åt mitt håll viftade jag lite glatt med vänsterhandens ringfinger för att visa den glänsande vigselringen, för att de skulle förstå hur upptagen jag var.
Sedan åkte vi hem vid en lagom tid, typ 2.00 och jag mötte upp Andreas så att vi tog taxi, nej, nattbussen förresten eftersom det är billigare, tillsammans och vi satt där brevid varandra och pratade och log och myste hela vägen hem och var sådär nykära som bara vi kan bli ibland. Dagen efter vaknade jag klockan 9 och var så pigg och glad som jag aldrig tidigare varit.
Som sagt, jag skulle vilja skriva att det var så där.
Men det var det såklart inte.
Det enda som stämde i den historien var att vi träffade upp våra killkompisar och var på Solidaritet.
Antalet glas vin kan gångras med 5 (minst!)och jag måste plussa på några Sambucca också. Kanske var det någon drink också, jag minns inte så noga. Ett glas vatten fick jag nog i mig, men mer än så var det inte.
Jag mötte upp Andreas med taxi, jag bråkade med honom hela vägen hem, om vad minns jag inte, och vi var hemma runt halv fem skulle jag tippa. Dagen efter kom jag inte ur sängen förrän vid ett på dagen och jag hade en huvudvärk som inte var av den här världen. Och upptäckte att jag hade tappat min kofta och mitt armband. Och att jag hade råkat ringa till pappas jobb och till min arbetsledare på mobilen kl 05.20 på morgonen. Av misstag förstås, den måste ha ringt upp i väskan eller nåt.
Men kul hade vi!!!
(Stället vi brukar gå till annars är Patricia....)
Annelie kom hem till mig vid halv sju på lördagen, och sedan satt vi och pratade och drack vin. Måttliga mängder naturligtvis, högst två-tre glas var, samt minst fyra glas vatten. Runt 22.00 tog vi bussen in till stan där vi mötte en killkompis och tillsammans gick vi till Solidaritet. Väl där inne mötte vi upp resten av killkompisarna och pratade och hade jättetrevligt. Naturligtvis drack vi endast tre glas vin var som vi varvade med vatten, och vi var självklart bara lite berusade. Så där charmigt glada och talförda som man blir när man är lite salongsberusad. Vi stod och dansade lite snyggt och diskret i ett hörn och så fort någon kille ens tittade åt mitt håll viftade jag lite glatt med vänsterhandens ringfinger för att visa den glänsande vigselringen, för att de skulle förstå hur upptagen jag var.
Sedan åkte vi hem vid en lagom tid, typ 2.00 och jag mötte upp Andreas så att vi tog taxi, nej, nattbussen förresten eftersom det är billigare, tillsammans och vi satt där brevid varandra och pratade och log och myste hela vägen hem och var sådär nykära som bara vi kan bli ibland. Dagen efter vaknade jag klockan 9 och var så pigg och glad som jag aldrig tidigare varit.
Som sagt, jag skulle vilja skriva att det var så där.
Men det var det såklart inte.
Det enda som stämde i den historien var att vi träffade upp våra killkompisar och var på Solidaritet.
Antalet glas vin kan gångras med 5 (minst!)och jag måste plussa på några Sambucca också. Kanske var det någon drink också, jag minns inte så noga. Ett glas vatten fick jag nog i mig, men mer än så var det inte.
Jag mötte upp Andreas med taxi, jag bråkade med honom hela vägen hem, om vad minns jag inte, och vi var hemma runt halv fem skulle jag tippa. Dagen efter kom jag inte ur sängen förrän vid ett på dagen och jag hade en huvudvärk som inte var av den här världen. Och upptäckte att jag hade tappat min kofta och mitt armband. Och att jag hade råkat ringa till pappas jobb och till min arbetsledare på mobilen kl 05.20 på morgonen. Av misstag förstås, den måste ha ringt upp i väskan eller nåt.
Men kul hade vi!!!
(Stället vi brukar gå till annars är Patricia....)
Kommentarer
Postat av: Martina
det var väl det jag trodde
Trackback