Nära-krock-upplevelse (inte riktigt kanske...)
Jag körde igår igen, och nu tycker jag faktiskt att det går riktigt bra. Förutom när jag kör med Andreas. Jag körde till dagmamman och hem igen igår morse (vi skulle hem för att byta bil) och när jag skulle parkera gick det bara helt åt helsike. Jag skulle in mellan två bilar, och svängde och backade och höll på som sjutton samtidigt som jag såg hur klockan tickade och jag riktigt kände hur stressad Andreas var. När jag till slut tyckte att jag hade fått in bilen rakt och skulle trycka ner bromsen så råkade jag gasa istället. Jag var 1 cm från att köra rakt in i betongen framför bilen. Sen var jag så förbannad på både Andreas (vet inte riktigt varför egentligen, det var ju inte hans fel )och mig själv att jag inte ville prata med honom under hela bilfärden in till stan. Så jag satt och surade med armarna i kors och stirrade ut genom rutan. Väldigt moget. Mest skämdes jag väl.
På körskolan går det bra i alla fall. Förutom att jag har så svårt att hålla hastigheterna. Jag kör 80 på både 70- 90- och 110-väg och det är ju inte så bra. Enligt min körskollärare är det tydligen inte okej att försöka jämna ut det med att köra långsammare på 90-väg för att jag kört för fort på en 70-väg. Det trodde ju jag.
Nästa vecka har jag "låtsasuppkörningen".
Jag fattar inte varför det blir kursiv text när jag skriver! Det går inte att klicka bort heller. Väldigt irriterande.
På körskolan går det bra i alla fall. Förutom att jag har så svårt att hålla hastigheterna. Jag kör 80 på både 70- 90- och 110-väg och det är ju inte så bra. Enligt min körskollärare är det tydligen inte okej att försöka jämna ut det med att köra långsammare på 90-väg för att jag kört för fort på en 70-väg. Det trodde ju jag.
Nästa vecka har jag "låtsasuppkörningen".
Jag fattar inte varför det blir kursiv text när jag skriver! Det går inte att klicka bort heller. Väldigt irriterande.
Kommentarer
Trackback