annelie78

Jag vet inte om jag är så jäkla duktig när det gäller rökningen egentligen... I morse var jag alldeles för nära att smyga in på Pressbyrån och köpa cigaretter. Nu gjorde jag inte det dock, men nästa gång kommr jag nog inte kunna stå emot.
Anledningen var att jag var så himla ledsen och upprörd och det ger ett värre röksug än ealla koppar kaffe och öl i världen för mig. Plus att jag drömde en massa skumma drömmar om att jag hittade ciggaretter i min väska och inte kunde låta bli att röka allihop.
Jag och Andreas argumenterade och grälade igår, och det märks att det blir oftare och oftare nu. Och att grälen blir värre och värre.
Jag förstår att han mår väldigt dåligt, bland annat över det här med E, även om han oftast säger att han inte alls gör det, men igår när han höll på med min mobil och "råkade" se ett sms från honom (ett som jag själv absolut inte hade velat se, och absolut inte ville att han skulle få se heller)blev det nästan fullt krig.
Jag orkar inte ens skriva om det, men det slutade med att vi tjafsade om precis allt och jag fick ont i magen och var jätteledsen, och kände det som om mitt dåliga samvete höll på att äta upp mig inifrån. Egentligen vet jag att jag inte behöver ha dåligt samvete över något, och att jag har all rätt i världen att göra "vad jag vill", lika mycket som han har, men trots det lyckas han vrida och vända på allt så att det på något sätt blir jag som är boven i dramat och orsaken till allt det här.
 Trots att jag bara satt och grät och kände mig så otroligt trött och less på allt så fortsätter han att dra upp en massa småsaker och påstår att jag aldrig har brytt mig om honom, att om det inte hade varit för barnen så hade jag aldrig pratat med honom igen osv. Han vet lika väl som jag att det inte är så, men det gör mig ändå ledsen att han vräker ur sig sånt för att han känner sig besviken på mig som "släppte honom" så snabbt. Osv osv osv.
Jag tycker bara att det är så fruktansvärt tråkigt att vi inte kan göra det bästa av situationen nu när det ändå är som det är. Vi måste båda acceptera läget och vara sams för barnen skull om inte annat, och då innebär det att man måste försöka svälja sina egna besvikelser och stoltheten. Lättare sagt än gjort kanske.

Förresten ville jag bara berätta att jag har slutat röka igen. Lika snabbt som jag började. Jag är mycket stolt!
Det var ju rätt puckat att börja igen efter ett 8½ år långt uppehåll, även om jag faktiskt tyckte att jag hade "rätt" att röka åtminstone ibland. När jag var väldigt upprörd till exempel. men sedan tyckte jag att jag kunde få röka även när jag var stressad, lite ledsen, trött, glad,när det var fint väder, när det var fredag, för att det var onsdag, när jag fikade, när jag drack öl osv, och till slut så blev det ju flera cigg varje dag.
Men för en vecka sedan när mina cigaretter var slut bestämde jag mig helt enkelt för att inte köpa nya.
And I didn't!

Neo har fått för sig att han ska ha slips på sig. Till allt.
Det här var hans senaste kreation:
(Ja, det är tomtekläder...)

Det är dåligt med uppdateringar här nu. Jag har ingen riktigt ork eller lust, jag vill bara att tiden ska gå. Helst vill jag också att någon kommer hem till mig och packar och rensar och slänger, för det är vad jag känner allra minst för just nu.
Vi umgicks med grannarna nästan hela helgen, tittade på matchen i lördags och grillade bland annat.
Igår åkte jag, Andreas och barnen för att titta på hans lägenhet. Ägarna håller precis på att flytta och hade ingenting emot att Andreas kom dit och mätte och tittade lite. Barnen var måttligt intresserade, och gick ut och lekte efter ett tag.
Innan dess var jag på Stalands i Slagsta med mamma och pappa och beställde en ny soffa, en svartgrå med divan. Jättesnygg.
Äsch, jag orkar inte ens anstränga mig för att göra det här inlägget det minsta intressant. Som sagt, det finns inte så mycket att skriva förutom att  jag bara vill att tiden ska gå fortare.

Jag har hittat en ny radiostation. Tidigare lyssnade jag på en kanal som hette Studio 107,5 där de spelade 70- och 80-talshits och jag älskade den stationen! När jag skulle lyssna häromdagen upptäckte jag att det var en helt annan station på samma frekvens. Nu heter den bara Radio 107,5 och spelar dansmusik. Alltså den typ man lyssnade på på 90-talet. Dance.
De spelar allt från Popcorn till Moder Talking och Britney Spears.
Det som förundrar mig är hur de fullständigt lyckas förstöra en hyfsat eller till och med riktigt bra låt, genom att remixa den för att de ska få nån typ av 90-talstouch! Hörde till exempel en alldeles fruktansvärd version av "Piece of me" nyss, och just nu dunkar "Daddy Cool" på i värsta tecnotappningen.
Hemskt!
Ändå kan jag inte sluta lyssna.

Nej, nu börjar jag nästan tjura. De har remixat världens bästa låt, The way I are. Det låter som nånting av Vanilla Ice!

Ikväll ska jag åka och titta på min lägenhet tillsammans med barnen och Andreas. Jag ska mäta lite för att se hur stor säng jag får plats med bland annat, men framför allt vill jag att barnen ska få sig en uppfattning om hur de kommer bo sedan varannan vecka.
Jag känner mig lite nervös faktiskt. Jag är rädd att de ska säga, inför han som äger lägenheten, att de inte vill bo där, och att jag ska börja gråta i så fall...
Nu är det i alla fall bara drygt 3½ halv vecka kvar till jag flyttar!

Igår satt vi hemma och tittade på fotbollen, jag och Andreas. Och drack öl. Det var trevligt, men efter ett tag började vi småtjafsa om struntsaker och ännu en stund senare blev han sentimental och pratade om hur tråkigt det känns att behöva flytta från huset som han har renoverat själv och att han mindes precis hur det kändes att lägga in alla golv, hur roligt det var när allt började bli färdigt osv. Han blev helt tårögd.
Och jag grät. Och grät och grät. Och kunde inte sluta gråta.
Jag vet egentligen inte varför. Jag fick nog både väldigt dåligt samvete och skuldkänslor över att behöva rycka bort allt han har kämpat för, samtidigt som jag faktiskt också tycker att det känns väldigt tråkigt och jobbigt att behöva lämna vårt hus och området, men även skuldkänslor över att jag inte vill annat än att börja om med mitt eget liv.
Den här väntan, den här situationen i sig är så påfrestande att jag får såna svackor ibland och har svårt att ta mig upp igen.
Jag hoppas hoppas verkligen att det blir bra sen!

Blääää, vad allt känns jobbigt ibland.... Stressigt, frustrerande, irriterande och tärande. Stressigt inför flytten, ändå orkar jag inte ta tag i någonting alls just nu. Jag skjuter på precis allt och tycker bara att det känns jobbigt med allt som måste packas, fixas och ordnas.
Vill helst bara vara med E, och det är lika frustrerande för båda. Vi mår båda dåligt över vår situation, att vi inte kan ses så mycket, och det går ut över allt och alla.
Andreas märker såklart av hur jag mår och blir lite irriterad trots att han nog ändå någonstans förstår. Jag vill bara att de här veckorna ska gå nu.

Hittade det här på aftonbladet.se och var bara tvunegn att kopiera det!

