Några av Mitt Livs Mysterier:

1) Hur kommer det sig att jag är så beroende av godis, chips, pizza och i stort sett allt som är onyttigt? Jag kan vräka i mig en hel pizza, bli så mätt att jag nästan kräks, och ändå sätta i mig en skål chips och två nävar godis. Utan problem! Jag är nog både fett- och sockerberoende eftersom jag bara måste äta en massa skit varje dag.
Varför kan jag inte vara beroende av grönsaker istället? Typ broccoli, blomkål och brysselkål? Jag skulle förmodligen väga 10 kilo mindre, sova bra mycket bättre, vara 5 gånger piggare, 7 gånger gladare och må 10 gånger bättre.

2) Varför är det först 20-25 plusgrader och sol ute, för att bara några dagar senare förvandlas till höst med 7 grader och regn? Bara för att förstöra humöret på mig? Jag tar det personligt.

3) Var är alla mina viktiga papper? Och varför försvinner de lagom till jag behöver dem?

4) Var är min glada och lydiga dotter? Och vem är grin-sur-gnäll-trotsmonstret som flyttade in till oss precis när hon försvann?

5) Var är min figur? Och vem är den  elaka människan som har trollat fram de (minst!)7 extrakilona som sitter lite överallt?

6) Vem tog mina körkunskaper? Eller har jag aldrig haft dem? Och varför kan jag inte lära mig de enklaste saker som hur man sätter på vindrutetorkarna?

7) Hur kunde de senaste 5 åren flyga förbi utan att jag märkte det? Jag har hört ryktesvägen att jag fyller 29 i år! 29!!! T J U G O N I O!!! Vilket betyder att jag blir hemska 30 nästa år. Jag var ju 23 nyss!

Kommentarer
Postat av: Martina

en psykolog kanske skulle säga att du tröstäter, många av dina inlägg har ju varit ganska deppiga, så även det här. fast å andra sidan, en folklivsforskare kanske skulle säga att du är hemsökt av en liten vätte, som ändrar på vädret, gömmer dina papper, retar din dotter, sätter fast extra fett på din figur, tar dina körlektioner och förvrider ditt tidsperspektiv.

2007-04-18 @ 14:46:05
Postat av: Annelie

Jag tror stenhårt på vätten! Så MÅSTE det ju vara! Det här inlägget var väl inte deppigt? Kanske gnälligt, men inte deppigt. Åtminstone var det inte menat så. Jag är inte deppig. Inte idag i alla fall.

2007-04-18 @ 14:50:09
Postat av: Martina

vättarna är ju över allt numera. jo, den var mer skojgnällig, men undertonen kändes ändå lätt deppig, med tanke på vad du skrivit här tidigare.

2007-04-18 @ 15:21:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback