Grodan Boll
Jag ser ut som ett ägg. Eller kanske en boll. Är det verkligen fysiskt möjligt att gå upp typ 5 kg på 3 dagar? Tydligen.
Vi köpte 2 kg godis i torsdags, för att kunna ge till alla grannbarn som vi förmodade skulle komma och ringa på utklädda till påkkärringar eller påskharar eller vad fasen som helst.
När det var Halloween sist var vi totalt oförberedda. Det var säkert minst 20 olika ungar som kom utklädda til spöken, rövare, Dracula eller prinsessor (det kan ha varit var féer också, jag vet inte)och vi hade absolut INGENTING att ge dem. Inte en enda godisbit, inte en enda krona. Jo, de tre första ungarna fick förresten dela på 7 enkronor, men sen var det slut. Vi var ju nyinflyttade då också, så ryktet om de nya snåla grannarna spred sig nog snabbt som vinden.
För att undvika samma pinsamheter nu i Påsk hade vi alltså köpt rejält med godis, och bunkrat upp med småmynt i olika valörer, allt för att tvätta bort snålstämpeln.
Det kom två barn på skärtorsdagen. De fick en näve godis var. Jag ville ju att det skulle räcka till alla grannbarnen.
Det kom inga fler. Jag funderade till och med på att skriva "Vi har godis! Och pengar!" på en lapp och sätta upp på dörren, men det fick jag inte för Andreas.
Så nu sitter jag här med ½ kg godis. Jag har ätit upp ungefär 1½ kg. Det är bara de äckliga bitarna kvar, de där äggen i olika färger och de i choklad som är inslagna i rosa papper med någon kladdig sörja i, men jag äter dem ändå.
Jag kan inte låta bli! Och jag ökar stadigt i vikt och jag tycker nästan att det ser ut som om färgämnena håller på att färga av sig på mig. Jag ser lite grön ut. Man blir väl det när man äter godis till frukost, lunch och middag.
Jävla Påsk!
Vi köpte 2 kg godis i torsdags, för att kunna ge till alla grannbarn som vi förmodade skulle komma och ringa på utklädda till påkkärringar eller påskharar eller vad fasen som helst.
När det var Halloween sist var vi totalt oförberedda. Det var säkert minst 20 olika ungar som kom utklädda til spöken, rövare, Dracula eller prinsessor (det kan ha varit var féer också, jag vet inte)och vi hade absolut INGENTING att ge dem. Inte en enda godisbit, inte en enda krona. Jo, de tre första ungarna fick förresten dela på 7 enkronor, men sen var det slut. Vi var ju nyinflyttade då också, så ryktet om de nya snåla grannarna spred sig nog snabbt som vinden.
För att undvika samma pinsamheter nu i Påsk hade vi alltså köpt rejält med godis, och bunkrat upp med småmynt i olika valörer, allt för att tvätta bort snålstämpeln.
Det kom två barn på skärtorsdagen. De fick en näve godis var. Jag ville ju att det skulle räcka till alla grannbarnen.
Det kom inga fler. Jag funderade till och med på att skriva "Vi har godis! Och pengar!" på en lapp och sätta upp på dörren, men det fick jag inte för Andreas.
Så nu sitter jag här med ½ kg godis. Jag har ätit upp ungefär 1½ kg. Det är bara de äckliga bitarna kvar, de där äggen i olika färger och de i choklad som är inslagna i rosa papper med någon kladdig sörja i, men jag äter dem ändå.
Jag kan inte låta bli! Och jag ökar stadigt i vikt och jag tycker nästan att det ser ut som om färgämnena håller på att färga av sig på mig. Jag ser lite grön ut. Man blir väl det när man äter godis till frukost, lunch och middag.
Jävla Påsk!
Kommentarer
Trackback