Om grillar:

1. Att grilla är trevligt och socialt.
2. Om du köper en ny grill - köp den monterad.
3. Om du inte köper den monterad - betala någon för att göra jobbet (en granne, syrran, killen i kassan på Konsum).
4. Om du inte köper den monterad och inte vill betala någon för att göra jobbet- skyll dig själv.
5. Drick inte friskt av den hembryggda ölen före och under montering.
6. Tänk på att öl och stark sol är en dålig kombination. Använd solskyddsfaktor.
7. Om du köpt två grillar som ska monteras - blanda inte ihop delarna från de två paketen.
8. Använd inte träaltanen som byggplats. Muttrar, skruvar och grillgaller kommer att ramla ner genom springorna, ner i gräset och vidare till jordens medelpunkt, typ.
9. Ha alltid en backup på två-tre personer som kan byta av dig efter en halvtimme. Nya krafter och pigga ögon gör underverk med bruksanvisningen.
10. Dra dig tillbaka i skuggan med den hembryggda ölen och en skål chips. Se på när din backup monterar klart grillarna, fixar med tillbehören och grillar köttet - ditt jobb är klart för i år.

Usch, vad sur jag lät i mitt förra inlägg. Förlåt. Det är lite mycket just nu bara.

Jag och E var ute en sväng igår med några av hans kompisar. Vi drack nån öl på Ljunggrens först och sedan gick vi till Fenix och åt och drack några öl. Jättetrevligt verkligen.
Jag älskar att kunna göra sånt här nu! Att kunna gå ut en vardag och låtsas att det är fredag. Spontana saker bara, som jag inte har kunnat göra tidigare.
Självklart har jag väl kunnat göra det, men i stort sett aldrig utan tjafs eller sura miner.
Andreas och jag har försökt att ta barnen varannan helg, så att den andra får en helg själv, plus att vi tar ungefär en kväll i vecka var att umgås med kompisar eller vad man vill på. Det funkar jättebra, än så länge.
Just nu har jag svårt att hålla ögonen öppna så jag ska nog gå ut en sväng och kanske ta en cigg. Förlåt mamma! Men jag ska sluta dagen efter midsommar. Jag lovar!

Jag har haft en svinrolig och mysig helg verkligen! I fredags åkte jag och Mia hem till Malin direkt efter jobbet, drack lite vin och käkade pizza och fixade oss för att gå ut.
Vi gick till Snaps först, jag och Mia (Malin fick för sig att möta sina kompisar en sväng och skule möta upp oss efter en timme) där vi träffade E och hans brorsa. Sedan gick vi till Fenix, och dit kom också Malin och hennes kompisar efter ett par timmar. Träffade även E:s syster där.
Alla blev på tok för fulla.
I lördags var jag på Zoeys 30-årsfest och hade helt fantastiskt trevlig! Vi hade en svit på hotell Anglais uppe på 8:e våningen, och utsikten var helt otroligt! Vi satt ute på den stora terassen precis hela kvällen och åt jättegod mat, drack alldeles för mycket rosé och jag tror till och med att vi dansade. Det var otroligt kul att träffa en massa nya människor  och allt var så otroligt fint ordnat. Vid 23.30-snåret gick vi till Solidaritet hela gänget och drack drinkar och dansade. Tyvärr har det gått upp för mig ganska ordentligt att jag faktiskt inte är 20 år längre och att jag inte klarar av att festa två dagar i rad hur gärna jag än skulle vilja, så jag åkte hem runt 02.00. Och tillbringade nästan hela dagen i sängen igår.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer om den här helgen, men jag har inte sovit mer än drygt 3 timmar sammanlagt i natt och har helt enkelt ingen ork.

Fan, jag måste tjacka en ödla när jag har flyttat! Säger barnen.
Förhoppningsvis är det inte en stor Iguana de syftar på, utan kanske en sån där liten gecko eller vad det heter.
Jag försöker deala till mig guldfisk istället, men Nathalie tycker att jag ska ha en ödla och Andreas fiskar.
Nu blir nog min syster Malin glad i alla fall.
Malin, du kan få bli fodervärd!?!

Den här helgen åker Andreas och barnen till landet. Helt ärligt känns det otroligt skönt!
Jag ska ut en sväng i morgon med mina systrar samt en barndomskompis till oss. Vi ska dricka lite öl och sncaka lite skit och bara "cath up". Det ska bli jättemysigt!
På lördag ska jag på en kompis 30-årsfest! Det kommer förmodligen bli helt galet och jäkligt kul! Jag måste försöka ta det lugnt i morgon så att jag orkar med lördagen ordentligt. Jag är ju tyvärr inte 20 längre och det märks! Att festa två dagar i rad funkar helt enkelt inte längre.
Helgen efter har jag lovat Andreas att jag ska ta barnen från fredag till söndag, så jag tänkte bland annat åka och hälsa på Mia och Daniel i Mariefred. Däremot har jag lite svårt med övernattning under helgen.

Så jag tänkte fråga: Mamma, kan vi sova hos er?? Kanske bara en natt, tex fredag till lördag? Eller lördag till söndag? Den andra natten får jag lösa på nåt sätt. Tälta kanske? Det går bra att svara i kommentarsfältet eller ringa. Tack på förhand. Jag älskar dig!

Jag satt och läste tidningen City igår och blev helt förfärad över en artikel jag råkade få syn på.
Jag läste rubriken om och om igen och konstaterade att det faktiskt stod "Hjälp City att döda hundvalparna!"
Jag tänkte att det var det mest makabra jag någonsin läst och skummade igenom artikeln. Och blev något förvirrad när jag läste hur väldigt glatt och käckt det var utformat med tanke på att det handlade om att de ville göra sig av med 11 gulliga små hundvalpar. Med hjälp av läsarna!
Efter att läst igenom rubriken ytterligare en gång såg jag att det inte alls handlade om en hänsynslös avrättning, utan om att de ville ha hjälp med att hitta på namn på valparna. "Hjälp City att DÖPA hundvalparna" stod det ju såklart.
Kan man kalla det en freudiansk felläsning??

Jag hann bara skriva om fredagen igår, men det finns inte så mycket att berätta om resten av helgen förutom att jag var och shoppade lite och åt lunch med E på lördagen (tokbakis) och tittade på schlagerfestivalen med grannarna på kvällen. Gick hem med barnen efter att alla bidragen hade spelats upp och brydde mig inte speciellt mycket om vem elelr vilka som skulle vinna.
I söndags var det Mors dag. Åtminstone för alla andra mammor, men tydligen inte för mig. Jag hade till och med bett Andreas ett par dagar tidigare att påminna Nathalie och Neo om det så att de kunde rita en teckning om de ville. Jag vet att Nathalie tycker att sånt är ganska viktigt och jag hade verkligen velat att de kom ihåg mig på något sätt. Men Andreas var på klassåterträff på lördagen, kom hem vid 4 på morgonen och hade inte yppat ett ord om Mors dag till barnen, så jag blev ganska bortglömd. Det låter hur löjligt som helst kanske, men jag blev faktiskt lite sårad. Inte för att jag hade förväntat mig att han skulle köpa något (jag är inte hans mamma, och vi är ju knappt ens gifta längre), men jag trodde i alla fall att han skulle låta barnen få veta det.
Jag fick i alla fall ett sms från Malin där hon grattade mig på Mors dag. Och en present av E.
Jag tog barnen och åkte hem till min mamma och pappa med blommor och träffade Malin, Mia, Daniel och Daniels dotter Kajza där. Vi åt äppelpaj och rabarberpaj och snackde skit och hade trevligt medan mina barn lekte med Daniels dotter.
När jag åkte hem passade jag på att köra hem E som också hade varit hos sin mamma(som bor ganska nära mina föräldrar) och vi stannade och köpte kaffe och lät barnen leka lite i en park i närheten av honom, innan jag och barnen åkte hem igen.

Igår var det tjafs hemma igen, om allt möjligt. Pengar, barnen, städning, vem som är hemma respektive borta mest osv. Såg på hans facebookstatus att han "vill flytta!" Ja, här har du en till, kan jag berätta!